Det värsta liberaler som Martin Melin vet är när fattiga inte håller käften

När Martin Melin, Liberalernas rättspolitiska talesperson, nyligen i SVT:s Politikbyrån föreslog pasta med krossade chips som billig mat till ekonomiskt pressade hushåll, bjöd han samtidigt på årets kanske mest träffsäkra metafor för regeringens politik: smulor åt folket.

Det var förstås fler som noterade det. 

Dagens ETC rapporterade i förra veckan att väljaren och pensionären Ann Welther, 67, mejlat riksdagsledamot Melin för att berätta hur hon ser på att lagstiftare – alltså folk med direkt ansvar för hur vardagen ser ut för låginkomsttagare – kommer med tips på hur folk ska käka för att klara vardagen.

Känner sig mobbad

”Detta kommer ju inte att hjälpa någon. Men tänker att du behöver jobba för pengarna du får från oss skattebetalare. Tycker dessutom att du valt fel inriktning på val av politik”, skrev Welther.

Då tog det hus i helvete.

”Jag behöver inte få Mail från små ängsliga människor som du – vill du mig något får du säga ert ansikte mot ansikte”, svarade Martin Melin i ett vändande mejl.

I Aftonbladet berättar han till och med att han känner sig mobbad av mejlande medborgare.

Ack så ömhudade är de, riksdagens liberala frihetskämpar, när de tvingas möta vanligt folks åsikter.

Ekonomin kan krascha

Men bortom Melins sårade ego står verkligheten och gör sig påmind. I LO:s helt nyutkomna rapport Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet går det att läsa precis hur det ser ut i landet Melin är med och styr. 

En familj i småhus i Alvesta såg sina marginaler krympa från drygt 4 800 kronor i månaden före pandemin till ett minus på nästan tusen kronor 2024. En ensamstående mamma i Haninge tappade två tredjedelar av sitt ekonomiska utrymme under samma period. LO konstaterar att de svenska arbetarfamiljerna bara är en trasig tvättmaskin eller en försenad utbetalning från ekonomiskt fritt fall.

Martin Melin företräder en regering som varit helt kalla inför det där.

Har valt det rika

De har försämrat bostadsbidragen, låtit bli att höja barnbidragen, har lagt all politik för att få igång byggande av bostäder och järnväg på is. Någon politik för att folk ska få jobb har de inte. Inte någon politik för hur man ska komma åt oskäliga prishöjningar på mat heller.

Men de har sänkt skatten. Mest för de rika förstås.

Martin Melins chipssmulor är liksom det enda som blir kvar efter att reallöner urholkats, hyror stigit och trygghetssystem rasat samman.

All politik som inte går ut på att gynna de välbesuttna blir käcka livstilråd eller uppmaningar att ta sig i kragen. Politisk motiverad ojämlikhet ska lindras med debila överlevnadstips.

Och påpekar man det känner sig Martin Melin alltså mobbad.

Hur är det fatt egentligen?