Donald Trumps USA pissar på oss – och Ulf Kristersson håller käft

På Gärdesgatan i Stockholm ligger ett 50-talsdoftande kontorskomplex som mest liknar ett fort. ”Ett brohuvud för amerikansk modernism på skandinavisk mark”, enligt arkitekturtidskriften Dwell. 

Innanför gallergrindar finns USA:s ambassad. Här inne planeras attacker på svensk lag och rätt. 
 
Efter maktskiftet i Washington kräver den amerikanska ambassaden i Stockholm nämligen att svenska företag och myndigheter som levererar varor och tjänster – byggentreprenörer, logistikföretag, ja till och med Stockholms stadsbyggnadskontor – intygar att de inte arbetar med mångfald, rättvisa och inkludering. De så kallade DEI-programmen har bannlysts av Washingtons nya härskare. 

Bryter man mot de nya direktiven riskerar man frysta betalningar, avbrutna kontrakt, svartlistning. Det berättar Dagens Nyheter.

Ambassaden blir av med avloppet

Även Stockholms stadsbyggnadskontor har nu fått krav på lydnad ställda till sig. Inom tio dagar vill ambassaden veta om kontoret – som bland annat handlägger bygglovsärenden – har program för mångfald. 

Ett sorts svar har redan kommit. Stadsbyggnadsborgarråd Jan Valeskog (S) tänker inte bevärdiga de amerikanska dumheterna med något svar alls. 
 
– Om USA säger upp bekantskapen med stadsbyggnadskontoret får ambassaden svårt att få bygglov om de till exempel vill bygga om. Det är deras huvudvärk, inte vår, säger Valeskog till Dagens Nyheter. 

Moderata oppositionsborgarrådet Christopher Fjellner drar en liknande slutsats i en intervju med P4 Stockholm: 

– Det är de som är beroende av vår sophämtning, vår värme och vår avloppshantering. Vill de göra sig av med den, ja då säger jag bara lycka till”. 

Kristersson är tyst

Det får man väl säga är uppiggande försvar för diskrimineringslagstiftningen, offentlighetsprincipen och våra upphandlingsregler. 

När amerikanerna skickat liknande brev till franska och spanska mottagare har ministrar fördömt kraven.  

Men från Ulf Kristersson hörs ingenting.  

Ingen protest, inget försvar av svenska företag, ingen markering mot främmande makt som försöker diktera villkoren för det svenska näringslivet och för svensk demokrati. Eftergiftspolitik är modellen. Man får inte reta tyrannen.  

Kontrasten är enorm mot hur liberalen Mark Carney i Kanada – USA:s grannland! – uppträtt gentemot den store mobbaren på andra sidan Atlanten. Carney skrällvann nyligen det kanadensiska parlamentsvalet på hur han hanterar Trump.

Inte genom att lägga sig platt. 

Inte genom att vika sig för amerikanska påtryckningar eller hoppas på nåd. 

Fler borde göra som Carney

Carney vann genom att vara skoningslös mot den amerikanska arrogansen – genom att tala om suveränitet och kampvilja. Han beskrev sin konservativa motståndare på hemmaplan som en som skulle “knäböja inför amerikanerna”. Han framstod, helt enkelt, som en liberal som inte betedde sig som en liberal. Han struntade i regler om hövlighet och visade styrka. Och väljarna gillade det. 
 
I Financial Times har kolumnisten Janan Ganesh skrivit om att Carney tycks ha dragit de slutsatser alla mainstreampolitiker borde ha dragit vid det här laget: 

Stil och uppträdande betyder något. I vår polariserade tid räcker det inte med att ha rätt. Man måste kunna slåss. Folk är inte det minsta intresserade av ditt politiska program om du inte utstrålar kraft, mod och stridbarhet.

Lägger sig platt

Mittenpolitiker måste börja agera som populister, helt enkelt. Inte genom att runda grundlagen utan genom att spela spelet skithårt. 

Men här hemma fortsätter Ulf Kristersson att låtsas som ingenting. 

När USA pissar på svensk lag och suveränitet står han där – rak i ryggen som en daggmask – och hoppas att ingen ska fråga vad han tycker.
 
Det är ovärdigt. Det är pinsamt. 

Men på något sätt är det väl klargörande att vår statsminister anser att tyst diplomati är att lägga sig platt.