LO vill ha arbetstidsförkortning men notan får inte landa på undersköterskor eller butiksanställda

I Sverige arbetar vi väldigt mycket. Enligt LO:s rapport Sverige arbetar mycket ligger vi långt över våra nordiska grannar, som sedan länge skrotat 40-timmarsveckan. 

Vi arbetar flest timmar enligt arbetstidsmåttet – och förväntas dessutom slita ända upp mot 70-årsåldern. Mer arbete, mer stress, hårdare press – men en allt mindre andel av de vinster vi skapar. En orättvisa så djupt rotad att många klagar högljutt när den pekas ut. 

Ärliga med kostnader

I nästa delrapport på ämnet, Arbetstidsförkortning, produktivitet och sysselsättning undersöker LO effekterna av ett sänkt arbetstidsmått. Med arbetstidsmått avses den genomsnittliga arbetstid som heltid syftar till – i Sverige normalt 40 timmar per vecka. Rapporten är tung och teknisk läsning – men ack så nödvändig. 

Utredarna, och också LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö, är ärliga med att det saknas siffror för att dra alltför stora växlar. Däremot tummar man inte på ambitionen. Arbetslivet är ohållbart för alltför många, inte minst inom LO-kollektivet. 

Man föreslår politisk handlingskraft på fler områden: full sysselsättning, aktiv arbetsmarknadspolitik och att, vid behov, stötta företag ekonomiskt. 

Syftet med rapporterna är inte att övertyga företagen eller högern om fördelarna med kortare arbetstid – och inte heller att visa hur bolagen ändå kan fortsätta tjäna skitmycket pengar. Tvärtom är LO ärliga med att en arbetstidsförkortning kostar. Men de backar inte för det. 

Strandhäll leder internopposition

Målet är ett hållbart arbetsliv för alla, vägen dit kommer att kosta. Kanske inte vad högern säger, kanske inte så lite som de allra största optimisterna påstår. Ett krasst konstaterande som piggar upp.  

Om drygt tre veckor har Socialdemokraterna kongress och just arbetstiden tros bli en stor stridsfråga. 

Det finns anledning att vara besviken på Socialdemokraterna i allmänhet och Annika Strandhäll i synnerhet. Hon var ansvarig minister i den Löfven-regering som höjde pensionsåldern. 

Om Socialdemokraterna nu nödvändigtvis skulle höja den, borde de åtminstone ha kompenserat svenska löntagare genom att samtidigt korta arbetstiden – om än bara något. 

Men bättre sent än aldrig, får vi ändå konstatera. Strandhäll har blivit en sorts intern oppositionsledare i frågan om arbetstidsförkortning – och det smäller på rätt bra. Med sig har hon sitt S-kvinnor, S-studenter och också V och MP. 

Shekarabi avvaktar trots låglönesektorns vädjan

På andra sidan står Ardalan Shekarabi, arbetsmarknadspolitisk talesperson för S. Han är inte lika offensiv. Han menar att sossarna inte kan gå emot LO och förespråkar is i magen. 

Men LO är överens om att en arbetstidsförkortning behövs och måste till. Det som inte är fastslaget är hur denna förkortning ska till. Inom LO är det främst IF Metall som varit emot en generell förkortning via lag. 

Seko, Kommunal, Handels har varit tydliga med att deras medlemmar inte har råd att gå avtalsväg. Redan i dag kämpar deras medlemmar med att få lönen att räcka till och de procent som erbjuds vid avtalsrörelser blir för få kronor för att kunna växlas in mot arbetstid. 

Byggnads drar sig inte för en rejäl ideologisk rättvisestrid. För att nämna några.  

Politiken måste också leverera

Visst, det finns en oro inför att släppa in politiken. Vad händer den dagen någon frihetlig högertok får för sig att göra tvärtom och tillåta arbete 45 timmar i veckan? 

Med denna defensiva syn på politik får vi inget gjort. Pendeln kan alltid vända och i ärlighetens namn är det väl exakt det som hänt de senaste decennierna. Mindre löneandel för svenska löntagare, mindre inflytande, mer övervakning och högre och högre krav. 

Motståndet mot den utvecklingen måste också finnas i riksdagen och inte bara skötas av facket. 

Och sanningen är den att den politiska passiviteten kan tvinga lågavlönade att själva bekosta sin arbetstidsförkortning. Det är ju exakt detta både högern och arbetsgivarna vill.  

Om det är rättvist? Absolut inte. Men det skiter väl de i. 

Gör S också det har vi problem på riktigt.