Tänk dig att du kör över 50-100 farthinder varje dag. Inte bara i dag, utan igår och i morgon och alla arbetsdagar. Det gör något med kroppen. Särskilt med tanke på att kanske hälften av farthindren är felgjorda eller efter kort tid trasiga. De blir ett arbetsmiljöproblem för oss bussförare.

Vi får ofta problem med nacke, axlar, skuldror och rygg. Det personliga lidandet kostar inte bara samhället skattemedel i form av sjukskrivningar, rehab och ibland sjukpensioner.

Vibrationer under lång tid skapar också stress som i sin tur leder till andra sjukdomsrisker som sömnproblem, och till och med hjärtproblem.

Stopp i trafiken

För bussen uppstår det stötar, kraftiga krängningar, vibrationer och det är vanligt att bussen får skador fram och baktill. 

Väldigt ofta står det också andra fordon parkerade för nära farthindret. Kommer du med en boggibuss eller ledbuss på 16–18 meter behöver du utrymme att ta farthindret rakt framifrån.

Finns inte utrymmet bidrar det till dålig framkomlighet, en dålig arbetsmiljö och en obehaglig resa för resenärerna. Är det någon som parkerat direkt efter hindret blir det stopp i trafiken.

Uppdraget med farthinder ligger på Trafikkontoret. De lägger ut arbetet till upphandlande företag/ entreprenörer. I byggsektorn talar man om E-kedjor. Alltså att de som vinner kontraktet säljer det vidare i flera led. Kunskapen hos dessa entreprenörer skiljer sig åt, men oftast är vägarbetena uselt gjorda. Det skapar dålig framkomlighet och en usel arbetsmiljö för oss förare.

Politiska beslut

Vi pratar nu om farthinder som är ett politiskt beslut där 80 procent av övergångsställen och olycksdrabbade vägavsnitt ska få farthinder. Det finns dokument som styr hur dessa ska se ut, nivåer på lutningar, höjd och bredd men också var det inte rekommenderas att de ska finnas. 

Vi bussförare kräver att riktlinjerna följs. Hur säkerställer vi att entreprenören och arbetstagaren har den kunskapen? Säljs kontrakten vidare? Är arbetstagarna heltidsanställda med kollektivavtal? 

Säkerställ och kontrollera

Det bör inrättas en speciell enhet på Trafikkontoret under Trafiknämnden med en egen budget som har mandat att åtgärda brister och utföra förändringar som syftar till att underlätta för busstrafiken i kollektivtrafiken. Utöver det borde det finnas en direkt kommunikation med förarna via deras skyddsombud. (Inte via en applikation som är till för alla medborgare, som idag.)

Med så många farthinder som finns idag – och fler som tillkommer – behövs ett system som säkerställer att de görs rätt och att de finns kontrollrutiner på slitaget och hur trafiken fungerar under byggnationen. Det här bör gälla alla trafikområden i landet där kollektivtrafik bedrivs.

Ingen ful ankunge

Strax över hälften av allt resande i kollektivtrafiken sker med en buss. Det är dags att sluta se busstrafiken som ”den fula ankungen” i kollektivtrafiken. Ta med de anställda i arbetet för en bättre arbetsmiljö och i trafikpolitiska frågor så utvecklas busstrafiken till en svan. Det är både resenärer, skattebetalarna och bussförarna värda.