När det var som mörkast hade Henrik Berglund 3 500 i månaden i sjukpenning. Nattsvart är ordet han använder när han pratar om det. 

– Jag kunde inte påverka min situation på något sätt. Det mest frustrerande var att jag inte kunde göra som jag brukat – rycka på axlarna och bita ihop. 

Men den tiden ligger bakom Henrik Berglund. Nu är det blaskig vinter 2025. Det luktar kaffe i bilen, en halvdrucken kopp står nedtryckt i hållaren mellan förar- och passagerarsätet. Och när han kliver in på Biltemas fik, precis vid E20 i Södertälje, är det den största muggen som gäller. 

– Kaffet håller mig igång, det blir många koppar varje dag, säger Henrik och dricker långsamt. 

Alltid jobb med tunga lyft

Numera är det mycket som går långsamt i Henrik Berglunds liv. Till skillnad från tidigare. Han ville alltid att det skulle hända något nytt. Kockjobben avlöstes av arbete som brödsäljare, som byttes mot utlandstjänst i det militära i flera omgångar.

Han rörde sig mellan Södermalm, Kosovo, Handen, Älvsjö och Afghanistan. Och en period som dykinstruktör i Thailand innan det var dags för nästa restaurangjobb. Så höll det på. 

Henrik kan inte riktigt hålla isär i vilken ordning alla jobben kom. Men alla innehöll tunga lyft och vridningar. Det var ölfat som skulle kånkas i trånga restaurangtrappor, dykartuber som släpades i sanden och brödpallar som skulle lastas. 

– Jag valde att köra ut bröd för att det var mindre fysiskt än restaurangjobben. Men det blev ändå många kilo bröd varje dag. 

Ständig värk i kroppen

När Henrik fyller 30 har han varit yrkesverksam i mer än halva sitt liv. Och det känns i kroppen. Värken i rygg och nacke blir en ständig följeslagare. På jobbet, i bilen, i skogen, i båten och överallt. Han beskriver smärtan som extrem. Och det bara fortsätter.

Det visar sig att en disk i ryggen är trasig. Läkarna tror att han har gått med diskbråcket i över tio år. De tunga jobben har tagit ut sin rätt. 

– Jag var tvungen att ta Ipren eller Panodil varje morgon. Men sista halvåret kunde jag inte ligga ner och sova. Så fort jag la mig ner började kroppen krampa. Så jag försökte ställa mig och sova i ett hörn. Då var jag kanske 35 eller 36. 

Fingrarna krampade

Brödsäljarjobbet innebär frihet och mycket ansvar. Henrik planerar själv hur han ska köra för att lösa uppgiften så smart som möjligt, som en Rubiks kub. Det syns i lönekuvertet när månaden är slut. Grundlönen är låg men provisionen kan bli hög. 

– Jag försökte sälja så mycket bröd som möjligt och ha så få returer som det gick. Så om man var duktig och hade bra distrikt tjänade man riktigt bra med provisionen. 

Vintern 2013 blir Henrik kraftigt försämrad. Smärtan och stelheten i ryggen blir värre. Fingrarna krampar och stelnar. Ändå jobbar han vidare. Till slut kan han inte röra sig alls. Det tar stopp. Henrik blir sjukskriven och i december 2014 opereras han för första gången.

Provisionen räknades inte

Henrik försökte komma tillbaka till jobbet flera gånger. Till att börja med på 25 procent. 

– Jag hade en fantastisk chef som lät mig jobba så mycket jag kunde. Jag fick göra sånt som att hjälpa grabbarna att plocka. Men Försäkringskassan sa att jag måste tillbaka till samma sysselsättningsnivå som innan eller ställa mig till arbetsmarknadens förfogande. 

Till slut skrev Försäkringskassan ner Henriks årsarbetstid till 25 procent. Dessutom räknades enbart grundlönen med när hans sjukpenninggrundande inkomst, SGI, skulle fastställas. Trots att han aldrig bara fått grundlönen, utan alltid en rejäl provision. Men den räknade inte Försäkringskassan med.

3 500 kronor i månaden

Sjukpenningen landade på 3 500 kronor i månaden.

– Det var hemskt. Jag kunde inte bidra på något sätt. Min fru blev försörjningsskyldig och jag kände mig som en belastning. Om jag skulle ta hand om mitt nyfödda barn var jag tvungen att ligga ner och lägga honom bredvid mig, för jag kunde inte lyfta eller bära.

Det är den tiden Henrik kallar nattsvart. Han förstod inte hur han skulle klara sig på så lite pengar och vände sig till Handels för att få hjälp. Fackets juridiska byrå LO-TCO Rättsskydd och juristen Ulf Lejonklou kopplades in. 

– Han har varit mitt största stöd. Först hjälpte han mig när min anställning skulle avslutas, så att det blev bra. Sedan tog han tag i allt kring arbetsskadan och hittade hela tiden nya sätt, överklagade och gav inte upp, säger Henrik.

Fick rätt av Kammarrätten

Och det behövdes. Det krävdes flera domstolsprocesser och åtta år för att slå fast att skadorna i ryggen faktiskt berodde på jobbet. Att Henrik inte hade fått så svåra besvär om han haft ett skrivbordsjobb.

Och sedan, när arbetsskadan var godkänd, så var det en kamp för att bevisa att inte bara grundlönen borde ligga till grund för sjukpenningen.

I höstas kom det slutliga avgörandet i form av en dom från Kammarrätten. Domstolen slog fast att provisionslönen måste räknas in när man beräknar vilken ersättning Henrik ska få i så kallad livränta.

– Det gör att Henrik får full ersättning för konsekvenserna av skadan. Han gick från ekonomiskt kaos, med en sjukpenning på under 80 000 per år, till en ekonomiskt dräglig tillvaro. Nu får han över 500 000 per år, ända fram till pensionen. Ersättningen påverkar också hans rätt till ålderspension. Det är en enorm skillnad, säger Ulf Lejonklou.

”Kändes inte alls lika tungt”

Henrik Berglund måste fundera en stund över sin kaffe, där på Biltemas fik, innan han kan förklara känslan när han fick rätt. 

– Morgonen efter beskedet om livräntan frågade min fru om det kändes annorlunda när jag vaknade, som när man var liten och fyllde år. Och det gjorde det nog. Det känns inte alls lika tungt nu. Jag kommer alltid ha ont i kroppen, men det löser sig.