Hatretoriken. Den har infekterat oss till den grad att vi avfärdar mycket av det som vardag. När vi går med på att låta världen hata i stället för att älska.

Politiker och medier berättar att ”de andra” vill oss något ont. Det är då vi börjar misstänkliggöra varandra.

Allt det glömmer vi när vi går till jobbet. Då är våra kollegor inget annat än våra kollegor. Hjälpen vid filmbyten.

Förberedelserna inför nästa produkt. Ropet från linjen bredvid när slutpacket havererat. Stöttningen mellan rasterna när någon ligger efter dagens produktionsschema.

Där finns det inget vi och dom. Alla är där för att få jobbet gjort. Produkterna producerade. Listorna avklarade.

Tar oss hem och hämtar barn

Sedan tar dagen slut. Kläderna läggs i tvätten. Vi byter om. Tackar för i dag och säger hejdå. Tar oss hem. Hämtar barn. Lagar mat. Soffläge.

Matas med budskapen om och om igen. Att vi ska vara rädda för varandra. Inte om varandra. Att vi skulle vilja varandra något ont.

Successivt drar sig människor undan på grund av rädslan. Inte för att vi vill. Utan för att världen sagt åt oss att det är det enda rimliga att göra.

Att vi ska vara rädda. Rädda för våra medmänniskor.

När rädslan tillåts växa gör hatet detsamma. Senaste tiden har varit ett starkt och ytterst obehagligt exempel på det.

Örebro krossade mitt hjärta

Det som hände i Örebro krossade mitt hjärta. Det golvade mig totalt. När jag väl började samla mig identifierades offren.

De var inte längre bara ålder och kön eller bokstäver i tidningsartiklar. Nu blev de människor.

Jag är fortfarande kluven i om det är min sorg att sörja dem.

Samtidigt påminner jag mig om att ingen kan äga din sorg. Det känns, för jag är en människa.

Jag känner med deras öde. Känner med deras familjer, vänner och alla drömmar de lämnade efter sig.

Låt oss bryta hatet nu

Låt oss bryta hatet nu. För jag vet inte hur mycket mer av det jag orkar. Välj kärlek och tron på något vackrare i stället.

Låt det synas mer än bara i efterdyningar av en fruktansvärd händelse som denna. Jag tror på att vi älskar varandra mer än vad vi hatar.

Som drottning Silvia sade i sitt tal i Örebro – vart tog det fina Sverige vägen?

Vi måste hitta dit igen. Undan hatet och tillbaka till kärleken. Och sedan stanna där.