Arbetskraftsinvandring har varit den stora räddningen för Harads. Trots sina knappa 500 invånare finns här många arbetstillfällen, flera entrepenörer har etablerat sig i orten – som också huserar ett stort äldreboende, Edestrand.

För bara några år sedan kunde det komma tre asylsökande om dagen och fråga om jobb på boendet, men sedan november 2023 – då regeringen höjde försörjningskravet – kommer max en i månaden. 

– Vi hade 24 medarbetare från andra länder hos oss. En del var fastanställda, en del på långtidsvikariat och en hel del var timanställda. Av dem är fem kvar och en är fortfarande asylsökande, säger Marie Mattson som är personalrekryterare på Edestrand.

På hennes kontor på boendet finns en världskarta med nålar i olika färger, utspridda över olika kontinenter. Varje nål representerar en person hon anställt. På en hylla intill ligger en trave med mappar, en för varje ärende Marie Mattson drivit hos Migrationsverket. 

Skickade sms – fick jobb direkt

En av nålarna och en av mapparna är Dure Dadacha. Hon kommer från Etiopien men hamnade i Boden – där hon en dag 2021 skickade i väg ett sms till Marie Mattson med en fråga om jobb. Hon fick svar direkt: ”Vill du komma på intervju?” 

–  Jag blev jättechockad och glad över att de accepterade mig. Jag sprang runt över allt och berättade för alla, säger Dure Dadacha och skrattar. 

I sitt hemland jobbade hon som barnmorska. Att ta hand om andra människor har kommit naturligt och liksom de många andra utrikesfödda som jobbar på boendet har hon under åren lärt sig svenska. Nu pratar hon nästintill flytande. 

– Visst har det gått mycket introtid för att de ska få träna språket och lära sig yrket, men vår baspersonal har verkligen blivit experter på att lära upp nyanlända, säger Marie Mattson. 

En kamp för att få stanna

Trots att Dure Dadacha fått sin självklara plats på Edestrands äldreboende har de senaste åren varit allt annat än enkla. Efter att ha fått tre avslag på sin asylansökan bytte hon spår – och sökte i stället arbetstillstånd. 

Men i november 2023 höjde regeringen kravet för att få ett sådant tillstånd, från 13 000 kronor i månaden till 27 360 kronor. Samtidigt låg medellönen för ett vårdbiträde utan utbildning i Boden på 21 344 kronor. Även en utbildad undersköterska i kommunen tjänade flera tusenlappar under försörjningskravet.

Plötsligt riskerade alla asylsökande som jobbade på Edestrand utvisning – och boendet stod inför en personalkris. Tillsammans med de anställda började Marie Mattson att bygga om personalens scheman för att ge de som riskerade utvisas fler ob-pass och därmed högre lön. 

–  Fanns det medarbetare som inte ville jobba helg fick de ge helgerna till de här personerna, förklarar Marie. 

Jobbar fyra helger av fem

Dure Dadacha jobbar till exempel fyra helger av fem. Samtidigt är hon ledig fyra dagar i rad under veckodagarna. Den lediga tiden har hon lagt på SFI-studier – som hon annars skulle behövt söka ledigt för. En ”win-win-situation”, enligt både henne själv och Marie. 

–  Men det tyckte inte Migrationsverket. De kallade oss för en oseriös arbetsgivare när vi pusslade om schemana och sa att ob-timmarna inte fick räknas som lön, säger Marie. 

Person efter person slutade på boendet. Vissa för att börja jobba hos arbetsgivare med högre lön i Harads, andra sökte sig till andra platser i landet. En del blev utvisade. 

Marie Mattson kunde inte göra annat än att se på. Kommunen hade inte råd att höja lönerna och de timmar hon kunde ge extra fick inte räknas som inkomst. Fram tills nyss. 

Vann i överdomstolen

Dure Dadachas schema var det första som gick igenom. Efter att Migrationsverket och Migrationsdomstolen nekat henne arbetstillstånd skaffade hon en advokat som drev ärendet vidare till Migrationsöverdomstolen. Två år efter att hon skickat in sin ansökan fick hon rätt. Dures återkommande ob-timmar fick räknas in i lönen, vilket gjorde att hon kom över tröskeln för inkomstkravet – något som aldrig tidigare hänt i landet. 

Äntligen kunde Dure Dadacha slappna av i tanken att få stanna i Sverige. Med ett leende på läpparna berättar hon hur hon, tillsammans med en kollega, planerat en resa till Gotland i sommar – hennes första riktiga semester sedan hon kom till landet. 

–  Men så blir det nog inte, säger hon sedan allvarligt.

Regeringen tog bort spårbytet

Lyckan över att få stanna varade bara i ett par veckor. I mars tog regeringen bort det så kallade spårbytet som gjort det möjligt för personer att jobba i Sverige trots att de fått avslag på sin asylansökan. 

Även om Dure nu fått arbetstillstånd tog handläggningstiden så pass lång tid att hon direkt skulle behöva ansöka om en förlängning –  vilket hon på grund av de nya reglerna nu inte kan göra. 

Och väntetiden för att, som vårdbiträde, få arbetstillstånd är generellt lång. I snitt 336 dagar. Samtidigt är handläggningstiden för en spelutvecklare en månad, visar KA:s granskning.

Jobbar för att slippa oron

Exakt hur regeringens nya regler drabbar de ungefär 4 700 personer som fått uppehållstillstånd på grund av arbete är ännu oklart. 

Migrationsverket kommer att pröva om det finns andra skäl för uppehållstillstånd. ”Men de flesta som har fått uppehållstillstånd på grund av arbete genom så kallat spårbyte kommer att behöva lämna Sverige när deras nuvarande tillstånd tar slut”, skriver de i ett pressmeddelande.

Även om Dures dom blev praxis och nu kommer göra att andra får stanna i landet med hjälp av sina ob-timmar, vet varken hon själv eller Marie vad som kommer att hända henne härnäst. Inte heller vill de prata om det. Men under tiden återstår återigen väntan. Dure säger att hon helst fördriver tiden med att jobba – hemma kommer orostankarna i kapp. 

– Är det min sista tid här vill jag tacka mina kollegor för att de lärde mig, de accepterade och lärde. De gav oss möjlighet. Jag vill tacka dem för allt. 

”Här i Norrbotten behövs folk”

Marie Mattson är både uppgiven och frustrerad. Under två års tid har nitton personal försvunnit och desto färre tillkommit. Bland de som fått lämna finns barnmorskor, sjuksköterskor och läkare. De ville alla studera vidare inom vård- och omsorg i Sverige. 

–  Det är ju personer som vill jobba hos oss. Som vi introducerat, lärt språket och yrket. Det är otroliga mängder pengar som slängts i sjön, säger Marie.

Hon känner sig motarbetad av lagändringarna och poängterar att regeringen måste öppna upp för undantag på platser där arbetskraft verkligen behövs. Regelverket är för fyrkantigt för att kunna användas över allt i landet, menar hon. 

–  Regeringen jobbar hårt för ingen ska få stanna i Sverige. Men folk hinner ju inte ens lära sig svenska innan de blir utvisade. Jag förstår att det kanske finns många utrikesfödda arbetslösa på andra håll i landet, men inte här i Norrbotten. Här behövs folk. 

Ministern nobbar intervju

Migrationsminister Johan Forssell vill inte ställa upp på telefonintervju med KA, men svarar på frågor via mejl. Bland annat hänvisar han till den höga arbetslösheten i Sverige i stort och att var tredje utrikesfödd står utanför arbetsmarknaden.

Forssell skriver vidare att regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att ta fram en lista med förslag på yrken som kan undantas ett högre lönekrav.

”Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2025 och kommer att ge regeringen en bra bild av vilka behov som finns på arbetsmarknaden och var kompetens saknas i landet”, skriver migrationsministern.

”Hur har det gått så galet?”

Men i Harads är det för sent. I väntan på utredningen har de anställda hunnit försvinna, en efter en. Marie Mattson är både arg och frustrerad.

– Jag har ju skrikit i åratal om det här, om alla dessa människor som ska försvinna fast de vill jobba med det här. Idag fyller vi inte utbildningar, ingen vill bli undersköterska. Det är för dåliga löner. Hur har det gått så galet?