Sverige har råd – dags för Socialdemokraterna att börja investera

Snart inleds Socialdemokraternas partikongress. Vi i Reformisterna finns bland de många som ser fram emot att staka ut en ny riktning för Sverige.

Vi behöver stärka vår försvarsförmåga i en orolig tid, men vi behöver framför allt ta itu med de samhällsutmaningar som göder alltmer problem: växande ojämlikhet, urholkad välfärd, eftersatt infrastruktur och en djupnande klimatkris.

Regeringen lånar och sänker skatten

Tidö-regeringen vill låna 300 miljarder till militär upprustning och samtidigt sänka skatterna. Det är en enfaldig politik. Vi bygger inte ett starkare samhälle genom att låna till kanoner, samtidigt som välfärden urholkas och ojämlikheten och de samhälleliga spänningarna fortsätter att växa.

Samtidigt struntar högern i att ökade försvarsutgifter kräver skattereformer. En del behov, som nya lokaler eller vapensystem, kan räknas som investeringar och finansieras med lån, men över hälften utgörs av permanenta utgiftsökningar, som löner, och kräver höjda skatter.

Att enbart låna till stärkt försvar är att stoppa huvudet i sanden och vältra kostnaderna i framtiden, något som regeringens Finanspolitiska råd tydligt varnar för.

250 miljarder räcker inte

Socialdemokraternas partistyrelse har istället föreslagit en totalförsvarsfond på 250 miljarder för att stärka det militära försvaret och samhällets beredskap i stort. Det är bra. Men det räcker inte.

250 miljarder täcker enbart militär upprustning under kommande årtionde. Till detta kommer övriga nödvändiga samhällsinvesteringar: skyddsrum och beredskapslager, järnväg och infrastruktur, VA-system, och klimatomställning.

De bredare samhällsinvesteringar vi står inför summerar till betydligt mer än 250 miljarder. Detta behöver vi socialdemokrater vara tydliga med. Vi behöver rusta försvaret, men vi behöver också bygga ett starkare samhälle och en fullvärdig framtid att försvara. 

Sveriges statsfinanser är goda

De 250 miljarderna behöver alltså utökas och omfatta även infrastruktur och klimatomställning. Har vi råd? Svaret är ja. För det första har vi inte råd att låta bli. För det andra är Sveriges statsfinanser goda.

Man kan jämföra med den satsning Tysklands socialdemokrater och kristdemokrater enats om. Den är betydligt större i förhållande till BNP än de svenska förslagen, och den omfattar både försvar, infrastruktur och klimatomställning.

Samtidigt är Sveriges statsfinanser starkare än Tysklands.

Om Sverige skulle låna till de investeringar som under kommande årtionde krävs i infrastruktur, klimatomställning och stärkt försvar, så skulle vår nettoskuld öka från drygt 30 procent idag till ungefär 45 procent av BNP.

Beskatta höga inkomster och kapitalägare

Det är alltjämt en låg skuldsättning, betydligt lägre än Tysklands idag. Kort sagt: Vi har råd, och detta behöver vi som parti klargöra i Göteborg.

Samtidigt behöver vi vara tydliga med att lån och investeringar inte är nog. Vill vi stärka välfärden, trycka tillbaka ojämlikheten, och varaktigt finansiera ett stärkt försvar, ja, då behöver detta finansieras varaktigt och gemensamt, över skattsedeln.

Det här är ingenting att hymla om. Tvärtom är det något som vi bör ta strid för. Skattekvoten har sänkts med åtta procent sedan början av 1990-talet.

Det har gynnat dem med förmögenheter och stora inkomster. Prislappen har varit en växande ojämlikhet och ett söndrat samhälle.

Går inte bygga tillväxt på ett trasigt samhälle

Samtidigt har tillväxten haltat. Det går inte att bygga tillväxt på ett trasigt samhälle. Även detta behöver vi vara tydliga med på partikongressen i Göteborg.

Vill vi bygga ett starkare och bättre samhälle, och samtidigt stärka vår försvarsförmåga, ja, då behöver skattekvoten höjas. Och detta bör ske med fokus på förmögenheter, kapital, höga inkomster, och avdrag som gynnar de välbeställda.

Vi har råd med framtiden. Faktum är att vi inte har råd att avstå vare sig lån till investeringar eller rättvisa skattehöjningar för välfärd och klimatomställning.

Nu åker vi – och många andra – till kongressen för att ta de avgörande sista stegen i en omläggning av den ekonomiska politiken.