Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Livsmedelsarbetaren Rémi varvar köttkvarnen med musik och poesi: ”Skriver vad jag känner”

Han lämnade franska rivieran och flyttade till Sverige för kärlekens skull. Men trots mörkret och kylan i sitt nya land har livsmedelsarbetaren Rémi Costes passion för konstnärligt skapande inte svalnat.

Vill du åka till Sverige och göra konst?

Året är 2009 och Rémi Coste från Marseille i södra Frankrike får frågan genom en kulturförening som han är engagerad i.

– Jag sade ja, så klart! säger Rémi Coste när Mål och Medel träffar honom 15 år senare på ett kafé i Stockholm.

Resan till konstskolan i Östersund skedde i månadsskiftet september/oktober.

– Jag hade kollat temperaturen innan jag åkte och tänkte att det nog räcker med en tröja. När jag skulle ta taxi till flygplatsen undrade min pappa om jag var dum i huvudet som inte tagit en jacka. Det var så jävla kallt!

Var i Sverige i två veckor

Rémi Costes första möte med Sverige varade i två veckor.

Förutom att frysa och knyta många kontakter med nya människor skapade han förstås också ett konstverk – en stor rosa gris i papiermaché som sjösattes på en flotte i Storsjön för att locka upp storsjöodjuret ur djupet.

– Jag hoppades komma tillbaka till Sverige en dag, men det var bara en tanke.

Åter i Marseille fortsatte Rémi Coste med livet och med sina konstnärliga uttryck; skriva poesi, rita och göra musik. Han hade också flera olika jobb, bland annat som minibusschaufför.

Det var i det jobbet han träffade sin nuvarande flickvän.

Hon hade rest från Sverige till Frankrike för att studera franska. Det var kärlek vid första ögonkastet.

– Vi hade ett långdistansförhållande i ett år där jag flög fram och tillbaka mellan Frankrike och Sverige på helgerna. Men sedan kände jag att jag ville bo i Sverige. Det var lite mer än sex år sedan. Tiden går fort!

Hur trivs du i Sverige?
– Det är underbart. Jag tycker om att det är lugnt och att människorna här är så trevliga. Jag tycker faktiskt även om vädret. Jag gillar vintern när det är mörkt och kallt. Det finns mycket poesi i Sverige. Det är helt annorlunda jämfört med Marseille. Medelhavskulturen är också fin men det är typ som motsatsen till Sverige.

En person med keps och jacka spelar elgitarr utomhus bland växter i dagsljus.

Trots kylan och mörkret trivs Rémi Coste i sitt nya land. ”Det är underbart”, säger han.

Jobbade på Gondolen

I Sverige fick Rémi Coste först jobb på fiskauktion, därefter jobbade han på den välkända restaurangen Gondolen i Stockholm.

– Men sen kom pandemin och tog mitt jobb. Jag hade en period där jag bara höll på med konst.

I dag jobbar han som livsmedelsarbetare på Menigo Servicestyckarna i Årsta i södra Stockholm.

– Jag har olika arbetsuppgifter, blandar kött i köttkvarnen, vakuumförpackar kött, är på lagret. Jag hjälper till med lite allt möjligt.

En person med ett gitarrfodral går på trottoaren förbi en grön metalldörr som delvis täcks av murgröna.

Han flyttade från södra Frankrike till Sverige för kärlekens skull. Nu bor Rémi Coste på Södermalm i Stockholm.

Framfört poesi på svenska

Passionen för konst och skapande har inte minskat under åren i Sverige. Numera har han börjat framföra sina poetiska verk på svenska.

På Youtube finns flera klipp där han till tonerna av egenkomponerad musik läser sina texter på både franska, engelska och svenska.

Han har också blivit publicerad i den svenska litterära tidskriften Provins.

Men trots att Rémi Coste skriver poesi och fått den publicerad vill han inte kalla sig själv poet.

– Nej, det vore nästan en förolämpning mot poeter. Det ordet kommer med så många konnotationer. Jag bara skriver!

Hur skulle du vilja beskriva din poesi?
– Oj, det är alltid svårt att prata om, och att se på sig själv med distans. Jag skriver inte med ett tema eller något sådant. Jag tror att vi alla har många saker inom oss som vi inte kan sätta ord på. Men när jag skriver min poesi försöker jag dra ut lite av det.

Vilka är dina bästa tips till den som vill börja skriva poesi?
– När man vill skriva så kanske man ofta tänker på något i sitt huvud, man gör en bild med fantasin. Men det funkar inte att översätta en sådan bild till ord eftersom det redan är ett slags språk. Mina texter blev bättre när jag i stället började skriva vad jag känner. Jag tror inte att poesi är ett intellektuellt arbete utan mer en resonans, ett eko, av vad jag känner. Det är det jag försöker hitta.