Sekos kongress närmar sig. Efter den fadäsbetonade avtalsrörelsen på spårtrafiksområdet 2023 såg jag fram emot motioner (förslag, reds anm.) om bättre förankring av förhandlingar i medlemskåren.

Mycket riktigt har det kommit två motioner, dels en från Klubb 106 Lokförarna SJ Stockholm/Hagalund, dels en från Branschorganisation Spårtrafik.

Nu har förbundsstyrelsen besvarat motionerna, med samma fingertoppskänsla som när de tog över förhandlingarna av spårtrafiksavtalet 2023 från den dåvarande ombudsmannen.

Förbundsstyrelsen föreslår att kongressen ska avslå motionerna med hänvisning till att Seko styrs genom representativ demokrati snarare än direktdemokrati.

De hänvisar även till LO:s stadgar, som säger att förbundsstyrelsen har sista ordet gällande bland annat uppsägning av kollektivtal och stridsåtgärder.

Ser ingen motsägelse

Jag ser ingen motsägelse mellan de krav på rådgivande medlemsomröstningar som ställs i motionerna och LO:s stadgar.

Vid en rådgivande omröstning ligger beslutet fortfarande slutligen hos förbundsstyrelsen.

Att de sedan skulle få en rejäl svekdebatt att tampas med om de inte följer medlemmarnas vilja är en annan sak – och helt i sin ordning.

Facket finns ju till för sina medlemmars skull. Det är våra intressen som ska tillvaratas i förhandlingar.

Medlemsomröstning fantastiskt argument

Dessutom är ju en medlemsomröstning ett fantastiskt argument att ta till i förhandlingarna: ”Jag förstår era ståndpunkter här, men det finns inte en chans att våra medlemmar skulle gå med på detta.”

Jag hoppas här att kongressen tar sitt ansvar och väljer att gå emot förbundsstyrelsen på dessa punkter och stödja kraven i motionerna.

Alternativt exempelvis krav på omröstning bland de förtroendevalda.

Jag anser även att Seko bör verka för att ändra LO:s stadgar, för att tillåta större inslag av direktdemokrati i fackförbunden.

Det är på tok för enkelt för förbundsstyrelsen att hänvisa till LO och säga ”Ledsen, men våra händer är bundna.”