Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

”Vad hände med solidariteten, LO?”

Att LO sa ja till inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare är obegripligt. Många av dem som berörs av det nya kravet är verksamma i LO-yrken, många av dem är medlemmar i facket och har skaffat sig ett liv här. Är detta solidaritet? skriver undersköterskan Sonja Höök.

Det nya försörjningskravet för arbetskraftsinvandring på 28 480 kronor – som enligt regeringens förslag ska höjas till 35 600 kronor under 2025 – sägs vara en garanti för god försörjning. Kravet gäller dock bara de arbetare i Sverige som är födda i ett land utanför EU.

Kravet har väckt debatt. Delvis för att väldigt många som är födda här i Sverige eller i EU-länder inte alls når upp till denna lön, och då har de ändå lön enligt kollektivavtal. 

Borde vara oacceptabelt

Förslaget visar därmed tydligt att väldigt många i LO-kollektivet inte har en god försörjning, enligt regeringens mått. Det är ganska anmärkningsvärt och borde vara oacceptabelt i ett välfärdsland som Sverige. 

Sonja Höök på stan Drottninggatan

Undersköterskan Sonja Höök

2 av 10 arbetare som jobbar inom kommun eller region har löner under 25 000 kronor, vilket Kommunalarbetaren skrivit om.  Lägger vi till alla andra som tjänar under inkomstgränsen i privat verksamhet eller i andra branscher, blir det ett väldigt stort antal människor. Inte som det antytts från regeringens sida ”ett mindre antal”.

Det är en katastrof

En annan anledning till debatten är att de som är föremål för kravet – arbetare från länder utanför EU – slängs ut ur Sverige om de inte når upp till den nya lönen. De ska utvisas och får inte förlängt arbetstillstånd.

Detta är en katastrof. Dessa människor har bott här i många år, skaffat sig ett liv, har barn som går i skolan, har köpt hus eller lägenhet och rotat sig i det svenska samhället.

Många som tillfrågades sa nej. En del sa ja till helheten, bland annat LO och Kommunal.

De länder som de lämnat kan vara länder de inte kan leva i, till exempel på grund av förtryck, förföljelse av oliktänkande eller krig. Men nu ska de utvisas dit. Detta är djupt inhumant och en diskriminering av dessa arbetare, som i många fall är LO-medlemmar.

Förslaget om inkomstkrav var ute på remiss innan det antogs. Det betyder att olika organisationer och myndigheter fick tycka till om det innan det klubbades. Många som tillfrågades sa nej. En del sa ja till helheten, bland annat LO och Kommunal.

LO krävde inga undantag

Varken LO eller Kommunal skrev något tillägg i svaret om att anställda från länder utanför EU – som alltså redan bor och lever här sedan flera år – borde undantas från beslutet, för att säkerställa att de kan känna sig trygga och fortsätta sina liv här. Antalet personer som påverkas har uppskattats till runt 14 000, men om kravet höjs till 35 600 kronor så lär det bli många tusentals fler som drabbas.

De fackliga organisationerna Saco och TCO sa nej till förslaget. Det gjorde även Sveriges Kommuner och Regioner och Svenskt Näringsliv.

Vilka ska facket stå upp för?

Jag finner det obegripligt att LO och Kommunal inte sade nej de också. Flertalet av dem som berörs av det nya kravet är ju verksamma i LO-yrken, och många av dem är också medlemmar i facket.

Det blir kluvet och dubbelt när Kommunal i Västerbotten och Umeå kritiserar förslaget och påpekar att det tömmer deras vårdboenden på personal, och att de anställda som det berör i stort sett får sina liv förstörda. Samtidigt som toppen i deras egen organisation har sagt ja till detta.

Dessa arbetskraftsinvandrare och tillika LO-medlemmar blir särbehandlade på grund av att de har sitt ursprung i ett land utanför EU, och kan nu utvisas för att man bestämt att de tjänar för lite. 

I mina ögon borde detta leda till en debatt om vad vi i Kommunal ska stå för. Ska vi stå upp för våra medlemmar oavsett var de kommer ifrån? Och är detta som vi nu ser hända, solidaritet enligt LO? I så fall stämmer det väldigt dåligt med vad som står i LO:s värdegrund.

Det sägs att förslaget ska sätta stopp för arbetslivskriminaliteten och hindra lönedumpning. Men varken lönedumpningen eller arbetskriminaliteten påverkas av ett höjt försörjningskrav, det krav man ställt gäller ju bara för arbetare från länder utanför EU!

Lönedumpningen kan fortsätta

Arbetare från EU-länder, från Europa och Sverige får ju fortsatt tjäna hur lite som helst, och omfattas inte av försörjningskravet. Eftersom arbetskraftsinvandrare från EU:s fattigare länder som Rumänien och Polen jobbar för 30 kronor i timmen ibland, så finns det absolut plats för lönedumpningen att fortsätta urholka lönesystemet. Oseriösa företag kan fortsätta använda arbetsplatser för kriminella syften, då de svarta jobben varken försvinner eller omfattas av försörjningskravet. 

Jag tycker att det är så sorgligt att behöva säga det: men detta är ingenting annat än ren och skär rasism. Dessa arbetskraftsinvandrare och tillika LO-medlemmar blir särbehandlade på grund av att de har sitt ursprung i ett land utanför EU, och kan nu utvisas för att man bestämt att de tjänar för lite. 

Dags att säga ifrån – nu!

Alla ni som har vänner, släktingar, familj eller arbetskamrater som påverkas, eller som bara vet att denna uppdelning är fel och att alla människor har lika värde: Säg ifrån nu! Visa att ni vill att dessa människor ska få stanna!