14 ombudsmän: ”Vi ser ingen tystnadskultur inom Fastighets”

Den 12 maj publicerade Fastighetsfolket en artikel med rubriken: “Vittnesmål inifrån: Facket straffar och tystar sina anställda”.

En artikel som fick hela förbundet i gungning på ett sätt som inte ens nyheten om vår tidigare ordförandes plötsliga avgång gjorde när det avslöjades att han misstänktes för att ha tagit ut felaktiga ersättningar.

Givetvis reagerar vi starkt på de uppgifter som framkommit om vår före detta ordförande. Där har förbundsstyrelsen och ledningen visat på handlingskraft från dag ett.

Samtidigt har vårt visselblåsarsystem visat sig fungera, visselblåsaren har vårt fulla stöd. Vi välkomnar en utökad granskning av vad som skett.

Ingen tystnadskultur

Vad vi däremot inte var beredda på, som fick fler ombudsmän och förtroendevalda att reagera, var påståendet om en utbredd tystnadskultur där repressalier riktas mot personer som lyfter problem inom förbundet. 

Det här är en bild vi inte känner igen oss i och det blir inte mindre absurt när man känner denna organisation och dess företrädare.

Att artikeln frontas av en individ som vid i princip varje möte, sedan den förre ledningens avgång, luftat sitt missnöje med den nya ledningen, utan att drabbas av dessa påstådda repressalier som “man” säger sig frukta.

Ja, det får oss att höja på ögonbrynen.

Lägg därtill att flera av de fall som tas upp i artikeln inte grundar sig i något ledningen kommit på utan härstammar från oss kollegor som påtalat problem och brister hos vissa individer.

Ibland så pass stora brister att man valt att ta ifrån dem sina roller för att just sätta medlemmarnas intresse i första rummet.

Tyvärr beskrivs dessa individärenden alldeles för ensidigt. och det har i ett fall visat sig varit mycket allvarligare än vi tidigare haft kännedom om. Något vi även fått hantera sedan artikelns publicering.

Har haft möjlighet att lyfta problem

Med det sagt. Är vi ett förbund utan problem? Absolut inte. Nog har saker kunnat skötas bättre. Där har vår ombudsmannaklubb redan agerat innan artikelns publicering och faktiskt fått till stånd en förändring i ett av fallen.

Förutom att vi kunnat lyfta våra problem via klubben så har vi även haft möjligheten att lyfta problem med vår personalansvariga vid regionträffar.

Ledningen har även kallat till öppna möten där vi haft möjligheten att ställa våra frågor och lyfta kritik. Och det har inte varit någon brist på frågor eller ifrågasättanden i något av dessa forum.

Vi må ha våra problem inom förbundet som vi tillsammans med ledning och förbundsstyrelsen måste hantera, men en utbredd tystnadskultur såsom det beskrivs i artikeln den 12 maj är inte ett av dessa.

Svar från ansvarig utgivare:

Fastighetsfolket välkomnar en debatt med olika syn på den tystnadskultur vi beskrev i vår granskning. Som ansvarig utgivare vill jag däremot bemöta påståendet i denna debattartikel om att granskningen är ensidig.

Vi har i granskningen beskrivit flera olika händelser utifrån olika vittnesmål. I samma artikel har de personer som kritiseras, det vill säga före detta ordförande och nuvarande personalansvarig, fått bemöta kritiken. I uppföljande artiklar har kvarvarande ledning intervjuats. På det sättet har vi, precis som vi ska enligt pressetiska regler, låtit båda sidor komma till tals.

Däremot har vi ingen skyldighet att i en granskning intervjua alla ombudsmän, det är trots allt ledande personer som får stå tillsvars. Vi har förståelse för att det kan vara svårt för arbetsgivaren, i det här fallet Fastighets, att uttala sig om enskilda fall, men det kan inte hindra oss från att skriva.

Samma problem står vi inför när vi granskar städbolag, eller skriver om fall där skyddsombuden agerat för en fastighetsskötare som behandlats fel av arbetsgivaren. Skulle vi då låta bli att skriva skulle vi inte göra vårt jobb.

Helena Forsberg, chefredaktör och ansvarig utgivare