”Vi ger oss inte förrän vi får kortare arbetstid”

I dag jobbar vi mer, pressas hårdare – men till vilken nytta? Arbetet har blivit ett mål i sig. Inte för att vi mår bättre, utan för att systemet kräver det. 

Vi producerar mer än någonsin. Faktiskt mer än dubbelt så mycket som för 50 år sedan, men får ändå inte en minut extra till våra barn, våra liv eller vår återhämtning. Folk är slutkörda.

Många går till jobbet med värk i kroppen och ångest i bröstet. Andra går inte alls, för dom har redan gått sönder. Det handlar inte om lathet. Det handlar om att systemet pressar folk tills dom går sönder

Arbete inget självändamål

Det här är inte en ny fråga. Redan på 30-talet – mitt i den stora depressionen – ställde finansministern Ernst Wigforss en närbesläktad fråga: ”Har vi råd att arbeta?”. Han ville påminna om något vi verkar ha glömt: att arbete inte är ett självändamål. Det är ett medel för att nå frihet, trygghet och ett drägligt liv.

I dag ser verkligheten annorlunda ut – men logiken är densamma. Att pressa människor tills dom går sönder är lika orimligt nu som då. 

Högern säger att det är för dyrt att korta arbetstiden. För dyrt att minska sjukskrivningarna. För dyrt att anställa fler i välfärden. Men vad är egentligen dyrt – att människor går sönder? Det är där vi står idag.

Men när människor orkar jobba, slipper bli sjuka och stannar kvar i sina yrken, det är då samhället sparar pengar – på riktigt.

Vi vill inte bara minska sjukskrivningar eller effektivisera arbetslivet. Vi vill skapa ett samhälle där människor har tid att leva. Tid att vara med sina barn. Tid att återhämta sig. Inte för att vi ska hinna med ännu mer. Utan för att vi förtjänar det.

Kortare arbetstid ingen utopi

Vi tänker inte ge oss. Inte för att det är enkelt. Utan för att det är rätt.

Vi gör det för dom som bär upp hela välfärden. Människor som sliter för samhället men kämpar för att få ihop sina egna liv. 

Kortare arbetsdag är inte en utopi. Det är en lösning som redan fungerar. Flera svenska försök har visat minskad sjukfrånvaro, lägre personalomsättning och högre kvalitet i vård och omsorg.

Vi har redan råd att jobba mindre

Och vi är inte ensamma. I Storbritannien har över hälften av företagen som testat fyradagarsvecka gjort den permanent. I Tyskland deltar 45 företag i ett nationellt pilotprojekt. I Belgien, Portugal, Skottland och Spanien pågår reformer. I USA driver senator Bernie Sanders ett lagförslag om 32-timmarsvecka med stöd från fackföreningar.

Det här är inte något avlägset experiment. Det pågår nu. I andra länder och i svenska kommuner. Vi har redan råd att jobba mindre. Frågan är varför vi inte gör det.