Johan Pehrson avgår – uppfyllde Åkessons dröm om svensk politik

Vem var egentligen Johan Pehrson?

Frågan inställer sig givetvis sedan han i dag berättat att han gör som Paulina Brandberg, Jakob Olofsgård och Oscar Wåglund Söderström: avgår.

Johan Pehrson har förstås ett eget svar:

– Jag är stolt över att åter ha gjort Liberalerna till en relevant aktör i svensk politik, sa han på måndagseftermiddagens pressträff.

Nåja, i Ipsos senaste opinionsmätning ligger partiet på 2,0 procent och skulle alltså åka ur parlamentet så att det dånar – om det vore val i dag.

Pehrson gav Åkesson allt

Nästan alla liberala väljare har alltså insett att det inte går att bygga ett liberalt samhälle på ett fundament som Jimmie Åkesson och Rikard Jomshof gjuter.

Men den liberala partiledningen med Pehrson i spetsen har hållit ut.

För att få vara med och plocka bort skärmarna från skolan har L accepterat att klimatmålen ska havereras, att välfärdspersonal ska bli statliga angivare och att några av landets mest utsatta människor ska kunna utvisas på grund av sin “vandel”. Att kvotflyktingarna ska bli färre och biståndet mindre.

Vilka som är gladast för det är inte så svårt att räkna ut. SD:s Jimmie Åkesson har lovat sina väljare att rulla tillbaka årtionden av progressiva landvinningar som Liberalerna alltid stått bakom.

Precis det – och det svenska frisinnets organisatoriska kollaps – har Johan Pehrson glatt bidragit till.

Till och med SvD börjar tveka

Till och med djupblå Svenska Dagbladet börjar på ledarsplats känna tvivel inför vad det kommer att innebära under nästa mandatperiod:

“Trots justitieminister Gunnar Strömmers löfte före valet att stärka den liberala demokratin, har skyddet för grundläggande individuella fri- och rättigheter inte stärkts, utan tvärtom försvagats […] Men vad väntar om samma koalition får styra landet i ytterligare fyra år?”, skrev man i dag.

Den där frågan behöver förstås inte Johan Pehrson tänka på. Han dansar vidare i livet och hittar säkert en ny position att försvara.

Principlös populism

Under en livstid i politiken har han faktiskt prövat alla möjliga roller: batongliberal, socialliberal, SD-motståndare, flabbig grabb, oroad pappa, SD-medståndare, friskolekramare, friskolekritiker, korvgubbe.

En del kanske skulle säga att Pehrson visat prov på ett rörligt intellekt och är en vuxen man med förmåga att ändra sig.

Alla som inte står i beroendeställning till honom skulle säga att han är en livsstilspolitiker vars enda botten är den principlösa populismen.

Tack och hej.