Andra säsongen av The Last of Us får världens sämsta fans att rasa

Det är ingen överraskning att ”The Last of Us” kallats den bästa live action-adaptionen av ett tv-spel. Den digitala förlagan från 2013 toppar fortfarande listorna över tidernas starkaste spelupplevelser. 

Ett spelens ”Citizen Kane”. Med svampzombier.

Men om det första spelet i serien var ett obestritt mästerverk var uppföljaren en vattendelare. Kritikerna hyllade det som en nyanserad “efter katastrofen”-skildring, medan de mer konservativa fansen avskydde den nya, progressiva tonen.

När tv-serien ger sig i kast med den kontroversiella uppföljaren hamnar vi ännu en gång mitt i kulturkrigets korseld.

Ett normalt liv i svampapokalypsen

Fem år har passerat sedan Joel och Ellie flydde från den paramilitära frihetsgruppen Fireflies. De lever nu i en idyllisk bosättning som påminner om en westernstad ihopsnickrad av överblivna filmkulisser.

Joel har blivit byggchef för det stadigt växande kollektivet. Men bosättningen växer i en alarmerande takt och tar in allt fler överlevare – kanske fler än vad de klarar av. Ellie har härdats av de tuffa åren. Tillsammans med en handfull andra vakter patrullerar hon utanför murarna för att skydda bosättningen från yttre hot.

De lever ett så normalt liv en svampzombieapokalyps tillåter. 

Men stämningen duon emellan är kylig. Inte på grund av att hon är en upprorisk 19-åring och han beter sig som en överbeskyddande surrogatfarsa, utan för vad han gjorde.

När han ställdes inför valet att offra Ellie för att Fireflies skulle kunna framställa ett vaccin av hennes antikroppar valde han – hellre än att rädda mänskligheten – henne.

På pappret låter ”The Last of Us” som en dussinhistoria. Något du scrollar förbi på jakt efter något sevärt. Men storheten ligger inte i vad serien gör – utan i genomförandet.

Kulturkriget är tillbaka

När den andra säsongen sänds får vi en repris på det kulturkriget som det andra spelet förde med sig.

Den misogyna gamergate-rörelsen hade visserligen tappat momentum när ”The Last of Us Part 2” släpptes. Men uppföljaren var en perfekt storm av allt de hatade.

I stället för ännu en åktur med den sammanbitne alfahannen Joel i huvudrollen, fick vi spela som tonårstjej i en historia som handlade om att bearbeta trauma och att utforska samkönad kärlek.

Uppföljarens woke-agenda fick de sista tappra gamergate-riddarna att fatta sina högafflar. De var svikna. De trodde att Naughty Dog, spelets utvecklare, stod på deras sida.

Det första spelet tycktes vila på en konservativ värdegrund där en tyst, handlingskraftig man skyddade en kvinna. Nu visade det sig att kvinnan i fråga var en lesbisk könsförrädare. Hur kunde det gå så fel?

Kallar skådespelerskan ful

Inför andra säsongen av HBO:s tv-serie är det som om tiden stått still. Och sociala medier svämmats över av indignerade fans som bojkottar den nya säsongen.

Bland annat för att Bella Ramsey, som spelar Ellie i serien, inte är lika normsnygg som hennes fiktiva förlaga.

”Bella Ramsey is one of the ugliest women on planet earth”, skriver SN1onX på X, och på reddit-forumet för ”The Last of Us 2” lyder ett av de mest uppröstade inläggen ”Feminism was created to force popular culture to accept ugly women”.

För att inte tala om att Joel, spelad av Pedro Pascal, framstår som en handlingsförlamad cuck.

I första avsnittet av nya säsongen träffar han en terapeut! Något som spel-Joel aldrig skulle ha gjort. Spel-Joel hade svalt det. Gått vidare. Låtit ångesten manifesteras i form av en aggressiv prostatacancer. Och då är det ingenting jämfört med vad som sker i det andra avsnittets oåterkalleliga klimax.

Spelet var för bra

Problemet med spelet ”The Last of Us” var hur frikostigt det kastade pärlor till svin. Det genomarbetade manuset i kombination med den underhållande spelmekaniken gjorde att spelet hamnade mitt i skärningspunkten av det venndiagram där toxiska hardecore-spelare möter liberala casualspelare.

Tv-publiken är ofta mer vana vid komplexa narrativa koncept än gamers. Men det har inte hindrat internet från att förgifta förhandssnacket. Där får Bella Ramsey klä skott för en mobb som vill ha ett heterosexuellt zombieslaktarparty.

Till deras glädje kan jag meddela att det finns mängder av underhållning som uppfyller deras kriterier.

I kölvattnet av nya ”The Last of Us”-säsongen skvalpar gamergate vidare. I synnerhet på X, där Elon Musk med jämna mellanrum postar raljanta inlägg om att göra spel great again genom att spola tillbaka till en tid då män var män, och kvinnor var ögongodis.

Spelserien ”The Last of Us” är beviset att mediet kan vara mer än tom underhållning. Men också beviset att det måste överge några av sina största fans för att nå dit.

Samma tycks gälla för tv-serien.