Utslängda assistansbolag utnyttjar lucka i lagen – fortsätter utan tillstånd

Ett anonymt tips. Så ett till. Sedan ytterligare ett. Under flera år har vittnesmål nått Försäkringskassan. De handlar alla om en och samma assistanshärva.  

När det blivit mars 2019 är myndigheten fusket på spåren. 

En brukare får assistansersättning utan att ha rätt till det. Runt honom försörjs flera personer som bara på pappret är personliga assistenter. Deras chef som driver assistansbolag signerar tidrapporterna.

Alla tjänar pengar på upplägget – lika mycket som staten förlorar. Nästan 17 miljoner.

Försökte sopa igen spåren  

Chefen för assistansbolaget sms:ar med brukaren för att sopa igen spåren för Försäkringskassan. 

Chefen: ”Du ska säga att vi träffades sist för tre månader sedan.” ”Du blev kund genom rekommendation.”  

Brukaren: ”Vad betyder det?”  

Chefen: ”Någon har sagt att det här företaget är bra.”  

Kasta de tidigare tidrapporterna, uppmanar chefen brukaren. ”Vi gör nya”, skriver han och tillägger:  

”En sak till. Du brukar själv hitta assistenter och vi utbildar dem. Och i början finns alltid introduktionsutbildning.”  

Dagen före Försäkringskassans kontrollbesök åker brukaren till Jula och köper en rullstolsramp som han inte behöver. Uppenbart fusk, tycker rätten som dömer chefen för assistansbolaget till tre års fängelse för grovt bidragsbrott och näringsförbud i fem år. Även brukaren och flera assistenter döms till fängelse. Tillståndet att driva assistans dras in.

“Lucka i lagen” 

Det här är ett exempel på varför Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, kräver tillstånd för personlig assistans. Olämpliga bolag ska kastas ut ur systemet. Dyker företrädarna upp igen i något annat bolag ska de nekas tillstånd.

Då funkar systemet. Men då glömmer man det som en Ivo-tjänsteman kallar för ”luckan i lagen”. Att en lång rad bolag som slängts ut ändå kan fortsätta.

Den som har rätt till personlig assistans anlitar oftast kommunen eller ett assistansbolag för att utföra den. Men det går också att bli så kallad egen anordnare. Det innebär att man själv anställer sina assistenter och blir arbetsgivare för dem.  

På senare år har det vuxit fram en rad så kallade servicebolag som hjälper till med de administrativa uppgifterna för den som vill bli egen anordnare.   

Men som enligt myndigheterna i praktiken gör samma saker som ett assistansbolag men samtidigt kringgår tillståndsplikten. 

Hälften har stoppats av Ivo 

Arbetet har via anmälningar som Försäkringskassan och en kommun gjort till Ivo hittat 20 sådana bolag. De erbjuder rekrytering av assistenter, schemaläggning, löneadministration, utbildningar och kontakt med myndigheter. Men till skillnad från ett assistansbolag faller arbetsgivaransvar och eventuella återbetalningskrav från Försäkringskassan på brukaren.  

 Flera av bolagen har blivit servicebolag för att kunna fortsätta verka i assistansbranschen. 

Arbetet kan nu avslöja att Ivo i hälften av fallen, 10 av 20 bolag, på något sätt försökt stoppa dem eller deras företrädare från att bedriva personlig assistans. De har bedömts vara olämpliga.  

Det kan handla om:  

• Ekonomisk brottslighet, till exempel bidragsbrott och bokföringsbrott.
• Företrädare som drivit andra assistansbolag i konkurs och haft miljontals kronor i skatteskulder. 
• Företrädare som av Ivo bedömts vara oseriösa arbetsgivare. 
• Bristande kunskap kring arbetsrätt och arbetsmiljö. 
• För liten erfarenhet av assistans. 

“Ökande trend”

Fem av de tio bolagen som Ivo hindrat har tidigare varit assistansbolag, men fått sina tillstånd återkallade. Nu erbjuder de administrativa tjänster inom assistans, ibland med nytt namn. Tre ytterligare bolag har sökt nytt tillstånd men fått nej. I stället har de då fortsatt som servicebolag. Två bolag har företrädare som fått tillståndet återkallade i andra bolag de drivit.  

Förutom de här tio fallen finns också ett bolag som troligtvis inte skulle få tillstånd om de sökte det, eftersom företrädaren haft stora ekonomiska problem och nu åtalats för grovt bokföringsbrott. Tre ytterligare bolag har lite lösare kopplingar till andra assistansbolag som fått nej från Ivo.

Och bolaget i början av texten där chefen dömdes till fängelse och näringsförbud finns faktiskt kvar. Det bytte namn efter skandalen och är i dag ett servicebolag, som Försäkringskassan anmält till Ivo. Ofta byts företrädare ut men kopplingarna till de tidigare ägarna finns kvar, som i det här fallet. 

Charlotte Hoff, enhetschef på Försäkringskassans kontrollenhet, ser stora risker med framväxten av servicebolagen, som hon kallar för ”en ökande trend”. Bolag som får sitt tillstånd indraget kan fortsätta tjäna pengar, men med minimal risk då ansvaret läggs på brukaren. 

– Det finns risk för att det blir en sluten värld när hela kretsen runt brukaren består av ett nätverk där det inte finns någon extern insyn, säger hon.  

Hon poängterar att även en brukare med grav intellektuell funktionsnedsättning kan bli egen anordnare. 

– Då kan du ha en god man som hanterar det. Men oavsett är det fortfarande brukaren som bär arbetsgivaransvaret och därmed också risken för att bli ansvarig för till exempel återkrav från Försäkringskassan, säger hon. 

”Juridisk gråzon”

Charlotte Hoff pekar på att uppläggen kring servicebolag för närvarande är en juridisk gråzon. De utför i princip alla uppgifter som ett traditionellt assistansbolag gör men utan tillstånd eller ansvar. 

Men är det tillåtet? Helsingborgs kommun stoppade utbetalningarna till ett av de största servicebolagen, Alberum, när de upptäckte att bolaget inte hade tillstånd. Men en dom i kammarrätten slog fast att kommunen gjort fel. Kommunen överklagade och nyligen beviljade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd. Fallet anses principiellt viktigt.  

Flera av servicebolagen framhäver det positiva med friheten det innebär att själv styra över sin assistans. 

Men Fredrik Persson, ombudsman på fackförbundet Kommunal i Stockholm, är tveksam till att det är valfrihet som styr. Han har i samband med medlemsärenden ofta sett helt andra drivkrafter.  

– Det förekommer bolag som blir av med tillståndet och tar med sig sina assistansberättigade kunder in i det här alternativa upplägget. Många gånger är både den assistansberättigade och de anställda ovetande om förändringen. I andra fall har de övertalats.  

I fallet med Alberum hade brukaren tidigare anlitat ett bolag med kopplingar till Alberum, nämligen Nordica Assistans, som förlorat tillståndet.

Assistenten: ”Jättekonstigt”

Elin, som egentligen heter något annat, jobbade som personlig assistent på Nordica Assistans något år innan bolaget förlorade tillståndet. Det fungerade bra med brukaren så hon gillade jobbet, men hon upplevde ledningen som oengagerad. När hon får höra att de tidigare företrädarna kunnat fortsätta blir hon förvånad. 

– Har man fått ett nej har man fått ett nej. Det är jättekonstigt att du ska kunna runda reglerna, säger Elin som kallar det för ett systemfel.

Hon tycker att tillståndskravet är en viktig bottenplatta för att säkerställa bra assistans.  

– Det känns inte tryggt att de kan fortsätta. Det är helt fruktansvärt att de här bolagen ska kunna tjäna pengar på välfärden.  

Elin ser flera risker med att bolag som klassats som olämpliga ska stötta brukare som samtidigt får hela ansvaret som arbetsgivare. Det finns egna anordnare som vill anställa själva och som tar ansvar för det – men i andra fall är inte brukarna lika medvetna om vad de ger sig in i. I någons hem är det samtidigt svårt att granska arbetsvillkoren. 

– Tänk om du ramlar eller om brukaren har ett opassande beteende. Vem ser till att det finns ett brandlarm? Det är jätteviktigt att det finns en plan, säger Elin. 

Oseriösa arbetsgivare

Nordica Assistans har även kopplingar till assistansbolaget Lystra. Som några år senare, tillsammans med andra bolag i Curirakoncernen, också miste tillståndet. Det handlade om ekonomisk misskötsamhet och att de ansågs oseriösa som arbetsgivare.  

 Två månader senare, i augusti 2022, skrev Lystra ett Facebookinlägg. ”Ännu mer frihet som arbetsgivare”, löd rubriken. Nu var det plötsligt mer attraktivt för brukare att själva anställa assistenter, i stället för att anlita ett assistansbolag. Lystra tänkte bli ett servicebolag, där tillstånd inte krävdes.   

– Många hörde av sig till oss och undrade ”får de verkligen göra så här”? Där finns en lucka i lagstiftningen. Sker det till exempel en arbetsplatsolycka så blir ju brukaren ansvarig, säger en Ivo-tjänsteman som vill vara anonym.  

Utredning tillsatt

Flera organisationer varnar för servicebolagens framväxt. Vårdföretagarna vill ha tillståndsplikt även för de som anställer själva. Nyligen släppte flera myndigheter tillsammans en rapport som visade att många assistansbolag har kopplingar till organiserad brottslighet. Samma dag tillsatte regeringen en utredning, där det även ingår att se över om möjligheten att själv kunna anställa sina personliga assistenter behöver regleras. 

I en rapport från Försäkringskassan från 2023 framgår att andelen brukare som anställer egna assistenter är rekordhög – 4,4 procent av alla som har assistans.  

Nästan hälften av de som börjat anställa själva hade tidigare anlitat bolag som förlorat tillståndet. Försäkringskassan ifrågasätter om det är lämpligt att de som förlorat tillstånd ska hjälpa brukare att anställa själva.

Myndigheten ser ett mönster, där assistansbolagens ombud fortsätter vara brukarens ombud även när tillståndet rykt. Handläggare upplever att brukare helt förlitar sig på ombuden. Frågor väcks om assistenternas utbildning, arbetsmiljö och löner, särskilt vid höga adminkostnader. Försäkringskassan överväger därför strängare krav eller reglering av de administrativa kostnaderna. 

 Anonym chef: ”Uppenbart”

En annan som reagerat starkt på servicebolagen är en kommunal chef, som vill vara anonym. Hans enhet hanterar assistansbeslut som kan landa på upp till hundra tusen kronor i månaden för en person.   

Oftast för kommunen över hela ersättningen till bolaget, om brukaren sagt okej. Sedan tar företaget en viss procent av varje assistanstimme.  

Ibland har brukare hänvisat till bolaget när kommunen har frågor om assistansen.   

– Då säger vi ”men det är ju ditt ansvar”. Vår uppfattning är att de tror att de anlitar ett assistansbolag. Och att det finns risk att de råkar illa ut, säger kommunchefen.  

I ett fall var brukaren svårt sjuk, på ett sätt som gjorde det omöjligt att vara arbetsgivare. Personen som anlitade servicebolaget var nära anhörig, men inte god man. Det fick chefen och kollegorna att reagera starkt.  

– Det finns sådana exempel, när det är uppenbart att man inte kan bedriva assistans i egen regi.  

”Undgår tillståndsplikten”

Chefen har också varit med om att personliga assistenter i kontakten med kommunen uppfattar det som att servicebolaget är deras arbetsgivare.   

– Det är väl ett tecken på att de som bedriver det här gör det på ett sätt som är oskiljaktigt från assistansanordnare. 

Arbetet läser upp bolagen på vår lista och chefen känner igen flera av dem:  

– Man måste verkligen blunda för att inte se att det här är personer som vill fortsätta bedriva samma verksamhet men undgå tillståndsplikten.