När Magdalena Andersson försökte prata politik tittade alla på elefanten

Det gick nästan att ta på Magdalena Anderssons frustration när hon fick ännu en fråga om bråket kring migrationspolitiken.

Platsen var en luftig sal i de göteborgska kongresslokaler där landets socialdemokrater samlats för att snickra fram partiets nya politik.

Och de politiska reportrarna ville helst ställa frågor om de socialdemokrater som inte är överens med partiledningen om att migrationspolitiken ska vara stram. Den ska i stället vara hållbar.

En del – till exempel Magdalena Andersson och Lawen Redar – skulle nog hävda att den enda hållbara migrationspolitiken är den strama. Men sådär ser i alla fall konflikten ut.

Tänk inte på en elefant

Bakom ordvalen pågår en dragkamp som inte bara handlar om socialdemokratisk policy, utan om hur världen ska förstås.

Don’t think of an elephant! heter den amerikanske professorn George Lakoffs klassiska bok från 2004, där han med hjälp av kognitionsvetenskap visar att människor inte väljer partier utifrån politik eller enskilda ställningstaganden. Det är i stället vad Lakoff kallar för ramar som styr oss.

Enligt George Lakoff är ramar de mentala mönster som styr hur vi tänker, pratar och förstår världen. De består av känslor, berättelser och bilder – sådant vi inte kan låta bli att använda oss av när vi tolkar det som händer omkring oss.

Hans poäng är att vi alla tänker i metaforer. Vi ser inte bara världen, vi tolkar den genom föreställningar vi redan bär på. Och just därför spelar språket så stor roll – det ramar in våra tankar och leder oss mot vissa slutsatser.

Det är också det som titeln på hans bok syftar på. Säger man ordet “elefant”, så tänker alla på en elefant – även om man uttryckligen ber dem att låta bli. Försöker man förneka en ram, förstärker man den bara.

Världsbilderna krockar

Vad har det här att göra med en socialdemokratisk partikongress?

En hel del, visar det sig.

Lakoff menar att vi alla bär på både vänster- och högervärderingar. För vissa väger det ena tyngre än det andra, men båda världsbilderna finns där – och de kan ibland stå i konflikt med varandra.

Vad är det då som avgör vilken sida som vinner mark? Enligt Lakoff sitter svaret i hur hjärnan reagerar på språk.

Om vi i offentligheten möter ett politiskt språk som ligger nära högerns världsbild, så väcker det just den sidan i oss.

Och varje gång det händer blir den starkare.

Så stärks SD

För att göra det enkelt: ju fler frågor som kopplas till Sverigedemokraternas politiska profil diskuteras i offentligheten – desto oftare aktiveras och stärks SD-anstrukna uppfattningar.

Och det både hos övertygade Sverigedemokrater och människor som egentligen står närmare ett vänsterparti. Samma sak händer när SD:s åsikter attackeras.

Men det finns en risk med att fastna i motståndarens garn. När debatten handlar om hur stram eller hållbar migrationspolitiken bör vara – snarare än om vad som bygger ett rättvist och hållbart samhälle – har man flyttat sig in i högerns berättelse.

Det betyder förstås inte att migrationen inte för med sig reella problem. Segregation, förslumning på arbetsmarknaden, trångboddhet och så vidare är verkligen utmaningar på riktigt.

Men för att vänsterpartier ska vinna måste de prata om sina egna frågor: jobb, välfärd och jämlikhet. Det är så man bekräftar, aktiverar, stärker och sätter ramarna för ett progressivt tänkande hos väljarna.

Så ska den socialdemokratiska migrationspolitiken vara stram eller hållbar?

På onsdagskvällen var kongressen överens när en majoritet av ombuden ställde sig bakom formuleringen en ”långsiktigt hållbar migrationspolitik som under överskådlig tid behöver vara stram”.

Alright. Ska man tro Lakoff så kommer alla bara titta på elefanten.