Med Onlyfans blir ännu fler kvinnokroppar varor

I sommar gör regeringen det olagligt att köpa sexuella handlingar på distans.

Det betyder att den digitala abonnemangslösningen Onlyfans sannolikt kommer att förbjudas. Plattformens affärsidé är nämligen att man där kan betala ”kreatörer” för att utföra sexuella handlingar.

Normalisering av prostitution

Kreatörerna, de som skapar och säljer innehåll, rasar. För kvinnor som gått från en porrbransch utan kontroll över villkoren eller pengarna till att själv kunna bestämma vad man gör och vad man tar betalt för – det beskrivs som en dröm. Och det fattar man ju.

Men det är något skaver med normaliseringen av digital prostitution. För det är ju ändå detta vi diskuterar; en ny sorts prostitution. Den som köper en prenumeration gör det i de allra flesta fall för att se någon naken eller i en sexuell situation.  
 
De stora pengarna, konstaterar kreatörer gång på gång, ligger dock i det skräddarsydda innehåll de digitala torskarna betalar för. En beställning med en tydlig instruktion och en transaktion.

Digital hallick

Onlyfans ledning kan likställas med en traditionell hallick. Mot 20 procent av kreatörernas intäkter erbjuder de en plattform och skydd.

Och det är personerna i toppen som tjänar mest – inte ens i den digitala sexbranschen fungerar den så kallade trickle down-effekten så väl som man gärna vill ge sken av.

Onlyfans ska snarare jämföras med McDonald’s och ICA än med lilla blomsterhandeln på hörnet, så att säga. 

Frihet att exploateras

Kroppen ska vara fri, vi ska styra den själva och vi ska i frihetens anda ha rätt att göra exakt vad som helst med och mot den.

Samtidigt har kroppen någonstans blir en slags ekonomisk livlina många av oss kvinnor inte vill behöva ta till. 

Vad gör det med oss som kvinnor att hela tiden ha kroppen som livlina? Med synen på oss?

Det går ifrån att skoja med kompisar om att ta ozempic, göra tuttarna, köra lite botox och sälja fotbilder till något weirdo online – till att inse att det kanske är enda sättet att slippa jobba under skitvillkor för en skitchef och en skitlön.

För det är ju som det är för oss kvinnor – det börjar och slutar med kroppen. I en värld där detta normaliseras kommer även politiken anpassas. Eller, som nu är fallet, stanna av.

Ingen lösning i sikte

Föreningen Talita, som är för ett förbud, lyfter hur gränser snabbt förflyttas och hur den som lägger ut innehåll hela tiden måste gå längre och längre för att behålla sin inkomst. Att ta sig ur sexbranschen är ingen enkel sak, speciellt inte när pris på mat och bostad stiger i kapp med arbetslösheten.

Vad ska man göra i stället då? 

Tja, det är väl kruxet med diskussionen. Det finns få eller inga rimliga alternativ. Och svaret är, som i så många andra fall, ett robust samhälle. Jobb, någonstans att bo, möjligheten att jaga sina drömmar oavsett socioekonomisk bakgrund eller en eventuell skilsmässa. 

När diskussionen nu hamnat i att förbjuda eller tillåta en plattform kan vi bara vara säkra på en sak: ingen lösning är i sikte.