”De säger att vi behövs – men bemannar som om vi inte gör det”

I år firar jag 20 år som barnskötare. Det är jag stolt över, men samtidigt kan jag inte låta bli att bli ledsen över de stora förändringar som skett. I 20 år har politikerna skurit ner tills det nästan brister. Resultatet har blivit större barngrupper och fler barn per pedagog. Snart går vi sönder om ingen gör något åt saken.

Förslag till S-kongressen

Det är dags att ta ansvar för barnomsorgen. Vilket också Socialdemokraternas partistyrelse föreslår inför deras kongress. I riktlinjerna föreslår de att barngrupperna ska vara små, att personaltätheten ska minska och att bemanningskraven ska vara bindande. Det vill jag med.

I dag har vi så stora barngrupper att vi inte räcker till, vi har inte tid med varje barn och våra kroppar tar skada. Barn som har behov och rätt till extra resurser hinner vi inte se. Vi arbetar med en ständig oro för att inte få in vikarier, vi tvingas täcka upp för sjuka eller semesterlediga kollegor. Arbetsgivarna snålar med tiden. 

Fler och fler kollegor blir sjukskrivna och utmattade på grund av de stora barngrupperna. För att få in en vikarie ska vi vänta till klockan nio för att se om alla barn dyker upp eller inte. Problemet är att det då ofta är för sent att ringa in någon.

Anmälan om kränkning

Ibland gör situationen att det inte går att göra rätt. Många gånger har jag suttit själv med kanske 4–5 barn i knäet, händer det då något på andra sidan lekytan behöver jag kanske höja rösten.

Då bryter jag mot de pedagogiska rutinerna och kanske leder det till en anmälan om kränkning. Den anmälan borde i stället gå till de som sätter bemanningen. 

När vi tar upp att vi inte räcker till får vi som svar att verksamheten behöver bättre struktur och att vi inte gör vårt jobb. Här i Stockholm har vi 14-15 barn på tre pedagoger eller storbarnsgrupper på 20-23 barn. Det är helt ohållbart. 

Vi räknar barn varje minut

Vi får inte rätt verktyg för att kunna utföra jobbet. De säger att vi är samhällets viktigaste aktörer. Men det känner vi inte. I dag måste vi som jobbar inom barnomsorgen räkna barn varje minut och vi går hem med en oro över om vi har hunnit se varje barn och deras behov. 

Guldläge att öka bemanningen

Just nu minskar antalet barn på förskolorna i Sverige. Det är alltså ett guldläge att kunna öka bemanningen utan att behöva anställa fler. I stället lägger politikerna ner förskolor och slår ihop avdelningar för att spara in pengar.

Mitt budskap till politikerna är att göra barngrupperna mindre och öka bemanningen så att vi kan se varje barns behov, orka jobba längre och få gå till jobbet med glädje i stället för oro.

Om jag ska orka jobba till pension måste det här förändras. Därför hoppas jag verkligen att Socialdemokraternas kongress går på partistyrelsen linje, vinner valet nästa år och genomför de reformer som krävs. 

Dags att kräva lagstiftning

Till Kommunals kongress som hålls i början av juni har det kommit flera motioner som kräver lagstiftning om Skolverkets riktlinjer för storleken på barngrupper, Kommunal står bakom dem. 

Nu är det dags för Socialdemokraterna att ta chansen att sätta ner foten och kräva lagstiftning om barngruppernas storlek.