Vi måste väl helt enkelt lita på Magdalena Andersson

Går samhällsutvecklingen för snabbt eller för långsamt?

Kring de frågeställningarna kan man säga att de politiska konflikterna i vårt land traditionellt har stått.

Och för Socialdemokraterna har svaret alltid varit att det går för sakta. En rättvisare värld har alltid legat inom räckhåll, framtiden har alltid målats i ljusa färger.

Var det så ljust?

Åren från Berlinmurens fall till brexit och Donald Trumps valseger 2016 var fulla av krig, finanskriser, migrationskriser, växande ojämlikhet och social polarisering.

Den bästa av världar

Och under alla dessa år har vi fått höra av liberaler, experter och förståsigpåare att detta var den bästa av alla världar – och att några alternativ inte fanns.

Tio år senare har vi också fått uppleva helt nya kriser i spåren av en pandemi, en rysk invasion av Ukraina, Donald Trumps återkomst. Matpriserna har skjutit i höjden. Barn mördar barn. Gangstrar driver vårdcentraler. Och just det ja – den annalkande klimatkatastrofen rycker allt närmare.

Att folk känner att det gått lite för fort åt helt fel håll är på så sätt inget konstigt.

Men vilken roll ska Socialdemokraterna egentligen spela då? När kontinentalplattorna rör på sig, när så mycket vi tagit för sant visat sig vara lögn, när regler har blivit rundningsmärken.

En starkare stat

Magdalena Anderssons tal på den socialdemokratiska partikongressen ger förstås värdefulla nycklar.

– Världen av i går finns inte mer. Den kommer aldrig tillbaka, säger hon.

Hoppla.

Framtiden vet vi mycket lite om, men i Göteborg berättade S-ledaren att hon söker svenskarnas mandat att bli en sorts orostidens statsminister. En som stärker den yttre och inre säkerheten, ser till att välståndet växer och att samhällsgemenskapen fördjupas.

Vägen dit känner vi förvisso igen. Försvaret ska rustas upp, välfärden stärkas, kriminaliteten tryckas tillbaka. Karensavdraget ska bort, pensioner höjas, segregationen brytas, tågen ska gå i tid. Marknadsmisslyckanden, friskolekoncerner och gängens grepp om välfärdssektorn är i kikarsiktet, och på menyn står omfördelning, investeringar och ett starkare statligt ansvar.

Att säga en sak och göra något annat

Det är så klart en retorik som ombuden och partivännerna på Svenska Mässan jublar över. Men talet sägs inte vara riktat till dem – utan till väljarna.

Och är det något väljarna vet, så är det att retorik är ett bländverk. Politisk verkstad är något annat. Vad man säger och vad man gör är olika saker.

Under sin tid som finansminister amorterade Magdalena Andersson över 250 miljarder kronor på statsskulden. Det var hennes enskilt största satsning som finansminister.

Hade de pengarna kunnat användas till satsningar som gjort att Sverige stått starkare i dag? Hade inte de lånefinansierade investeringar på det militära och civila försvaret, som S nu vill göra, varit bättre att genomföra i ett läge av högkonjunktur och nollränta?

En helt ny värld

Nå, sådana impertinenta frågor rör ju världen av i går – och den är som sagt borta.

Så när Magdalena Andersson nu säger att S förändrar sig genom att gå tillbaka till sina rötter får vi lita på henne.

När hon säger att partiet vill använda politiken för att göra livet enklare och vardagen bättre – ja, då är det väl sant.