Mattias sågade av sig fingret – lever med fantomsmärtor efter tre år

Det kliar som bara den i nagelbandet på Mattias Hultgrens vänstra ringfinger. Det är bara det att det inte finns något att klia på. Nagelbandet kapades av tillsammans med resten av övre delen av fingret vid sågolyckan på jobbet den sista mars 2022. Men kliar gör det ändå minst tre, fyra gånger om dagen, fortfarande 2025.

– Det är ju inbillning, men jag känner ju det, säger den 36-årige snickaren.

Han drar i fingerstumpen när känslan kommer, men det hjälper inte.

Efter olyckan avskyr han vintern. Kylan får smärtan att sprida sig från de skadade fingrarna ut i hela handen.

– Jag får jätteont.

Skulle ”bara” fixa en grej

Just smärtan vid kyla är återkommande när Arbetet pratar med personer som förlorat delar av fingrar i arbetslivet. För Mattias Hultgren är långt ifrån ensam.

Enligt Afa Försäkrings senaste årsrapport är fingerskador den vanligaste olyckstypen bland män som drabbas av arbetsolyckor som leder till mer än 30 dagars sjukskrivning. I den här texten berättar fler personer från olika branscher om olyckor som lett till att de behövt amputera fingrar.

När Mattias Hultgren ställde sig vid klyvsågen den där torsdagseftermiddagen 2022 skulle han bara fixa en grej till innan han gick för dagen.

– Jag tror att alla hantverkare känner igen sig i det här ”jag ska bara”. Det här var just en sådan grej.

”Fingrarna är ju av”

Vid andra olyckor som lett till amputation av fingrar, där Arbetet tagit del av handlingar eller intervjuat drabbade, har det i flera fall varit så att någon bara ska rätta till något som till exempel fastnat i en maskin.

För Mattias Hultgren handlade det om att fixa till en tröskel.

När olyckan händer 2022 jobbar han på ett byggföretag som sköter underhåll i lägenheter. En rutten tröskel behöver bytas. Någon sådan finns inte på byggvaruhuset så han bestämmer sig för att bygga en i företagets verkstad. En spillbit i ek behöver rundas av i överkant för att bli en del av tröskeln.

Mattias Hultgren tänker såga till den i klyvsågen, en bordssåg, för att sedan slipa för hand. Han sätter träbiten mot klingan. I nästa ögonblick smäller det till i vänsterhanden.

– Jag får en chockkänsla och tar min högerhand och bara håller i fingrarna. När jag lugnat mig efter några sekunder kollar jag och ser att fingrarna är ju av.

Fingertopparna hänger

Men det kommer inget blod. Och han känner ingen smärta. ”Det här går nog att lösa”, tänker han först.

Men snart kommer blodet. Och efter kanske en kvart rullar smärtan in, med sådan kraft att Mattias Hultgren nästan svimmar.

– Jag inser att det här kommer inte sluta bra.

En arbetsledare som är den enda andra personen i lokalen slår in handen i en blöt handduk och larmar ambulans. Sedan ringer han Mattias fru och håller telefonen mot hans öra så han kan säga: ”Du, det har hänt en olycka, jag har nog sågat av mig två fingrar. Kan du hämta min dotter?”

Hans fru ser till att dottern hämtas men kommer själv i stället till olycksplatsen före ambulansen. En bild hon tagit visar hur de blodiga fingertopparna hänger ned från ena sidan av fingrarna. Mattias Hultgren ryser till av obehag när han tittar på fotot tre år senare.

VARNING FÖR STARK BILD!

”Man ligger bara och kvider”

På sjukhuset lappas det ihop tillräckligt för att han ska kunna åka hem över natten. Nästa dag opereras han. Ringfingret är bortom räddning och amputeras från yttersta leden.

Långfingret går det att sy fast toppen på, men fingret är tre år senare inte alls detsamma som innan. Det är stelopererat så att övre delen inte går att böja. Men det har också uppstått en skada vid nagelbandet där smuts kan komma in, med risk för infektioner. Och en irriterande liten extra nagel växer ut och fastnar lätt i handskarnas insida.

Efter olyckan var Mattias Hultgren sjukskriven i tre månader.

I början var smärtan hemsk, höll honom vaken om nätterna då han ömsom låg och stirrade i sovrumstaket, ömsom vankade runt i vardagsrummet.

– Det var fruktansvärt, jag önskar inte min värsta fiende det här. Man ligger bara och kvider. Det gör så ont och man kan inte göra något åt det.

”Fattades en bit av mig”

Efter ett par månader var det dags att öppna bandaget.

– Då mådde jag riktigt dåligt. Jag storlipade. För jag kände inte igen mig. Det fattades en bit av mig.

Och han var svag i handen tiden efter att bandaget tagits av. Han minns hur han inte fick grepp om en tallrik för att diska den, kände sig värdelös. Oroade sig över att bli tvungen att byta yrke, han som snickrat hela livet och ville fortsätta med det.

– När man är hantverkare använder man händerna hela tiden, det är ju hela grejen.

Och när styrkan tränats upp visade det sig gå även med en skadad hand.

Han kom tillbaka från sjukskrivningen och fick börja med att lägga golv – och det funkade jättebra. Sedan var det bara att ”bita i det sura” och försöka med lite svårare uppgifter också. Och det gick det med. Han är åtminstone högerhänt, skadan är på vänsterhanden.

Lärt sig knep efter tre år

– Man får hitta lösningar. Nu efter tre år är jag van vid läget och har lärt mig knep. Så det är bara inställning kan jag tycka.

Nu jobbar han som snickare på en skola och upplever inte skadan som något egentligt hinder. Kyla och fantomsmärtor är besvärligt, men något han lärt sig hantera.

En annan frustration är att det blivit svårt att fylla vänsterhanden med småsaker som skruv, då de kan rasa genom det hål som de skadade fingrarna lämnar i knytnäven. Men de irritationsmomenten är inte värre än att han är i färd med att, vid sidan om jobbet, bygga ett helt nytt hus åt sig och familjen, på en tomt han röjt fram ur skogen utanför Uddevalla.

– Jag sa redan när jag gick i nian att jag ville bygga mitt eget hus. Nu får jag göra det, det är kul.

Kan inte spela gitarr

Husbygget har gjort att träningen som tog mycket tid innan har fått stå tillbaka. Även den påverkades av skadan. Vid marklyft behövs hjälpmedel för att inte tappa greppet med vänsterhanden. Annat som påverkats i vardagen är att gitarren har lagts på hyllan, ringfingret når inte strängarna och långfingret går inte att böja för att ta ackorden.

Vad var det då som hände när den där tröskeln skulle sågas?

En slö sågklinga fastnade antagligen i det hårda ekträet. Mattias Hultgren tappade greppet och handen for in mot sågen. Någon hade plockat bort det skydd som borde ha hindrat fingrarna från att komma fram till klingan. Det hade han inte sett innan han satte i gång.

– Jag borde ha gått igenom utrustningen, kollat att allt var i ordning. Jag är skyddsombud och har alltid varit så ”vassa föremål, var försiktig”, säger han.

Arbetsgivaren fick betala 250 000

Hans dåvarande arbetsgivare fick betala 250 000 kronor för arbetsmiljöbrott, pengar som går till staten. I beslutet slår åklagaren fast att företaget inte bedömt riskerna tillräckligt och inte sett till att det fanns skydd på sågen.

Mattias Hultgren säger att han nu är ännu mer noga med att jobba på ett sätt som kroppen håller för. Alltid använda hörselkåpor och skyddsglasögon. Alltid se över maskinerna så all skyddsutrustning finns på plats. Fundera på hur man ska stå bra, se bra, vad man behöver vara försiktig med.

– Man behöver ha ett större perspektiv på vad som kan ske i stället för ”nu bara sågar jag”, säger han om hur den här typen av olyckor kan undvikas.