”Samhall är ingen lösning för framtiden”

Hela grundidén med Samhall är att skapa särskilda arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning. Detta är en särlösning som motverkar ett faktiskt samhällsdeltagande och därmed strider mot FN:s Funktionsrättskonvention.

Samhall har fått ta emot hård och återkommande kritik genom åren. Skarp kritik kommer också från den nyligen avslutade Samhallsutredningen, som gjort en grundlig genomlysning av verksamheten.

Felaktig utgångspunkt

Utredningen drar den övergripande slutsatsen att ägarens nuvarande styrning är motstridig och har lett till en ständigt försämrad kvalitet, vilket sannolikt är en korrekt slutsats.

Frågan är dock om utredningens förslag till ändrad styrning och förstärkta statsbidrag kommer råda bot på de djupgående kvalitetsbristerna? Sannolikt inte, i alla fall inte under överskådlig tid och inte utan oerhörda kostnader för statskassan.

Utredningen har i direktiven haft en förutbestämd och felaktig utgångspunkt – att ett statligt bolag med egen produktion av varor och tjänster ska erbjuda personer med funktionsnedsättning utvecklande arbeten.

Strider mot FN

Bortsett från en rad problem som följer av den grundidén – hur rätt målgrupp kan säkerställas, hur individernas faktiska utveckling kan följas upp, hur bolaget påverkar marknadskonkurrens etcetera – så strider själva tanken om att personer med funktionsnedsättning ska hänvisas till särskilda arbetsplatser mot FN:s Funktionsrättskonvention.

År 2022 publicerade FN:s övervakningskommitté en så kallad allmän kommentar där alla former av särlösningar i arbetslivet, som upprättas enkom för personer med funktionsnedsättningar fördömdes i tydliga ordalag. De historiska och internationellt utbredda negativa erfarenheterna av sådana särlösningar är otaliga. 

FN:s uppmaning till konventionsstaterna är att i stället utveckla adekvata stöd till arbetsgivare så att nödvändiga anpassningar kan göras inom det ordinarie arbetslivet.

För Sveriges del innebär detta en ordentlig översyn av de arbetsmarknadspolitiska stöden, så att fler arbetsplatser ges möjlighet att ta emot personer med funktionsnedsättning, även de med stora stödbehov.

Går att göra plats på ordinarie arbetsplatser

Inom Misa stöttar vi idag cirka 1000 personer på olika arbetsplatser utifrån deras egen förmåga i LSS-insatsen daglig verksamhet, en insats för personer som bedöms att helt stå utanför arbetsmarknadens förfogande.

Efter drygt trettio års erfarenhet, är jag helt övertygad om att varje människa kan finna sin plats i det ordinarie arbetslivet om rätt stöd ges.

Jag är också övertygad om att detta berikar både enskilda arbetsplatser och på sikt hela arbetslivet. Stödet måste bygga på den enskildes individuella situation och behov, inte bestå av färdiga lösningar. Det måste också utformas utifrån den enskilda arbetsplatsens behov och förutsättningar. 

Om regering och riksdag på allvar vill skapa en större inkludering av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, behöver fokus riktas mot stödbehoven hos arbetsplatser inom det ordinarie arbetslivet. Samhall kommer aldrig vara en del av lösningen.