Trots partiernas olika syn på karens – LO-basen vill inte välja mellan V och C

Johan Lindholm pratar om att paketera. Som LO:s ordförande har han tagit till uppgift att paketera fackets framgångar, visa vinsterna av att Sveriges arbetare sluter sig samman för att påverka arbetslivet och samhället. När folk får syn på det kommer fler att vilja vara med i facket, tror han.

– De som är med i ett fackförbund i dag inser att det går att göra skillnad. Och de som har valt att stå utanför inser att när omvärlden ser ut som den gör och tempot bara blir högre är det inte lätt att påverka själv. Det är de kollektiva lösningarna som är framtiden.

Deltidare får övertid

Ett år har gått sedan snickaren från Södertälje blixtinkallades till Landsorganisationens toppost efter huvudkandidaten Pim van Dorpels sena avhopp. Från sitt runda rum i LO-borgens västra torn summerar Johan Lindholm de paket han hittills slagit in.

Han lyfter fram avtalsrörelsen där LO:s fackförbund förhandlat fram högre löneökningar än vanligt och, inte minst, övertidsersättning för deltidsanställda. 

– När vi håller ihop och går fram med gemensam kraft, då är vi oslagbara.

Anställda i butiker och restauranger har, som Arbetet visat, inte fått lika starka skrivningar om övertid som arbetarna i industrin och äldreomsorgen. LO-basen vill inte värdera skillnaderna.

– Det viktiga var att vi tog kliv åt rätt håll.

Kortare arbetstid

Det kanske allra finaste paket han skulle vilja ge Sveriges arbetare är kortare arbetstid. I vårens nya kollektivavtal har industrins fackförbund fortsatt sätta in lediga timmar på de arbetstidskonton man har sedan 1990-talet, medan lagerarbetare i Handels för första gången fått en tidbank som naggar 40-timmarsveckan med några minuter. I andra branscher har arbetstagarna ingen förkortning alls. 
Trots – eller kanske på grund av – de skilda förutsättningarna har LO-kongressen beslutat att arbetstidsförkortning i första hand ska ske genom avtal mellan fack och arbetsgivare.

– Det är vi som ska ratta den här frågan, inte politikerna. Ett ypperligt tillfälle att slå vakt om svenska modellen, där det är vi parter som tar ansvar för villkoren på arbetsmarknaden.

Hårt motstånd från arbetsgivarna

LO-rapporter har visat att svenskar i internationell jämförelse arbetar många timmar per invånare, att kortad arbetstid ger minskad stress, och att drygt hälften av de arbetstimmar som förloras kan tas igen genom ökad produktivitet.

Slutrapporten från LO:s arbetstidsutredning, som ännu inte presenterats när vi möter Johan Lindholm, ska ligga till grund för fackens fortsatta arbete när man begär förhandlingar med arbetsgivarna. Det gäller att ha bra på fötterna, för LO-basen räknar med hårt motstånd. Svenskt Näringsliv har invänt att en minskning av arbetstiden till 35 timmar i veckan skulle sänka BNP med 500 miljarder och försvåra nödvändiga satsningar på försvar, klimat och välfärd. Johan Lindholm slår ifrån sig kritiken.

– Hade näringslivet fått bestämma hade vi väl jobbat 60 timmar i veckan. De har alltid gjort motstånd mot reformer som gör det bättre för Sveriges arbetare. Men när vi landar i förhandlingar brukar det bli bra till slut.

Vill inte prata om LO:s stöd till S

Facken har inte helt stängt dörren till att lagstifta om arbetstiden. Men det är helt andra politiska frågor som Johan Lindholm vill paketera som fackliga framgångar, och som han räknar med ska bekräftas på Socialdemokraternas partikongress i slutet av maj.

Partiledningen har hörsammat LO-krav på slopat karensavdrag i sjukförsäkringen, striktare reglerad arbetskraftsinvandring och upptrappad kamp mot arbetslivskriminalitet.

Att Johan Lindholm så sent som i höstas beskrev LO:s partibidrag till S som ”omodernt” är inget han vill prata om i dag.

– Det var en sten jag lyfte på, och jag har fått både negativ och positiv respons. Men frågan ligger inte till behandling just nu.

Magda-viskare?

Genom sin plats i Socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet, har LO:s ordförande en värdefull plattform för att påverka partiets politik. Är han rent av en ”Magda-viskare”, undrade nog en och annan som hörde den Harvard-meriterade partiledaren förstamajtala om ”arbetarpension”?

– Jag är ingen hejarklacksledare, utan en rätt jobbig jävel som är tydlig med vad som är bra för Sveriges arbetare. Vi har ju inte alltid fått leverans på det vi vill, men se vilket parti som nu har lovat att ta bort karensavdraget om de vinner valet 2026! Det pekar på att det är bra med samverkan.

Vägrar välja mellan V och C

Vänsterpartiet vill också slopa karensavdraget, medan Centerpartiet vill behålla det. Men trots sin position i socialdemokratins maktcentrum vägrar Johan Lindholm svara på vilket av de två partierna som han helst skulle se ett regeringssamarbete med.

– Jag är inte med i det politiska spelet. Konstellationer är inte en fråga för Lindholm!

Han vill inte stöta sig med den breda majoritet av LO:s medlemmar som i senaste riksdagsvalet röstade på andra partier än Socialdemokraterna. 

– Alla Sveriges arbetare är välkomna till ett fackförbund, oavsett vad folk röstar på och vad man kommer från. Men solidaritet är bra för den enskilde, och med kollektiv styrka kan vi göra Sverige mer rättvist.

Rusta upp landet

Johan Lindholm anklagar Tidöregeringen för att strunta i massarbetslösheten. Han vill se stora satsningar på välfärd, infrastruktur och försvar. Socialdemokraternas förslag om en ny totalförsvarsfond om minst 250 miljarder för att rusta upp landet kan bli en välkommen boost, men han tycker partiet uttryckt sig luddigt om hur pengarna ska användas.

– Om det bara ska gå till försvarsmateriel räcker det inte för att bygga Sverige starkt igen. Vägar regnar bort och folk tar tåget en dag tidigare för dom räknar inte med att komma fram i tid. Vi måste bygga bostäder, el, vatten, välfärd, allt det här som vi vet behövs. Det krävs stora investeringar, inte minst när vi har 500 000 arbetslösa.

Bostäder och utbildning

LO-basen vill att staten stimulerar bostadsbyggande och satsar stort på utbildning som leder till att arbetslösa kan ta de nya jobben.

– Vi behöver människor som går till jobbet, som får hjulen att snurra och ger Sverige tillväxt.

Givet allt som behöver göras kan man ifrågasätta tajmingen för att samtidigt minska vår arbetstid. Då dämpas väl tillväxten?

– Jag tror inte att man ska koppla ihop det där. Det är precis det vi sitter och tittar på för att i en kommande förhandling diskutera med vår motpart. Titta på vad grannländerna har åstadkommit. Det är klart att vi ska se till att Sveriges arbetare också får den här möjligheten att få ihop livspusslet.