Eva Guovelin: ”Jämställdhet är inte en kampanjfråga”
Livs första kvinnliga ordförande Eva Guovelin tackar för sig. Jämställdhet och rättvisa är två av ledorden som löpt som en röd tråd genom hennes drygt 40 år långa engagemang i förbundet.
Eva Guovelin slutar som Livs ordförande efter kongressen. Då börjar en ny fas i hennes liv. ”Primärt ska jag åka båt. Det är en motorbåt, som en liten stuga på sjön. Och så gillar jag att fota djur och natur.”
Nattliga förhandlingar kan ta ut sin rätt – även för den som har lång erfarenhet.
– Jag är lite trött. Det blev liksom en sen natt häromdagen, säger Eva Guovelin när hon slagit sig ner i sittgruppen i arbetsrummet på Livs förbundskontor i Stockholm.
När Mål och Medel träffar Eva Guovelin har det bara gått ett drygt dygn sedan det nya avtalet mellan industrins parter om löner och villkor för de kommande två åren presenterats.
Det är hennes tredje – och sista – avtalsrörelse som förbundsordförande. På kongressen i mitten av maj väljer Livs en ny ordförande. Eva Guovelin ställer inte upp för omval.
– Jag har suttit i förbundsledningen sedan 2005. Det är 20 år, så det är verkligen hög tid att det kommer in lite nytt blod och nya ögon. Det tror jag bara är positivt. Jag känner inte något vemod.
Engagerade sig fackligt på Cloetta
Eva Guovelins fackliga bana inleddes dock långt tidigare. 1983 började hon jobba på Cloetta i Ljungsbro.
Det var när hon upplevde orättvisor på arbetsplatsen som hennes fackliga engagemang väcktes.
– Cloetta brukade anställa en stor grupp personer inför julproduktionen. Det var mest tjejer, men också några killar. Vi kom in med noll erfarenhet av de jobben. Ändå slumpade det sig så att tjejerna styrdes mot paketeringen, medan grabbarna ganska snabbt slussades vidare och fick köra truck, gå till lagret eller bli maskinförare, vilket innebar att de fick högre löner.
– Vi var ett gäng lite kaxiga unga tjejer som ifrågasatte det där. Då fick vi till svar från en arbetsledare, en lite äldre man, att männen inte är lika flinka i fingrarna och att det inte passade dem att sitta i paketeringen. Det var på den nivån. Det kunde vi inte riktigt köpa.
Eva Guovelin började gå på fackliga möten och blev snart engagerad som vice ordförande i klubbstyrelsen. 1987 valdes hon till klubbens första kvinnliga ordförande.
Valberedningens förslag till ny ordförande är Natasa Stojkovic (till vänster), i dag central ombudsman. ”Jag vill inte jinxa något, men jag tycker att det är det bästa förslaget”, säger Eva Guovelin
Jämställhetsperspektivet
Några år senare, 1995, lämnade Eva Guovelin Cloetta och blev som första kvinna lokalombudsman i Linköping.
2002 bröt hon, tillsammans med Kristina Nordström, ytterligare ny mark när de blev de första kvinnliga centrala ombudsmännen i Livs. Jämställdhetsperspektivet följde med.
– Jag tror att det skedde något med dynamiken i gruppen ombudsmän på förbundskontoret, som traditionellt bara varit män, när jag och Kristina började här. Vi fångade andra frågor.
2005 beslutade Livs att skriva in feminismen i sina stadgar.
– Jag hävdar att förslaget att ändra stadgarna var en direkt följd av att vi var här då, för vi frågade gubbarna: Är ni feminister? Men det var inte en helt okomplicerad förändring att göra. Det blev debatt på kongressen, men där höll dåvarande ordföranden Hans-Olof Nilsson ett riktigt brandtal för den förändringen.
Feministisk grundsyn förpliktigar
Eva Guovelin fortsätter:
– Men att säga att förbundet har en feministisk grundsyn förpliktigar också. Då måste vi aktivt göra saker.
Ett exempel är Livs tjejsatsning. Den drogs i gång 2006 och syftar till att stärka kvinnorna inom Livs och bland annat få dem att ta sig an fackliga uppdrag.
– Den har genomförts i princip varje år och den har påverkat hur könssammansättningen ser ut. Vi är 50–50 när det gäller anställda ombudsmän i ett mansdominerat industriförbund. Jag skulle tro att vi är unika där. Vi har haft tydliga mål för representativitet.
Eva Guovelin passar på att flytta ut ur Livs kontors lokaler.
Fortsatta löneskillnader mellan män och kvinnor
Livs har även mål om jämställda löner.
– Den frågan äger vi inte helt själva, eftersom lönerna fördelas efter förhandlingar lokalt. Men där hade jag önskat att vi hade kommit mycket längre.
Livs senaste lönesiffror för branschen visar att kvinnornas löner procentuellt sett ökade mer än männens mellan 2022 och 2023 – 5,2 procent jämfört med 4,7 för männen.
Trots det tjänar kvinnorna i branschen i genomsnitt 1 452 kronor mindre i månaden jämfört med männen.
– Det är jättestora skillnader mellan kvinnors och mäns löner sett utifrån ett helt arbetsliv. Det hade jag önskat att vi kunnat täppa till, men det har vi inte lyckats med. Men det är viktigt att hålla i den frågan. Jämställdhet är inte en kampanjfråga.
2017 valdes Eva Guovelin till ordförande i Livs och blev därmed förbundets första kvinnliga ordförande.
Intensiva år som ordförande
Hur vill du sammanfatta de åtta år som du varit ordförande?
– Otroligt intensiva. Eva Guovelin lyfter bland annat fram förhandlingarna mellan LO, Svenskt Näringsliv och PTK om det så kallade huvudavtalet som tuffa. Att få till avtalet, som reglerar hur parterna på arbetsmarknaden ska hantera frågor som uppsägning, omställning och kompetensutveckling, tog på krafterna. Det innebar bland annat att Livs pausade samarbetet med de övriga facken inom industrin under en period.
– De förhandlingarna tog en enorm facklig energi. Det var en ganska tuff period.
Dessutom kallar Eva Guovelin de två föregående avtalsrörelserna ”extrema”.
– 2023 hade vi inflationschocken som dessvärre ledde till reallönesänkningar. Avtalsrörelsen 2020 blev väldigt annorlunda eftersom det kom en pandemi där förhandlingarna sköts upp och där vi behövde förlänga befintliga avtal.
2005 beslutade Livs att skriva in feminismen i sina stadgar. ”Jag hävdar att förslaget att ändra stadgarna var en direkt följd av att vi var här då, för vi frågade gubbarna: Är ni feminister? Men det var inte en helt okomplicerad förändring att göra. Det blev debatt på kongressen, men där höll dåvarande ordföranden Hans-Olof Nilsson ett riktigt brandtal för den förändringen.”
”Nöjd över att lämna en stark organisation”
Vad är du mest nöjd med under dina år som ordförande?
– Det är svårt att recensera sig själv. Men jag är väldigt nöjd över att jag kan lämna en stark organisation som är en av de bästa när det gäller att jobba med avtalsteckning, organisering, facklig utbildning och att vara nära medlemmarna. Det är kanske inte enbart min förtjänst förstås, men jag tror att jag har bidragit till att vi har kunnat gå den vägen.
Vad har du för råd till Livs nästa förbundsordförande?
– Det viktiga är att landa i sitt eget ledarskap, vad drivkraften är och vad jag vill med mitt ordförandeskap och förbundet. Det går inte att enbart förvalta, utan utgångspunkten måste vara utveckling.
Vilka är Livs största utmaningar framöver?
– Vi tappar i organisationsgrad och det är oroväckande. Vi gör många insatser och ett bra jobb, men vi måste bli ännu bättre. Det är en ren överlevnadsfråga. Det handlar om facklig styrka och den måste du ha om du fortsatt ska kunna träffa bra kollektivavtal.
I övrigt, är det något du vill säga till medlemmar och förtroendevalda?
– Fortsätt engagera er fackligt – det gör skillnad. Det är inte konstigare än så. Och att jag är stolt över dem!
