Listan på allt miljardärer har förstört – inklusive Coachella

Samlarsaker. Second hand-butiker. Arbetskläder. Nöjesparker. Fotbollsmatcher.

På nätforumet Reddit samlar människor på upplevelser, varor, ja, hela städer som förstörts så fort de rika slagit sina klor i dem.

Logiken är enkel: Rika konsumenter har råd att köpa mycket, ofta och snabbt. Det driver upp efterfrågan och det driver upp priserna. Allt som en gång var till för alla görs om för ett fåtal – och prislappen följer med upp.

Begagnade kläder – särskilt i små storlekar – blir dyr vintage. En öl på konsert kostar vad biljetten brukade göra. Snabbmat blir kulinariska upplevelser med dyra ingredienser. Jackor och byxor som var gjorda för att tåla slitage säljs som autentiskt mode.

Just nu pågår musikfestivalen Coachella i kaliforniska Indio och på Tiktok rasar publiken: ”Djävulskt” och ”miserabel pengafälla” är några av de mer diplomatiska omdömena.

Lemonad för 130 spänn

De senaste åren har Coachella nämligen blivit mer sociala medier-mässa för de rika och vackra än en musikfestival. Att bara komma in på området kostar som minst 6 300 kronor. En öl på området går loss på 170 spänn. Ett glas lemonad 130. Vill du äta? Sälj en njure först.

Att bo på festivalens lyxcamping – glamping – kostar motsvarande 315 000 kronor och i sociala medier berättar Los Angeles-fotografen Jerry Maestas stolt att han velat “ta med sig en bit av lägenheten ut i öknen”. Resultatet? Ett campingtält med matta från hemmet, hattar som dekoration och en kaktus som stämningshöjare.

Snacksbord. Vintage-resväska för outfits. En luftmadrass med lyxbäddning. ”Jag ville ha en klassisk Coachella cowboy vintage-känsla”, säger han i ett klipp.

Och folk rasar.

Nå. Det är inte bara popfestivaler och Carhartt-jackor de rika förstör.

De rika är ett hot

I dag äger världens rikaste en procent mer än hela resten av mänskligheten tillsammans. Bara i fjol ökade deras förmögenheter med 2 000 miljarder dollar. Samtidigt dör människor i vårdköer, barn går hungriga och planeten brinner.

Bisarrt nog är det som om hela världen tycker att det är så det ska fungera. De rika hyllas som innovatörer, jobbmotorer, samhällsbärare som gjort sig förtjänta av sin groteska rikedom.

Men de superrikas fortsatta existens är ett hot mot samhället.

🪚 De supperrika kapar demokratin

De rika gömmer sig i skatteparadis men genom partibidrag, medieköp och lobbyism tar de kontroll över politiken och samhällsdebatten.

Det som borde vara allas gemensamma angelägenheter – skatter, sjukvård, bostäder – används i stället för att befästa elitens makt.

💰 De superrika sabbar ekonomin

När kapitalet koncentreras till toppen används det inte till sådant som gynnar många – utan till sådant som gynnar några få. Pengarna går till spekulativa tillgångar, lyxprojekt och symbolisk prestige: megakällare under dyra villor, kryptovalutor, privatflyg för att slippa köa med vanligt folk.

Samtidigt står tågen stilla. Klimatpolitiken får vänta. Välfärden går på knäna.

🏠 De supperrika cementerar fattigdom

Extrem rikedom skapar inte bara ojämlikhet – den återskapar den, generation efter generation. De som föds rika får ett försprång som kläs i vackra ord. Privata skolor, nätverk, startkapital, språkutbyten och terapitimmar säljs in som ”meritokrati”.

De som föds fattiga börjar livet flera steg efter. De går i sämre skolor, växer upp i otrygga bostadsområden, bostäder, får sämre hälsa och kortare liv.

🤑 De superrika förtjänar inte sina pengar

60 procent av miljardärernas rikedom kommer från arv, monopolfördelar och korruption – inte från innovation. I själva verket är dagens miljardärer ofta ättlingar till gårdagens slavägare, kolonialherrar och bankirer.

🌍 De superrika förstör klimatet

Den rikaste procenten släpper ut mer än hela den fattigaste hälften av mänskligheten tillsammans. De flyger privat, investerar i fossilbolag och bygger bunkerhus i klimatkatastrofens skugga.

Det är den logiska följden av ett samhälle där ingen längre ställer frågan: Hur mycket är egentligen nog? Vi har internaliserat att mer alltid är bättre.

De superrika tar makten och släpper den inte, de tömmer samhällskontraktet på innehåll och sätter käppar i hjulen för allt som faktiskt skulle kunna göra existens lite bättre.

Historikern Guido Alfani påminner oss om att de rika historiskt bara accepterats av folket så länge de uppfattas bidra och finansierat det gemensamma. När de slutade göra det – i senmedeltidens Frankrike, i Weimarrepubliken – kom de folkliga upproren.

I sin bok As Gods among men skriver Alfani:

De rika är livrädda för nya skatter, förmögenhetsregister och politiker som kräver att de bidrar.

Det borde inte bekymra dem, egentligen.

För ett samhälle där allt fler har alldeles för lite och några få har mer än de någonsin kan göra av med – det är inte hållbart. Det är inte stabilt.

Det är förstadiet till kollaps.

Så, ja – de rika kanske har förstört Coachella.

Men de håller också på att förstöra världen.