”Jag betalar 100 000 per år för att få återhämtning i jobbet”
För att få den återhämtning jag behöver för att klara av mitt arbete tvingades jag gå ner till deltid. Men ska jag behöva betala min återhämtning själv? skriver undersköterskan Ann-Sofie Svensson.
(Genrebild)
Jag är lyckligt lottad. Min kommun erbjuder heltidstjänster. Rätten till heltid är en självklarhet för mig år 2025, men så är det inte för alla.
Jag arbetar natt. Det är fysiskt krävande, men något jag trivs med och som passar vår familj bra. Jag finns tillgänglig för mina barn nästan hela tiden om det skulle vara något akut. Jag har sällan behövt vabba sjuka barn. Jag har låg sjukfrånvaro.
Trött av för lite återhämtning
När man jobbar natt ställer man om dygnet. Det är en vanesak och jag älskar jobbet på natten. Jag gillar att kasta om snabbt, utmanas och att få använda hjärnan. Men med tiden har jag upplevt en trötthet.
Tröttheten beror på för kort återhämtning mellan passen, tänkte jag. Jag grubblade länge på att gå ner i tid. Men kastades tillbaka av den där envisheten: Äntligen kunde jag få jobba heltid. Det tog nästan 20 år innan jag fick en heltidstjänst.
Samtidigt gnagde tanken att jag kanske skulle testa att gå ner i tid ett par nätter. För att ”hämta hem” återhämtningen som jag så väl behövde och inte fick med schemat jag hade. Jag strök fyra nätter i månaden, och reducerade därmed 20 procent av min tjänst.
Ann-Sofie Svensson jobbar deltid för att orkar med sitt jobb.
Men vad har jag egentligen gjort? För att få den återhämtning jag behöver för att kunna klara av mitt arbete tvingades jag gå ner i arbetstid. Jag ska alltså betala min återhämtning själv? Något egentligen arbetsgivaren borde göra möjligt.
Tiotusentals tvingas gå ner i tid
Jag är inte ensam. Vi är tusentals, tiotusentals kvinnor (och män) i vården som går ner i tid eftersom dagens scheman och pressade arbetsvillkor inte ger chans till den återhämtning vi behöver mellan arbetspassen.
När vi tvingas ta oss den tiden – för att vi ska klara av att fortsätta arbeta – är det vi själva som får stå för notan. Min förlorade bruttoinkomst för de sex månader jag har gått ner i tid uppgår till 53 300 kronor. Då har jag räknat på avdraget för reducerad arbetstid plus några tusenlappar för förlorad ob-ersättning. Det betyder att jag betalar över 100 000 kronor för min återhämtning på ett år.
”Jag blir mest förbannad”
Föreställ dig hur stor den sammanlagda summan är för alla oss vårdarbetare som tvingas ner i tid för att vi ska hålla ihop som människor.
Om jag känner mig mer utvilad? Mest förbannad faktiskt, på att jag själv ska bekosta min återhämtning. Reduceringen, ja den kommer förmodligen att avbrytas och rätten till återhämtning behöver kämpas för mer.