Anna-Karin Hatt kanske är Centerpartiets Richard Nixon
Centerpartiet letade efter sin nya ledare i en sluten process. Och hittade någon som var med när problemen började, skriver Arbetets politiska redaktör.
Anna-Karin Hatt är valberedningens förslag till ny partiordförande för Centerpartiet.
– Vi har en fyrtioårig negativ opinionsutveckling, vi har ett dåligt val i ryggsäcken och vi har dåliga opinionssiffror. Vi står också inför en stor organisatorisk utmaning då vi tappar medlemmar varje dag.
Så sa Annie Lööf när hon i september 2011 nominerades till att bli ny partiledare för Centerpartiet. Då hade hon segrat över bland andra Anna-Karin Hatt.
Samma lägesbeskrivning är giltig för partiet i dag, 14 år senare.
Men undantaget att opinionsläget är ännu risigare nu.
Ledde stolliga arbetsgivare
När Centerpartiets valberedning i dag presenterade Anna-Karin Hatt som sitt förslag till ny partiledare är det efter en process som inte är lika öppen som när hon fick stryk av Annie Lööf.
Nå, varenda centerpartist vet ju vem Hatt är. En gång var hon statsråd i Fredrik Reinfeldts regering. Sedan vd för landets stolligaste arbetsgivarorganisation, Almega (att den enda varslade strejken på svensk arbetsmarknad just nu handlar om Almega säger allt). Och tills nu vd för Lantbrukarnas riksförbund, LRF.
Ett skolboksexempel på den enorma överströmning som skett – och som sker – mellan politik och påtryckningsbranschen och tvärtom, alltså.
– Det jag tar med mig från näringslivet är förmågan att få saker gjorda, sa Hatt.
Alliansen är stendöd
Det kan behövas. I knät får Hatt direkt den surdeg varken Annie Lööf eller Muharrem Demirok förmådde hantera: vilken roll Centerpartiet ska ha i svensk politik.
Partiets väljare vill ha Magdalena Andersson som statsminister. Partiets riksdagspolitiker vill göra allt och ingenting. Men det finns ingen politisk linje som klarar av att både återuppliva Alliansen, stoppa SD, samarbeta med S och samtidigt behålla välfärdens oligarker och tankeslöjdarna på Timbro på gott humör.
Kanske är det just därför Hatt kan fungera.
Politiskt otänkbart
Anna-Karin Hatt är så grundmurad i Centerpartiets borgerliga självbild och så orubblig i sin näringslivstro att det just är hon som – paradoxalt nog – skulle kunna riva barriären mot Nooshi Dadgostar och normalisera relationerna med Vänsterpartiet.
Det skulle vara politiskt otänkbart för någon annan.
Men inte för Hatt.
Det är som när USA:s president Richard Nixon åkte till Kina 1972. En livslång antikommunist som just därför kunde normalisera relationerna till Mao – utan att bli kallad förrädare.
Gör Centern onödiga
Eller så tänker hon bara vara det politiska uttrycket för allt hon stått för under sin tid i näringslivet: lönesäkningar, en ordning där marknadsintressen ges företräde framför demokratisk kontroll, hårdbantad välfärd.
Frågan är bara vem som ska rösta på det när Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna redan finns.
En slug maktspelare skulle kanske hellre söka samverkan till vänster och försöka få till ett nytt januariavtal där Magdalena Andersson blir statsminister mot att hon lovar att det inte blir något med reglerad vinstuttag och stärkt insyn i skattefinansierade välfärdsbolag.
Oavsett vem Anna-Karin Hatt är så förändras inte det grundläggande.
Vill vi ha ordning på torpet så måste S, V och MP göra allt för att säkra en parlamentarisk majoritet där Centerpartiets mandat överhuvudtaget inte behövs.