Starkt tryck inom S för lag om kortare arbetstid – ledningen säger nej
Trycket på kortad arbetstid är hårt inför S-kongressen. Men Ardalan Shekarabi, som har ansvaret för arbetslivsfrågor, vill inte glänta på dörren till lagstiftning. Han är rädd för oönskade konsekvenser.
Ardalan Shekarabi som är S arbetsmarknadspolitiske talesperson, anser att det finns risker med att lagstifta kring arbetstid.
Till S-kongressen nästa vecka har det kommit ett spöregn av motioner från hela landet, om att verka för kortare arbetstid.
I många fall uttalas att det ska ske via lagstiftning. ”Socialdemokraterna ska verka för att den lagstiftade normalarbetsveckan förkortas från 40 till 35 timmar” heter det exempelvis i en motion som Stockholms tunga partidistrikt står bakom.
I höstas lade dessutom en socialdemokratisk arbetsgrupp fram ett förslag där målsättningen var lagstadgad 35-timmarsvecka från 2035.
Men partistyrelsen är kallsinnig. Den slår fast inför kongressen att förändringar främst bör ske genom avtalsförhandlingar.
Hänvisar till LO
Ardalan Shekarabi, partiets arbetsmarknadspolitiske talesperson sedan ett drygt halvår, är på samma linje. Han hänvisar till LO, att de vill lösa det avtalsvägen.
– Det är för mig självklart då att utgå från LO:s inställning. Skulle det visa sig att det här inte går och LO har en annan linje, då får vi föra en dialog om det.
Även inom LO har i och för sig frågan om ifall lag vore önskvärt skapat debatt. I S-gruppen som föreslog lagstiftning satt ledarna för förbunden GS och Handels. Kommunal välkomnade förslaget medan IF Metall var kritiskt.
Men det samlade LO-budskapet har landat i att man vill ta frågan om kortad arbetstid avtalsvägen i första hand, vilket Ardalan Shekarabi alltså hänvisar till när han inte vill lagstifta.
Ardalan Shekarabi som är S arbetsmarknadspolitiske talesperson, anser att det finns risker med att lagstifta kring arbetstid.
Ser risker med lagstiftning
Det är inte en resursfråga också? Att du inte tycker det är rätt tillfälle att satsa pengar på kortad arbetstid?
– Nej, det måste parterna bedöma. Det är inte mitt ansvar, eller min ingång, säger han, men pekar också på att det står i partiprogrammet att produktivitetsökningar ska kunna användas till bland annat sänkt arbetstid.
Om det skulle vara en lagstiftningsfråga skulle det ju bli ditt.
– Ja, men det är det inte i det här läget.
Ardalan Shekarabi betonar gång på gång att hans uppfattning är att det finns risker med att glänta på lagstiftningsdörren såväl i denna som andra arbetsmarknadsfrågor.
Han är orolig för vad som kan smita igenom.
– Det finns ju krafter på andra sidan som gärna skulle vilja använda den här politiska majoriteten till att begränsa strejkrätten.
”Måste anpassas efter bransch”
Ett argument som använts för att lagstifta om arbetstid är att lagen gäller lika för alla. En risk med avtalsvägen kan vara att det finns möjligheter för vissa yrkesgrupper, inte andra.
– LO:s roll är att samordna, just för att det ska bli rättvist. Jag tror på LO och på LO:s samordning, säger Ardalan Shekarabi.
Å andra sidan svarar han sedan så här på frågan om det är dags för kortare arbetstid:
– Jag tror definitivt att det finns utrymme för kortare arbetstid. Men det måste anpassas till de villkor som finns i respektive bransch.
”Ingen aktiv arbetsmarknadspolitik”
Inför valet nästa år är Ardalan Shekarabi övertygad om att arbetslösheten blir den stora arbetsmarknadspolitiska stridsfrågan.
– Ska vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger människor vägar till jobb? Eller en passiv arbetsmarknadspolitik där människor straffas för att de är arbetslösa? Ska vi investera i utbildningar som leder till jobb, investera i människor? Eller sänka deras a-kassa?
Varför är arbetslösheten så hög just nu?
– För vi har ingen aktiv arbetsmarknadspolitik längre.
Men handlar det inte om omvärldsfrågor också?
– Det förklarar ju inte varför Sverige har högre arbetslöshet än jämförbara länder.
Du säger att regeringen är passiv, vad borde den göra?
– Framför allt säkerställa att människor kommer i utbildningar till bristyrken. Vi har ju en halv miljon arbetslösa. Men 6 000 personer per år går arbetsmarknadsutbildningar. Det är en rekordlåg siffra.
Ardalan Shekarabi menar att Sveriges höga arbetslöshet beror på att det inte finns någon aktiv arbetsmarknadspolitik längre.
”Behövs lokal förankring”
Han menar att arbetsmarknadspolitiken behöver få lokal förankring, förutsättningar för att bygga ut utbildningar utifrån vilka yrken som behövs där och då. Att den gått förlorad när riksdagen misshandlat Arbetsförmedlingen.
Den stora förändringen gjordes när hans eget parti satt i regeringsställning, Centerpartiet krävde att Arbetsförmedlingen skulle reformeras.
– Vi har ett ansvar. Sedan var ju den politiska verkligheten som den var, säger han och menar att man i den kontexten räddade Arbetsförmedlingens blotta existens.
Orolig för amerikansk påverkan
Medan han vill hålla tassarna borta från att reglera arbetsmarknaden kommer politiska inspel från helt andra håll.
Amerikanska ambassaden har, vilket bland andra Dagens Nyheter rapporterat, begärt att stadsbyggnadskontoret i Stockholm slutar med mångfalds- och jämställdhetsarbete. Trumpadministrationen har riktat liknande krav mot europeiska företag som handlar med USA.
Är du orolig för att det här påverkar svenska företags mångfaldsarbete?
– Jag är inte bara orolig utan jag ser att det händer. Sen finns det företag som håller emot. Men jag möter socialt engagerade företagsledare som är oroliga för vad som händer i näringslivet. Att många bolag kanske anpassar sig.
Tidigare har Dagens Industri uppmärksammat att Ericsson och Nokia tagit bort formuleringar om mångfald och inkludering ur sina årsredovisningar.
”Politiken måste vara supertydlig”
– Politiken måste vara supertydlig i signalen. Näringslivet och facken lika så. Vi vill ha ett hållbart samhälle. Och ett hållbart samhälle bygger på social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, säger Ardalan Shekarabi.
Han säger att det finns starka progressiva inslag i näringslivet och att fackföreningsrörelsen tveklöst bryr sig om de här frågorna.
– Men var regeringen står i de här frågorna är ju väldigt otydligt. Och det har inte med regeringen främst att göra, utan det är ju att de sitter i knäet på ett parti som inte tror på hållbarhet, säger han.
