Borde Magdalena Andersson utesluta Stefan Löfven ur Socialdemokraterna?

Det är uppenbart att frågan om problemen med hur lobbyister och yttre påverkansarbete formar vår politik växer sig allt större inom Socialdemokraterna.

Från Kiruna i Norrland till Täby i Stockholm ligger motioner inför veckans kongress om hur partiet ska förhålla sig till att tidigare partikamrater och kollegor går över till PR-branschen.

Väl där arbetar dessa för kunder med intresse av att både påverka politiken och samtidigt förbli anonyma.

Det hela kan inte kallas annat än ett fullskaligt demokratiproblem där väljarnas och partimedlemmarnas vilja, utan insyn, rundas genom ren toppstyrning.

Lobbyismdiskussionen väcker helt uppenbart en del känslor. Fram till helt nyligen var fenomenet knappt uppe på tapeten. Många som går in i det politiska värvet idag ser firmorna som en naturlig del av sin framtida karriär.

Och ska man inte ha rätt att jobba med vad man vill?

Ett par år som politiskt sakkunnig i Stockholms stadshus leder till jobb som konsult som i sin tur tar dig in på riksdagskansliet. Det här systemet har normaliserats i så hög grad att vi senaste åren hittat trettiotalet folkvalda som samtidigt arbetar som lobbyister.

Man tvingas alltså kritisera sina egna partikamrater.

Utesluta partikamrater

Förslaget, främst riktat från Täbysossarna, om att den som vill kombinera politiskt påverkansarbete med partimedlemskap får välja mellan att lämna någon av rollerna blir än känsligare när vi adderar att två tidigare socialdemokratiska statsministrar arbetar för lobbyfirmor.

Stefan Löfven hos Rud Pedersen och Göran Persson först för JKL och idag för Lumo Advice.

Det har gjort dem båda rika. Stefan Löfvens eget konsultföretag genom vilket han gör uppdrag för Rud Pedersen gjorde en vinst på 2,2 miljoner förra året – samtidigt är han ordförande för Europeiska Socialdemokratiska Partiet

Bland deras kollegor hittar vi partiets tidigare ministrar, statssekreterare och tjänstemän.

Att dessa på ett bräde skulle ställas inför ett uteslutningsärende då de gör pengar på att arbeta för helt andra intressen än partiets är på ett plan självklart och på ett annat fullständig socialt orimligt.

Täbys förslag har en väldigt spännande roll då det får sägas vara ”tank”, för att använda gamerspråk Alltså det förslag som ska pressa diskussionen framåt så att inte kompromissen blir för vek.

Kommer införa lobbyregister

Så vad är det då mer konkret som föreslås i övrigt under kongressen?

Ett införande av ett lobbyregister är redan på tapeten. Inte ens Moderaternas Gunnar Strömmer kan med gott samvete längre vara emot detta.

Det kommer partiet alltså bifalla. Förhoppningsvis med betydligt skarpare inslag än det förslag regeringens kommitté föreslagit.

För det första bör det gälla alla folkvalda. Idag är förslaget som ligger på bordet att det enbart ska gälla på riksnivå. Det är dåligt då en enorm del av lobbyarbetet sker på kommunal och regionnivå.

Som Göran Persson själv skriver i sina memoarer ”Min väg, mina val”: Stockholmsregionen omfattar två miljoner människor. Styret där har alltså makt över en befolkning på nivå med ett mindre europeiskt land.

Man bör också se till att det gäller alla påverkansmöten, inte bara de som handlar om lagförslag som ligger på bordet. Väldigt mycket lobbyism som påverkar våra liv handlar om annat än just lagar.

Kommittén säger i sitt utlåtande att de är medvetna om att regleringen kan behöva bli skarpare, men de vill inte riskera att gå för fort fram.

Något som aldrig någonsin verkar ha varit ett bekymmer när det gällt de avregleringar eller privatiseringar av det gemensamma som varit konsekvensen av ett aktivt lobbyarbete.

Politiker jobbar inte så mycket

Sedan bör man komma fram till att inte bara lobbyisterna ska redovisa vilka politiker de träffar. Det gör nämligen registret extremt baserat på god tro. Hur ska vi journalister kunna veta om det som uppges stämmer när den enda källan är firmorna själva?

Det bör alltså gå åt båda hållen.

Ett exempel här är när lobbyfirman Kreabs VD Markus Uvell svirade nog mycket på restaurang Djuret med partirepresentanterna Linus Bylund och Martin Kinnunen att partiet vände i frågan om vinster i välfärden.

När firman själva fick frågan om de varit den påverkande faktorn påstod man att så inte var fallet. När man i stället frågade Sverigedemokraterna svarade de däremot glatt att ”jovisst, Kreab har lärt oss jättemycket!”

Om politikerna också måste redovisa mötena minskar alltså godtyckligheten i systemet, ett dolt möte på ena sidan kan ha rapporterats av den andra.

Anledningen man uppgett till att politikerna inte skulle ha redovisningsplikt är att det skulle lägga en för stor administrativ börda på våra folkvalda.

Men, låt mig berätta en liten hemlighet här, jag har arbetat på ett riksdagskansli. Så mycket jobbar inte våra politiker. och hur arbetsskygga de än är så har de absolut tid att rapportera sina möten.

Ett litet problem med Reformisternas motion

Reformisternas förslag för svenska lobbyregistret är bra. De vill att vi ska ha samma system som EU – vilket är skarpare än det som nu planeras. Det borde vara en självklarhet då det redan är vad våra europaparlamentariker efterföljer. Det är alltså redan implementerat.

Men det finns ett litet argumentationsproblem med den cirkelmotion från Reformisterna som flera partiföreningar står bakom.

Man vill att partiet antar som praxis att endast interagera med de lobbyfirmor som öppet deklarerar sina uppdragsgivare.

Förslaget låter utmärkt, men riskerar att följa den linje av god vilja som pr-byrån Westander förespråkar.

Alltså att vi helt enkelt ska lita på att det firmorna påstår vara öppenhet om sin verksamhet är sanning, utan möjlighet att se om så faktiskt är fallet. Det uppstår på så vis en sorts falsk opacitet.

Här är det alltså värt att titta på hur man väljer att formulera sig och specificera att det är just reglering utan ordet ”själv” som är målet. Den dörren måste stängas.

Östersund intressantast

Täbys S-förening har kanske de skarpaste formuleringarna runt lobbyfrågan. Men Östersund, som representeras av Stefan Löfvens tidigare talskrivare Linnea Swedenmark, har den kanske intressantaste motionen i sammanhanget.

De vill nämligen att samtliga tjänstemän på riksdags, regerings och partistyrelse-nivå samt heltidspolitiker som arbetat med lobbyverksamhet och får ett politiskt uppdrag för partiet ska redovisa vilka kunder de arbetat med de senaste fem åren. En utmärkt idé.

Det skulle fullständigt obstruera att den karriärväg av hopp fram och tillbaka genom svängdörrarna mellan lobbyism och politik fortsätter inom socialdemokratin. Vilket också är anledningen till att motionen förmodligen inte kommer bifallas.

Det finns flera anledningar till att det är svårt att se annat än relativt mjuka kompromisser här.

En är den oro som finns i partiet för att man helt enkelt inte kommer attrahera politiska förmågor om man stänger vägar. Så självklart har det blivit att karriären är roten till engagemanget.

Politiker har också en tendens att inte rösta emot sina egna privilegier.

Men jag skulle gärna vilja se någon argumentera emot Östersunds motion och därigenom tvingas förklara varför det är fortsatt viktigt att uppdragsgivare som betalar för att påverka vår politik inte ska behöva vara transparenta.

Arbetsmarknadsåtgärd för politiker

Att politisk talang i så hög grad söker sig till lobbyfirmorna efter avslutat värv handlar också, i viss mån, om ett upplevt dåligt självförtroende inför arbetslivet. ”Vad ska man annars jobba med?”

Många har vigt sitt liv till partiet, saknar därför högre utbildning. Många anser också av någon anledning att de regler politikerna själva brukar kräva av oss övriga medborgare inte gäller dem.

Man är alltså inte beredd att ta vilket jobb som helst.

Hela lobbysektorn skapades en gång i tiden av SAF just som en sorts Samhallsverksamhet för borgerlig ”politisk talang”, främst från Fria Moderata Studentförbundet.

Dessa förmågor var i stort sett oanställningsbara i det näringsliv de politiskt brann så mycket för att de behövde skyddade zoner – något som inte skiljer dem nämnvärt från dagens politiska tankesmeder.

I dag finns fenomenet över hela det politiska spektrat.

Uppsala arbetarkommun ser detta och föreslår som arbetsmarknadsåtgärd – nu när reglerna för den vilda västern som varit svensk lobbyism äntligen börjar skärpas – i motion F94:3 att ”partiorganisationen ska ge bättre stöd till sina ex-politiker på högsta nivå för att söka kollektivavtalsenliga jobb inom exempelvis ideell sektor efter sina uppdrag”.

Det är bara att hoppas på bifall – för jag vet ett par gamla partiledare som kan behöva lite hjälp med det där.