Bakgrunden till beslutet är att det årligen skett omkring 20 riktigt svåra arbetsskador orsakade av just knivar bland de anställda på Bravida.

– Det har varit allvarliga olyckor, kraftiga blödningar med fara för livet, hugg nära kroppspulsådern, skadade senor i handlederna och så vidare, säger Michell Martic.

Michell Martic började som arbetsmiljöansvarig på Bravida sommaren 2023.

Redan då hade ett pilotprojekt påbörjats där några avdelningar runt om i landet valdes ut för att testa att arbeta utan kniv.

Alternativa verktyg togs fram där risken för att skära sig minimerades. Enligt Michell Martic visade pilotprojektet att det gick bra att arbeta utan kniv.

Kniv används när det inte behövs

Företaget genomförde även en studie av de skärolyckor som inträffat de senaste åren.

– Vi pratade med en del av de skadade. Hur, när och varför skedde dessa olyckor? Vi fick en bild av att de här olyckorna inträffat när kniv använts som verktyg när det egentligen inte behövts.

Han ger exempel:

– När det inte fanns något dörrhandtag på en byggarbetsplats så använde man kniven, när man skulle sätta en dörrstopp så använde man kniven, när man behövde ett stämjärn så använde man kniven och när man inte hittade sin skruvmejsel så använde man kniven.  

– Vi frågade ”men varför använder ni kniv istället för de korrekta verktygen?” Svaren vi fick var enhetliga: ”det är för att vi alltid har kniven tillgänglig. Kniven sitter alltid på höften i skärpet eller i byxbenet”.

”Många har uttryckt att detta är idioti”

Den 2 mars 2024 infördes så beslutet att de anställda på Bravida inte längre får bära kniv på kroppen. Knivar ska ligga i verktygslådan. Informationen skickades ut via sms till alla yrkesarbetare i företaget.

Det går att säga, utan att överdriva, att det blev ett himla liv.

– Jag var kanske lite naiv, säger Michell Martic, och fortsätter:

– Många har uttryckt att detta är idioti och att vi med det här beslutet har utgått från att medarbetarna är idioter som inte klarar av att utföra sina arbetsuppgifter som vuxna människor. Man har en upplevelse av att det här är ett beslut fattat av personer som aldrig har arbetat ute i verkligheten, men jag är serviceelektriker i grunden, och stolt över det.

Det blev en hel del debatt på intranätet, många hårda ord – som fått ligga kvar.

Reaktioner från skyddsombud

– Min devis är att all kritik ska vara transparant, att alla kommentarer på intranätet ska ligga kvar, även där medarbetare skriver att det här är idioti beslutat av idioter, säger Michell Martic och tillägger:

– Den här kritiken finns ju, även om den syns eller inte. Det är en dialog som pågår ute i bodarna runt fikaborden. Jag tycker att det är viktigt att bortse från skällsorden, att se kritiken och bemöta den. Medarbetarna har själv möjlighet att ta bort sina kommentarer om de skulle komma på andra tankar.

Michell Martic säger att de starkaste reaktionerna otippat nog har kommit från skyddsombuden.

– Den kraftigaste kritiken har då varit att ”ni ska inte bestämma vad vi ska använda för verktyg”. Då är det viktigt för oss att förtydliga att lagstiftaren kräver av oss som arbetsgivare att om vi ser en sådan här trend med knivskador så måste vi agera, vi kan, och det är vår skyldighet, att agera.

– Vi ser ett omfattande missförstånd om vad som gäller. Många verkar inte förstå att du är skyldig att följa de säkerhetsinstruktioner som arbetsgivaren utfärdar. Arbetsgivaren har ytterst rätt att avsluta en anställning om en anställd inte följer säkerhetsrutinerna för att skydda personen, men också dennes kollegor.

Bara hälften följer reglerna

Efterlevnaden är alltså än så länge låg. Omkring 50 procent enligt Michell Martic.

– Men vi ser också att olyckstalen har halverats med 50 procent, kopplat till egenhanterad kniv. Precis i början såg vi faktiskt en ökning, men under den senare tiden har vi sett att det sjunkit.

Ser ni någon skillnad åldersmässigt i efterlevnaden?
– De äldre motsätter sig detta starkare, de yngre verkar faktiskt inte ha några problem alls med beslutet.

– Men jag undrar, hur kan vi vara i en situation där vi som arbetsgivare måste ta strid för att minska olyckorna? Där arbetstagarna, de som faktiskt är de som blir utsatta för dessa risker, motsätter sig säkerhetsinstruktioner som har till syfte att de inte ska skada sig?