Hemma hos Cecilia Ekhem utanför Sundsvall lyser köket upp av kulörta tulpaner och doften från en kruka timjan skickar sinnet till Grekland. Cecilia har inte jobbat i skolkök på många år men kärleken till yrket fick henne att tillägna sin nya bok till ”alla storköksstjärnor som med kärlek och engagemang lagar mat till unga och gamla”.

– Det här är min skolköks-feelgood för jag tycker inte att det finns så många böcker om skolkök. Jag vill att man ska känna att storköksscenerna är skrivna med kärlek till den världen. Det har varit jätteroligt att vistas i skolkök igen via skrivandet.

I skrivprocessen har Cecilia tänkt mycket på sina gamla arbetskamrater. Hon tog kontakt med en skolköks-kollega som hon jobbade med för 25 år sedan. Viss köksutrustning fick hon googla på: heter det fortfarande blast chiller där man kyler maten?

Skrivandet ger vila

Mot väggen i Cecilias kök står en stor kökssoffa och trots att Cecilia har egen skrivstuga i trädgården väljer hon oftast att skriva liggandes på sofflocket. Det beror på att hon har sjukdomen ME, en neurologisk sjukdom som påverkar hela kroppen.

För 13 år sedan jobbade Cecilia administrativt inom kommunens storkök. Hon drabbades av en influensa. Men hon blev aldrig frisk, fick till slut diagnosen ME och har inte kunnat gå tillbaka till arbetslivet. 

Längre tillbaka hade hon drabbats av utmattning och funnit hjälp i sitt skrivande.

– Skrivande var ett sätt för mig att hantera stress. Det var som en oas där jag kunde vila från allt.

När hon blev sjuk i ME upplevde hon det igen.

– Det var så viktigt för den själsliga hälsan att få skriva.

Kommer långt med en kvart om dagen

Cecilia har en långsam skrivmetod men hon skriver lite varje dag. Ibland bara två minuter eller en kvart. Men skrivandet finns i huvudet hela tiden så när hon tar fram manuset vet hon var hon ska fortsätta.

– Min förhoppning är att folk ska förstå att man inte behöver ha månader ledigt för att kunna skriva en bok. Man kommer långt med en kvart om dagen.

I värme mår Cecilia bättre. Hon fick ett författarstipendium som gav henne en månad i Grekland och där kunde hon skriva färdigt ”Lär mig säga Kalimera”. Det betyder god morgon på grekiska.

Skriver om våld mot kvinnor

Huvudpersonen Helena är skolkock och kämpar sig fram på jobbet efter en utmattning, när hon plötsligt ärver ett nedgånget hus på Kreta. Tidigare har Helena blivit misshandlad av en partner. 

– Jag har ingen erfarenhet av en misshandelsrelation så jag var lite orolig för om jag kunde berätta om det trovärdigt. Men jag har läst mycket om kvinnor som utsätts för misshandel så jag försökte tänka på hur det skulle påverka Helena för resten av livet. 

Tidigare har Cecilia skrivit flera historiska böcker för barn men också romaner om en person som har ME. Nu skriver hon en fortsättning på ”Lär mig säga Kalimera”.

– Jag kanske får skicka in Helena i ett storkök igen, säger Cecilia som sällan planerar vad som ska hända i hennes böcker.