Tystnad – ja visst blev det tyst när Richard försvann
Tystnaden från förbundet sedan Richard Fredriksson försvann har varit talande. Vi har väntat på ett stöd som aldrig kommit. Hjälp som bara ignorerats, skriver Katarina Eriksson.
”Jag har varit facklig i så många år och totalt tappat tron på facket”, skriver Katarina Eriksson.
2022 var ett krigarår för oss i fackklubben Fastighets på Samhall, Eskilstuna. Vi hade gett svett, blod och tårar för segern som väntade oss.
Äntligen skulle vi få hjälp, av både Förbundet och Arbetsmiljöverket. Så många möten vi genomlidit, så mycket skit vi fackliga fått ta emot och allt bara försvann i en ”POFF”.
Jag förstod att det hade med att han drivit det så hårt men önskade att jag bara inbillade mig.
Försökte ta nya tag, ringde och bad om att få besök.
De kom, de såg, de lovade. Efter tre månader började hoppet falna. Vi skulle inte få någon mer hjälp.
Tappat tron på facket
Jag har varit facklig i så många år och totalt tappat tron på facket.
Så mitt i allt när vi kämpar för att få rätsida på allt och få förbundet att göra någonting, då dimper det ner ett brev till mig.
Tävling!
Nu du, vi tänkte att du som arbetare skulle leta upp medlemmar åt oss. Prata gott om oss eftersom vi hjälper till och allt.
Det enda som ekade i huvudet var det som min favorittröja har som tryck: Fuck off.
