Så la Sveriges politiker grunden för Turkiets åtal mot Joakim Medin

När den svenska journalisten Joakim Medin nu åtalas i Turkiet för påstådda terrorbrott och förolämpning av president Erdoğan är det svårt att inte se skuggorna från Sveriges genanta process att tas upp i Nato-familjen.

Där och då tvingade Turkiet vår politiska elit att kräla i stoftet för att Sverige haft mage att ha en egen utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik i relation till de förtryckta kurderna. Den skulle vi – lät Erdoğan förstå – ge upp om vi ville bli vapenbroder med honom.

Och det gjorde vi. Ann Linde (S) – i början av Nato-processen utrikesminister – höll med om att Sverige inte tidigare tagit tillräcklig hänsyn till turkiska säkerhetsintressen. Att Ankaras tolkning av turkiska säkerhetsintressen bara något år tidigare lett till att försvarsminister Peter Hultqvist (S) och andra socialdemokrater förts upp på en regimlista över slemma terroristkramare var inget att knorra över längre.

Billström: Turkiet är en demokrati

Dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) lovade att ta itu med turkiska utvisningsbegäranden av terrormisstänkta ”snabbt och noggrant med hänsyn till information, bevis och underrättelser från Turkiet”. Att Turkiets syn på terrorism är att en person som stödjer minoriteters rätt till modersmålsundervisning är terrorist (eftersom gerillan PKK också driver den frågan) var inget att oja över.

Men krusandet bet inte. Det blev regeringsskifte och den då nytillträdde utrikesministern Tobias Billström (M) meddelade att Sverige inte längre tänkte stötta de kurdiska grupper som bekämpat Islamiska staten i Syrien.

Sedan ökade Billström takten och slog fast att Turkiet är en demokrati som har stöd i folkrätten när de bombar kurder i grannlandet Syrien.

Ny attack mot demokratin

Vad Billström tycker om att en svensk journalist riskerar 12 år i turkiskt fängelse vet vi inte. Han har ju avgått och skriver på en bok som han hoppas få klar till hösten.

Nå, de flexibla ryggradernas politik gjorde så att vi kom med i Nato. Men i Turkiet är det business as usual.

I praktiken råder evigt undantagstillstånd, infört efter kuppförsöket 2016. Demokratiska kontrollmekanismer har urholkats, presidentämbetets makt har utökats och rättsväsendet kan inte beskrivas som oberoende.

Just nu pågår en ytterligare attack mot demokratin där Istanbuls populära borgmästare Ekrem Imamoglu – Erdoğans farligaste konkurrent inför nästa presidentval – gripits på fabricerade anklagelser.

Kristersson fördömde yttrandefriheten

Det var denna väg mot enväldet som Joakim Medin önskade granska. Nu sitter han fängslad för det. Hans ”brott” är att han bland annat rapporterat hur kurder i Sverige offrats på Nato-altaret.

Turkarna för dessutom fram påståenden om att han haft något att göra med en docka föreställande Erdoğan som hissades upp utanför Stockholms stadshus 2023. En manifestation som Sveriges regering, under Nato-förhandlingarna, valde att brännmärka.

Ulf Kristersson kallade aktionen ”avskyvärd” och ”ett sabotage”. Utrikesdepartementet lade till och med upp ett särskilt fördömande på sin sajt.

Det är detta man måste ha med sig när man betraktar Joakim Medins fall. Detta är inte bara en attack på en enskild journalist. Det är en attack på pressfriheten, på rättssäkerheten, på Sveriges självrespekt.

Fritt fram för turkarna

När svenska regeringsföreträdare stämplat manifestationer som ”sabotage” och låtsats att Erdoğans terrorlagar är något vi bör lära av – då har våra makthavare signalerat att det är fritt fram att behandla svenska medborgare som rättslösa.

Det minsta man kan kräva av den svenska regeringen nu är en tydlig linje: att Medin är oskyldig, att han måste få återförenas med sin familj, att åtalet är politiskt och att Turkiets definition av terrorism aldrig kan få diktera svensk rättsprincip.

Och de figurer som satt oss i den här situationen måste sluta låtsas som att det regnar när Ankara spottar på oss.