”Motarbeta nationalismen i stället för att omfamna den, S”

Vid sidan av hotet mot klimatet och en växande ojämlikhet lever vi med ytterligare två kriser: det ökande antalet migranter och flyktingar i världen samt Putins anfallskrig mot Ukraina.

Samtidigt förhindras demokratisk krislösning av det ökande stödet för den nya konservativa nationalismen som bygger på auktoritärt styre av länder med påstått infödda medborgare med lika kulturella och historiska intressen.

Vilket står i motsats till principen om demokratiskt styre av samverkande länder vars medborgare har lika mänskliga och politiska rättigheter oavsett ursprung. 

Minskad invandring och kapat bistånd

Efter Donald Trump makttillträde har även USA anslutit sig till denna doktrin och utvidgat den till att motverka frihandeln och stödja oligarker och tech-miljardärer som sprider budskapet jorden runt.

Samtidigt förfäktar Kinas likaledes ny-nationalistiske Xi frihandeln men slår vakt om sitt kejserliga imperium och dumpar priserna för att främja exporten.

Israels Netanyahu besvarar terror med brott mot mänskligheten, kolonisation och etnisk rensning. 

Både den svenska regeringen och den socialdemokratiska partiledningen har hittills valt att möta hoten genom att skärpa politiken mot migranter och flyktingar, överge den militära alliansfriheten och gå med i Nato, samtidigt som biståndet reducerats, inklusive det som förmedlats av våra folkrörelser.

Är is i magen vägen fram?

Fokus sägs vara att med ”is i magen” värna ”Sveriges bästa”. Liknande prioriteringar präglar förarbetet till den stundande s-kongressen. Men är de sakligt hållbara? 

En ny studie av 36 skandinaviska forskare och experter tar pulsen på den här utvecklingen och pekar ut en motsatt väg. För det första är den konservativa nationalismen en global rörelse.

Vid sidan av Putin och Trump med flera i Nord, och Israels Netanyahu, ingår till exempel även Turkiets Erdoğan, Kinas Xi, Filippinernas Marcos Jr, Indiens Modi, flera i Latinamerika och Afrika och jihadismen i Mellanöstern – liksom en rad globala oligarker.

Mot detta är därför inåtvänt svenskt försvar otillräckligt. I stället krävs bredare internationell samverkan mot ny-nationalismen, vid sidan och bortom Nato.

Ökad osäkerhet

För det andra har ny-nationalismen vunnit stöd i en rad länder runt om i världen på grund av att den nyliberala globaliseringen ökat många människors ekonomiska, sociala och kulturella osäkerhet. Men det avgörande har varit två faktorer:

Dels att nationella välfärdsbaserade modeller (som socialliberalism och socialdemokrati) undergrävts genom den oreglerade globaliseringen och inte kunnat erbjuda nya alternativ, i såväl Nord som i Syd.

Dels att den liberala demokrativågen i Syd och Öst inte var så inkluderande att de sociala rörelserna och civila organisationerna kunde förändra politiken. Det är då – i brist på alternativ politik och demokrati – som många stött ny-nationalism och ”starka ledare”. 

Nedslående men hoppfullt

Detta är nedslående men faktiskt hoppfullt, eftersom det kan ändras av människor själva. En genomgång av ett flertal länder och regioner i världen ger exempel på det. Men den dominerande trenden i svensk politik har alltså varit att skuldbelägga flyktingar och stänga och försvara gränserna.

I stället för att satsa hårt på att i internationell samverkan med likasinnade utveckla hållbara alternativ och främja inkluderande demokratisering – inte minst tillsammans med folkrörelser, akademiker, journalister och kulturarbetare. 

Det ska bli spännande att se om S-kongressen kommer att vilja ta till sig sådana resultat och argument och därmed också anträder en mer optimistisk och solidarisk bred väg för att möta hoten, i synnerhet den globala ny-nationalismen.

* Vetenskapligt ansvariga redaktörer tillsammans med forskaren Eva Hansson, prof. e.m. Lars Rudebeck och docent Anders Sjögren, i samverkan med Ulf Carmesund, Pierre Schori, och Anna Sundström, för den nyligen publicerade boken ”Egentligen är världen full av hopp. Trettiosex röster om det solidariska motståndet mot den globala konservativa nationalismen” (Förlaget Korpen)