Assistenten Maria lurades på lön – oklart vem som var chef
Maria blev uppsagd från jobbet som personlig assistent. Men när hon bad om slutlön fick hon höra att hon inte varit anställd på bolaget – utan direkt av kunden. ”Chefen försökte frånsäga sig allt ansvar”, säger Maria.
Personliga assistenten Maria drabbades när ett företag dribblade mellan att agera som assistansbolag och så kallat servicebolag, beroende på vad som passade bäst för tillfället.
– Jag har jobbat på den här arbetsplatsen i nio år men har fortfarande inga rättigheter, säger personliga assistenten Maria som egentligen heter något annat.
Med ”arbetsplatsen” menar hon ett hem – eftersom hon som assistent i Stockholm går hem till brukaren, alltså den som får assistans. Hon har jobbat med en och samma person i nio år och trivts bra med det.
Arbetsvillkoren, däremot, trivs hon verkligen inte med, berättar hon.
Problemen började när Försäkringskassan började ifrågasätta brukarens hjälpbehov. När hotet om indragna timmar och ett eventuellt återbetalningskrav var överhängande blev assistansbolaget som Maria jobbade på oroliga. De sade upp brukaren som kund.
– Det var inget assistansbolag som ville hjälpa brukaren i den situationen, konstaterar hon.
Bolag nyttjar kryphål
Brukaren ska då, enligt Maria, ha blivit så kallad egen anordnare och anställt sina assistenter själv. Men fått hjälp av ett annat assistansbolag med så kallade administrativa tjänster, alltså exempelvis schemaläggning av assistenter och myndighetskontakter.
Det är ett upplägg som Arbetet granskat och där det visar sig att bolag som slängts ut av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, nyttjar det här kryphålet för att ändå kunna fortsätta.
Bolagen säger att det inte utför någon assistans och därför inte behöver tillstånd – men det håller myndigheterna inte med om. Snart ska just den här principfrågan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen.
Trots att hon har jobbat med samma brukare i nio år har Maria fått hoppa mellan olika arbetsgivare.
Bolaget ville inte ta risken
Bolaget som hjälper brukaren som i sin tur anställt Maria har faktiskt tillstånd. Men det växlar mellan att vara assistansbolag och så kallat servicebolag beroende på vad som passar dem – eller brukarna – bäst.
I den här situationen då assistanstimmarna var i fara ville inte bolaget ta hela risken vid eventuella återkrav. Då intog företaget ”adminskepnad”.
Under den här tiden, en kort period, är Maria anställd direkt av brukaren.
– Det var inget jag ville, eftersom det kändes osäkrare. Men jag gillar att jobba med brukaren och har gjort det länge. Så jag stannade kvar.
Assistanstimmar drogs in
Men så kommer ett nytt beslut från Försäkringskassan om assistanstimmar. Då, när det finns ett tydligt beslut, får brukaren bli kund hos bolaget. Maria anställs där, hos ett riktigt assistansbolag med tillstånd. Precis som hon önskat. Kollektivavtal finns. Hon får ett anställningsavtal i sin hand. Som för många assistenter är det ett ”Sluv”-avtal. Det står för ”Viss tid så länge uppdraget varar”. Men hon är van.
Det är när allt ändras igen som det på nytt blir problem. Försäkringskassan fattar ett nytt beslut där de drar in nästan alla assistanstimmar.
Assistenterna behövs därför knappt längre.
”Det här har verkligen känts som arbetsgivarnas bransch. Men nu har jag blivit så pass gammal så jag har samlat på mig så mycket arg-energi som jag omvandlar till action”, säger Maria.
Uppsagd retroaktivt
I början av mars får Maria ett oroväckande meddelande från chefen. Hon sägs upp, retroaktivt. Alltså tillbaka i tiden, redan från i slutet av februari. Hennes sista arbetsdag har alltså redan varit, enligt meddelandet.
Då har Maria redan jobbat flera dagar i mars.
Enligt chefen har brukaren ansökt om att bli egen anordnare igen från 1 mars men inte fått besked än. Chefen vill alltså att Maria och de andra assistenterna nu ska veta att de varit anställda direkt av brukaren från och med mars. Bolaget menar att det under den tiden bara hjälpt brukaren med administration.
– Chefen försökte frånsäga sig allt ansvar. Vi hade ju jobbat i god tro åt henne i mars men nu bestämde hon helt plötsligt att vi hade jobbat för brukarens bolag utan att vi blivit tillfrågade. Och där vår anställning skulle se helt annorlunda ut – med noll timmar i veckan, säger Maria och suckar.
”Arbetsgivarnas bransch”
Maria vill ha sina två veckors uppsägningslön, från dagen då hon fick beskedet om uppsägning från chefen.
– Men chefen säger att det är brukaren som ska betala, att vi varit anställda av brukaren. Men de pengarna har ju inte brukaren för assistansen drogs ju in.
Maria har sökt hjälp från sitt fackförbund Kommunal. Hon beskriver ett hoppigt arbetsliv där hon, trots samma brukare, har bytt arbetsgivare och villkor titt som tätt.
– Det här har verkligen känts som arbetsgivarnas bransch. Men nu har jag blivit så pass gammal så jag har samlat på mig så mycket arg-energi som jag omvandlar till action.