Tunga experter sågar arbetet mot exploatering: ”Signalen är att det är straffritt”

• De ukrainska städarna kameraövervakades i den trånga lokal där de bodde. De fick aldrig ut mer än halva den lön de borde haft. 

• Elva indier betalade runt 200 000 kronor var för att komma till Sverige och arbeta och tjäna pengar, men i rätten berättar en av dem att han blev tvungen att samla pant för att få mat. ”Det kändes som ett fängelse”, säger han om tillvaron i Sverige.

• Tre män från Latinamerika vittnar i början av 2025 i Södertörns tingsrätt om hur de arbetat för ett byggföretag utan att få en krona betalt. De ska ha sovit direkt på golvet när sängarna i arbetarbostaden inte räckte.

Bakom de här tre fallen finns tre arbetsgivare som åtalats för människoexploatering. Ingen av dem dömdes för brottet.

”Prioriteras bort av regeringen”

Lagen om människoexploatering kom till sommaren 2018. Den skulle skydda de allra mest utsatta på svensk arbetsmarknad. 

Den tidigare lagen om människohandel hade varit för svår att tillämpa. 

Men trots att den nya lagen snart är sju år finns det fortfarande inte mer än tre fällande domar för människoexploatering i arbetslivet. Endast tio fall har prövats i domstol. 

Det visar Arbetets genomgång av uppgifter från Åklagarmyndigheten.

Nu sågar tunga experter arbetet mot människoexploatering och hur lagen tillämpats.

– Det finns vare sig kunskap, intresse eller resurser inom svenska myndigheter. Svensk regering prioriterar bort kampen mot människohandel och människoexploatering, säger Madeleine Sundell, nationell samordnare mot människohandel på Frälsningsarmén.

Träffade 129 utsatta

Madeleine Sundell är, liksom övriga experter som Arbetet talat med, övertygad om att mörkertalet av drabbade är stort. 

– Det är toppen av ett isberg, det är helt otroligt, säger hon om antalet fall som nått domstol.

Frälsningsarmén träffade under förra året 129 personer som de, med hjälp av socionomer och jurister, bedömer kan ha varit utsatta för människoexploatering eller människohandel i arbetslivet. Men enligt Madeleine Sundell är det svårt att få polisen att utreda.

”Relativt riskfritt”

Hur rädd behöver man då vara för konsekvenser om man exploaterar arbetskraft?

– Inte särskilt, det är relativt riskfritt, säger Märta Johansson, forskare i rättsvetenskap på Örebro universitet som studerat lagens tillämpning.

Ola Pettersson, som var ordförande för delegationen mot arbetslivskriminalitet som utrett frågorna på regeringens uppdrag, säger också att riskerna för exploatörer måste öka.

– Sverige skickar signaler om att det är helt straffritt att exploatera människor. Det är fruktansvärt, säger Madeleine Sundell.

Ökänd företagare friades

I februari friades den byggföretagare som åtalats för att ha utnyttjat tre män från Latinamerika för att arbeta oavlönat.

Sedan över tio år har anställda i mannens bolag återkommande vittnat om förskräckliga villkor, bland annat i tidningarna Byggnadsarbetaren och Arbetaren. Om att somna hungriga på bubbelplast på byggarbetsplatsen, om extremt långa arbetsdagar och löner som inte alls motsvarar arbetet. 

Och från början gällde utredningen i det här fallet ett trettiotal utsatta. Åklagaren drev endast tre av ärendena till åtal, men målsägarbiträdet Niklas Dahlbeck berättar att även de övriga personerna hade liknande historier om långa arbetsdagar, låg säkerhet, uteblivna löner och usla boendeförhållanden.

Skyllde på anställd

– Företaget har satt i system att anställa folk som är här illegalt eller på tillfälliga uppehållstillstånd och att göra det så otydligt som möjligt med lönerna, säger han.

Men domstolen slog fast att det inte gick att visa att den åtalade vd:n vilselett männen, eller utnyttjat deras svåra situation, vilket är ett första krav för att pröva exploatering. Den åtalade hävdade att en anställd anlitat männen på eget bevåg.

– Med besvikelse naturligtvis, säger Niklas Dahlbeck om hur de tre männen tog emot domen.

Krav på lagöversyn

– Det är ett underbetyg att det finns mindre än en handfull fällande domar, säger Niklas Dahlbeck, som anser att lagstiftningen bör jobbas om ”rejält”.

Han är inte ensam om den slutsatsen. 

Delegationen mot arbetslivskriminalitet har konstaterat att det visat sig vara svårt att ställa arbetsgivare till svars för människoexploatering. I deras slutrapport från början av mars dras slutsatsen att det straffrättsliga skyddet behöver ses över.

Även Anneli Tirud Wallin, åklagare och ämnesspecialist på människoexploatering och människohandel, öppnar för att det kan behövas ”en rejäl översyn av lagstiftningen”.

Räcker inte med tvångsarbete

För att någon ska kunna dömas i dag krävs att en rad kriterier är uppfyllda – och hänger samman:

• Den som är utsatt ska ha arbetat i tvångsarbete eller med ”uppenbart orimliga villkor”.
• Den utsatte ska befinna sig i det arbetet till följd av att den skyldige använt ”otillbörliga medel”. Det kan handla om vilseledande genom att utlova en lön man aldrig tänkt betala. Eller att man utnyttjar den utsattes svåra situation, exempelvis att personen befinner sig i ett nytt land utan pengar och bostad.
• Det ska ha skett en integritetskränkning som är allvarlig nog att ge det karaktären av exploatering. Exempelvis betonades kameraövervakningen som pågick ända in i sovrummet i en fällande dom om exploatering av två barnflickor.

I flera fall uppfylls något, men inte alla, krav.

Tingsrätten slår fast att de ukrainska städarna som bodde i trånga, kameraövervakade lokaler och fick väldigt dåligt betalt hade haft uppenbart orimliga villkor. Men övriga kriterier var inte uppfyllda.

Efterlyser mer resurser

Madeleine Sundell på Frälsningsarmén tycker att det kan finnas anledning att snegla mot Belgien där lagens krav inte är lika högt ställda. 

Men både hon och Märta Johansson vid Örebro universitet tror att man i första hand kan använda den nuvarande lagen mer.

Polis och åklagare behöver få mer resurser avsatta för just det här arbetet och större utrymme för att specialisera sig, menar de. 

Lämnar inga spår

Utredningarna är krävande. Anställningar i den här svarta delen av arbetsmarknaden lämnar inte vanliga spår som anställningsavtal, lönespecifikationer, löneutbetalningar eller id-loggar efter sig. Det höjer kraven på att få fram annan bevisning i utredningarna.

– De har inte jobbat för bolaget, säger bygg-vd:n i rätten när männen som ska ha utnyttjats berättat om långa dagar och utebliven lön.

Domstolen slår fast att männen utfört i varje fall något arbete på bygget, men att omfattningen är oklar. 

”Spaningsarbete behövs”

Indierna som tagit lån och pantsatt mark för att komma till Sverige och få fasta jobb vittnar i Södertälje tingsrätt om att de arbetat oavlönat med exempelvis altanbyggen, medan de bott trångt i bland annat en husvagn. 

Men åklagaren lyckas inte styrka att villkoren varit uppenbart orimliga, då det inte är bevisat hur mycket de jobbat och vad de fått för det.

Madeleine Sundell tycker att ansvaret i sådana här situationer landar alldeles för tungt på de drabbade, att myndigheter och polis behöver ha mycket bättre tillsyn mot arbetsgivare i ett tidigare skede.

– Hade man spanat tillräckligt och fått fram bevisning så behöver man inte lägga lika stort ansvar på att målsägandena ska stå för bevisen.

Åklagaren Anneli Tirud Wallin instämmer:

– Men den resursen finns inte, säger hon.

”Måste vara fastkedjad”

Deras frustration gäller också hur begreppen ”uppenbart orimliga villkor” och ”tvångsarbete” tolkats i domstolarna – hur eländigt de utsatta personerna måste haft det.

– Det är tydligt att domstolarna ställer högre krav än vad lagstiftarna hade tänkt, hävdar Märta Johansson.

– För att det ska ses som tvångsarbete är det nästan som att man ska vara fastkedjad vid en vävstol eller något sådant, säger Anneli Tirud Wallin.

”Risk för ännu skarpare kritik”

De pekar båda på att det finns internationella riktlinjer om vad som är tvångsarbete och menar att Sverige borde tolka lagen mer i linje med dem. Anneli Tirud Wallin önskar annars att regeringen ger svar på vad som ska läggas i begreppen.

– Jag tycker att vi borde ha fler åtal och fler fällande domar, säger hon och pekar på att Sverige tidigare fått kritik från GRETA, Europarådets expertgrupp för åtgärder mot människohandel, om att för få personer straffas för exploatering i arbetslivet.

– Det finns en risk för att vi snart kommer få ännu skarpare kritik.