Israel erkänner att de skiter i folkrätten – Sveriges regering är tyst

”Inget vatten, ingen el”. Det har Palestina-demonstranter skanderat i runtom i Sverige sedan slutet av 2023.

Gaza har under samma tid beskrivits som ett helvete på jorden – av läkare, FN-experter, journalister. Och av de människor som bor där och med livet som insats vädjat om hjälp genom sina sociala medier. 

Netanyahu är väldigt tydlig

Många har försökt vända bort blicken, flytta fokus och klagat på de högljudda protesterna. Tills nu. 

Israels ledare Benjamin Netanyahu säger själv att israeliska arméns mål är total utplåning och annektering av Gaza.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har själv sagt det: den israeliska arméns mål är att utplåna Gaza. Sedan den så kallade vapenvilan i januari har våldet bara ökat – och först då började vissa svenska medier på allvar reagera. 

Kallat upp Israels ambassadör

Och nu börjar även tidigare apologeter inse att inte det handlar om självförsvar. Det räckte alltså inte med protester och rapporter om enorma mängder döda civila palestinier. Inte heller omfattande rapportering om hur mat och förnödenheter stoppats, förstörts och orsakat svält hjälpte. 

Det som krävdes var att Netanyahu sa vad målet med kriget är. Men inte ens detta får vår regering att erkänna sakers tillstånd. Nej, utrikesminister Maria Malmer-Stenergard fortsätter slingra sig och påstår sig vara orolig. 

Hon har, efter sju månader av tystnad, kallat upp Israels ambassadör till utrikesdepartementet (hon deltog inte själv i mötet) för att be honom skydda civila.

Skydda civila? I ett krig där maten medvetet stoppas, sjukhus bombas och flyktingar massakreras? “Försök skada Gazabor lite mindre när ni fördriver dem, tack.”

Kristersson säger ingenting

Och vad säger Sveriges statsminister? Ingenting. Eller tja, han och hans regeringskumpaner uttrycker oro. Dags för sanktioner mot enskilda ministrar och granskning. Och en naiv förhoppning om att USA ska kunna rädda alla ur situationen. Har de hört talas om Trump?

Och så pekar statsministern pekar på EU och låtsas som att han inte har något ansvar. Regeringens enda konkreta åtgärd sedan oktober är att stoppa stödet till Unwra – den enda hjälporganisation med fungerande struktur i Gaza. Det vore ju en ände att börja i.

Inte ens bland israeler i Israel samlar kriget majoritetsstöd. Där vill allt fler se ett slut på kriget. Över 70 procent, enligt en ny undersökning. Huvudanledningen är att de vill få hem gisslan. 

Sedan allt fler länder fördömt Israels skoningslösa mördande av palestinier och krävt sanktioner uttrycker israeler en oro för att bli isolerade och behandlas som Sydafrika efter deras apartheidstat föll. 

Ultranationalism och extremism

Och den oron är rimlig. Ingen människa i sina sinnes fulla bruk kommer att kunna låtsas om att den ultranationalistiska, extremistiska och obarmhärtiga operation Israels styre genomför är i linje med internationell rätt eller de mänskliga rättigheterna. 

Men värt att notera är att det alltså inte är medlidande med de drabbade som driver israelerna till att vilja få slut på kriget. Det är egenintresset. Det spelar alltså enorm roll för Israel och israeler hur andra länder i väst agerar. 

För trots Netanyahu och hans extrema regerings försök är inte palestinierna eller Palestina utplånat. Palestinarörelsen fortsätter kämpa för ett fritt Palestina. Och trots att sittande regeringen inte vill låtsas om det leder de ett land som erkänt Palestina som stat. Det förpliktigar. 

Krävs konkret handling

 Det räcker inte att “vara orolig”. Det krävs handling: 

■ Direkta fördömanden.

■ Återinrätta stöd till FN-organet UNWRA.

■ Omfattande sanktioner

■ Handelsstopp, inte minst med vapen och militär utrustning.

Att kalla upp en ambassadör duger inte längre. Det är spel för gallerierna. 

Sverigebilden raserad

Ulf Kristersson är en exceptionellt svag ledare. Hans regering har misslyckats med nästan allt – men sveket mot Gaza kommer att bli hågkommet som det mest skamliga.

På samma sida som Trump. På fel sida av historien – igen. Tidöregeringens passivitet och ointresse raserar bilden av Sverige som internationell stormakt.

En fegisstat som är oförmögen att ens ta ställning mot folkrättsbrott är en ointressant talare på världsscenen. 

Och kanske är det lika bra. För om Kristersson är vår representant har vi ändå inget kvar att säga.