Så går det för Liberalerna om skollobby-minister Edholm efterträder Johan Pehrson

Johan Pehrson avgår som Partiledare för Liberalerna. Med ett sista ”heja Sverige” säger partiledaren som gav korven en parlamentarisk röst att det är dags att lämna facklan vidare med 1,5 år kvar till val. Partiet befinner sig just nu långt under fyraprocentspärren. Ingen vet egentligen vad de vill.

Enligt källor till Expressen väntas Lotta Edholm efterträda Pehrson på partiledarposten. Sett till hur få Liberaler det finns i Sverige fanns det väl inte många andra alternativ. 

Paulina Brandberg avgick som jämställdhetsminister för att fokusera på familjen.

Mats Persson är direkt ogillad av alla i väljarkåren som inte är direkt positiva till SD och Trump – alltså en väldigt marginell del av den svenska väljarkåren. Hans tid som woke-jagande utbildningsminister ses fortfarande som fullständigt obegriplig av en relativt samlad akademi. 

Romina Pourmokhtari har sålt ut exakt all antifascistisk ryggrad hon en gång hade – för att få bli miljöminister i en Tidöregering. 

Bara den utbyteshandeln säger en del om hennes kompetens. 

Vad får vi med Lotta Edholm?

Så vad får vi då med Lotta Edholm? Under mina efterforskningar till min bok ”Bananrepubliken Sverige” upptäckte jag att Edholm var en av de folkpartister som rekryterades till den så kallade M-gruppen under tidigt åttiotal. 

M-gruppen (Managementgruppen) frontades som en sorts chefskonsultverksamhet, men i grund och botten handlade verksamheten, finansierad av SAF, om att privatisera offentlig verksamhet. 

Ett av de stora projekten var det som skulle bli Pysslingen, vår första friskolekoncern. Genom att runda regler lyckades man öppna landets första privat drivna förskolor långt innan den borgerliga valsegern 1991 och dess efterföljande privatiseringsfest. 

Pedagogerna fick helt enkelt bli konsulter som hyrde ut sina tjänster till kommunen.

”Det handlade inte så mycket om lagstiftning på den tiden, det handlade mer om att få folk att överhuvudtaget ifrågasätta om kommunen verkligen behövde driva företag och ha eget folk anställt för att utföra tjänster som ett privat företag lika gärna kunde sköta”, sa hon då.

Lotta Edholm är alltså, med sina fyrtio år i svängen, en sann pionjär inom friskolelobbyismen.

Satt i Tellusgruppens styrelse

Hon har även, efter en tid som skolborgarråd, suttit i den snabbexpanderande friskolekoncernen Tellusgruppens styrelse. För övrigt grundad av en partikamrat. Denna är kanske mest känd för sådant som att ha serverat vatten och knäckebröd till hungriga förskolebarn samt att ha satt lås på kylskåpen för att öka verksamhetens vinstpotential.

När Edholm av Ulf Kristersson utsågs till skolminister ökade värdet på hennes aktier i Tellusgruppen med 13 procent. Så hoppfullt såg friskolemarknaden på sin nya skolminister. Hon meddelade att hon skulle sälja sina dessa men hann alltså göra en rejäl personlig vinst på vägen.

Hon var deras minister. En av dem – i den mest vinster i välfärds-positiva svenska regeringen någonsin.

Skulle rensa upp i friskoleträsket

Sedan Pehrson degraderats till utbildningsminister har han och Edholm vid flera tillfällen lovat att rensa upp i den svenska friskolemarknadens vinstuttag. Efter att landets tredje största friskolekoncern, Thoréngruppen, höll på att kollapsa förra året har det arbetet blivit alltmer akut. Senast för någon vecka sedan lovade Pehrson hårdare tag och att ”börsklippare skulle ut ur skolan med huvudet före”.

Men den folkpartistiska hunden skäller värre än den biter.

Inte mycket alls pekar på att de kan, vill eller kommer få speciellt mycket gjort av sina hårdare tag innan valet 2026. Och – det här är viktigt att komma ihåg – för den privata välfärdssektorn handlar allt om att upprätthålla status quo.

Och är det något Liberalerna är beredda att ta hela vägen in i bunkern så är det just status quo – vad väljarkåren och forskningen än säger om läget så gillar de det.

”Jag tror det när jag ser det” är alltså hållningen som gäller inför partiets påstått, men i ärlighetens namn rätt tröttsamt svamliga, nya hårda tag mot friskolesektorn.

Och en sak är säker. Tar Edholm över efter Pehrson så är transformationen av Liberalerna från lärarparti till marknadsskoleparti mer komplett och grundad än i något annat parti.

Jag tror verkligen inte det är vägen tillbaka över riksdagsspärren.