Jackie om dagen hon kom ut som trans på jobbet på Icas lager
När lagerarbetaren Jackie, 51 år, kom ut som trans på Icas lager, slöt både arbetskamrater och chefer upp. Efter ett liv i fel kropp blev hon den kvinna hon alltid varit.
Jackie Edetjärn tillsammans med arbetskamraterna Simon Berg, Johan Andersson och Per Jönsson.
Det är plus två grader inne på Icas kyllager i Kallhäll, ett par mil utanför Stockholm. Nattskiftet har just börjat och lagerarbetarna släntrar in med tjocka jackor och mössor på. Utanför är det april och det börjar kännas som vår.
Jackie Edetjärn går till butikspacket vid port 29 och kollar var hon ska lasta trågen med laxpudding, lammfiol och västerbottenpaj. Under passet kommer lastbilar i en strid ström för att hämta varor till Icabutiker runt Stockholm och i Mälardalen.
När Jackie ska lyfta en säck potatis får hon snabbt en hjälpande hand av Per Jönsson. De har båda jobbat på lagret i över 20 år och nu går de på samma rull på schemat. De slänger några ord till varandra över pallarna. Det är lite svårt att höras genom ljudet från högtalaren där Cher skräller ut ”If I could turn back time”.
50 år som Jimmy
Men vrida tillbaka tiden är inget som Jackie Edetjärn vill göra. Sina första 50 år levde hon ett liv som Jimmy. Men hans kropp var aldrig hennes. Jackie väljer att berätta om sitt tidigare namn, för många andra transpersoner är det alltför smärtsamt att prata om.
– Nu är jag 51 och har haft könsdysfori sen jag var liten. Men då visste ingen vad trans var. Så det var en hel del mobbning. Som när jag fick min första cykel – jag tjatade till mig en röd tjejcykel. Jag var jätteglad men när jag kom ut på gården blev jag retad. Så den åkte ner i källaren nästan direkt. Sen dess har jag inte cyklat.
Jackie har valt sitt namn efter Jackie Kennedy. ”Det känns som ett stort namn som jag vill försöka bära upp och som jag kan vara stolt över.”
Däremot har hon kört mycket motorcykel och byggt en egen hoj. Jimmy gjorde allt för att vara så mycket kille och man som möjligt.
– Jag försökte komma in i gängen och gick mycket på krogen för att trycka undan allt. Jag var rädd för alla hbtq-personer, rädd att mina känslor skulle komma ut. Då blev det också en hel del alkohol, och jag drack alldeles för mycket. Jag tror jag försökte fly.
Står för pånyttfödelse
När Jackie berättar om livet som Jimmy trevar hennes händer då och då på halssmycket i form av en stor fjäril. Den glittrar lite.
– Fjärilen står för pånyttfödelse. Och det är faktiskt så det känns – att jag har fått ett nytt liv som jag kan leva som mitt riktiga jag.
Fjärilen som hänger runt Jackies hals står för pånyttfödelse.
Pånyttfödelsen, förändringen, transformationen. Allt som varit instängt i 50 år fick försiktigt börja komma ut i ljuset en torsdag i ett mötesrum på lagret i Kallhäll.
Då har Jackie redan påbörjat sin fysiska förändring. Det börjar synas. Hormonerna gör att brösten växer och hon får mer kvinnliga former. Men än är det ingen som anar vad hon går igenom.
Gruppchefen fick veta först
Den första som får veta är Simon Berg. Han är Jackies gruppchef. Nu har det hunnit gå ett drygt år sedan dagen då Jackie bad att få ett lite längre medarbetarsamtal.
– Jag hade ingen aning om vad det skulle handla om, var helt oförberedd. Hon frågade om jag har sett tv-serien ”Att bli Lee” om ”Snickar-Björn” som gått igenom en transprocess. Genom tårarna berättar Jackie att hon alltid vetat att hon inte är den hon fötts till. Allt blev väldigt känslosamt. Jag tror jag blev lite chockad, men förstod direkt att det var viktigt att lyssna och att hon skulle behöva mitt stöd.
Jackie minns både samtalet med Simon och veckorna däromkring väldigt tydligt. Det är få gånger man kan säga att man är med om något livsavgörande. Men det samtalet blev just det för Jackie. På riktigt.
– Jag hade mått så dåligt. Jag var rädd, jag var ledsen och väldigt osäker på hur jag skulle kunna ta upp den här frågan. Jag hade känt att jag ville bort, byta jobb. Men det skulle bli samma sak där – att jag i något läge skulle behöva komma ut. Och då var det bättre att vara kvar på Ica och prata med Simon och arbetskamraterna som kände mig.
Fick stöd från HR
Det blev inte bara ett samtal med Simon, det blev många. Under några veckor pratade de i princip dagligen.
Som chef behövde Simon själv få stöd för att kunna stötta Jackie.
– Kanske hjälpte det att en hög chef inom Ica, Caroline Farberger, hade kommit ut som trans för några år sedan. Det var inte helt nytt för oss som organisation, men för mig personligen var det det. Vi jobbar också på en arbetsplats med en stor majoritet män, många lite äldre, och jag var lite orolig för hur det här skulle tas emot. Jag var tydlig med att jag skulle behöva ha stöd från HR.
Möte med arbetsgruppen
Ylva Uddgård jobbade då på HR-avdelningen på lagret i Kallhäll. Både hon och Simon återkommer flera gånger till att det var Jackie som fick styra processen.
– Jackie och Simon hade tät dialog och jag hade en tät dialog med Simon och övriga i chefsgruppen. Jackie ville vara väldigt öppen och kände sig redo. Kanske att vi bromsade lite, för vi ville ha en genomarbetad plan. Jackie hade en klar bild av hur det skulle gå till. Vi gjorde som hon ville och kallade till ett möte med hela arbetsgruppen.
Efter mötet med arbetsgruppen kunde Jackie ha håret utsläppt i stället för att ha det instoppat i luvan.
På väg till mötet vet ingen av Jackies arbetskamrater vad som ska hända. Någon tror att de ska bli uppsagda, att lagret ska läggas ner. En annan befarar att någon dött. Jackie själv är inte med, hon är nere på lagret och har börjat jobba. Och väntar.
När mötet börjar är hon Jimmy. När det är över är hon Jackie.
”Kom från ingenstans”
Per Jönsson är en av de första som kommer in på lagret efter mötet.
– Jag kommer ihåg att hon hade håret utsläppt just den dagen. Tidigare hade hon haft det instoppat i luvan. När jag såg att hon stod här ensam blev jag stressad och gick direkt fram och började prata. Det här kom från ingenstans och jag blev jätteförvånad. Men det kändes jätteviktigt att hon inte skulle behöva känna sig utstött eller ensam, säger han.
Kollegan Johan Andersson kände ungefär likadant.
– Det hade ju varit ett väldigt speciellt möte, Simon var helt skakis och det var knäpptyst. Ingen hade anat det här. Jimmy var en person som ofta gick för sig själv och inte pratade så mycket. Nu har det blivit helt annorlunda, den gamla Jimmy finns inte längre. Nu har vi fått Jackie, en arbetskamrat som mår mycket bättre, säger Johan.
”Slipper ha fasaden uppe”
När Jackie kommer hem efter nattskiftet kan hon inte sova. Känslorna är i en enda röra och hon frågar sig vad hon har gjort. Men sakta tar lättnaden över.
– Nu kan jag vara mitt verkliga jag. Jag slipper ha fasaden uppe och försöka vara någon jag inte är.
På eftermiddagen somnar hon utmattad på soffan, bara några timmar innan hon ska till jobbet igen. För första gången som Jackie.
Planen som hon har gjort tillsammans med Simon och HR går också ut på att hon själv berättar i sin egen takt för de som jobbar på de andra skiften. Sakta men säkert vet alla på arbetsplatsen att Jimmy nu har blivit Jackie. De som har frågor uppmanas att ta dem direkt med Jackie, som gärna vill prata om sin process.
Fick nyckeln till damtoaletten
En av de första, mycket konkreta, sakerna som förändras är att hon får nyckel till damtoaletten. Och ett eget omklädningsrum. På motsatt sida i den orangea korridoren, där männens omklädningsrum ligger på rad.
Jackies skåp är dekorerat med stärkande och kärleksfulla budskap.
– Där står det ”I love you”. Det är ett starkt citat för mig. Det funkade för min vän när det var tufft. Och nu säger jag samma sak till mig själv i spegeln här, när jag har det svårt och tufft. Då känner jag mig starkare.