Anna-Karins pappa dog på spåret – efter sex år frias arbetsgivaren: ”Trött och besviken”
Per Myrberg omkom under sitt skift på godsbolaget Green Cargo. Efter nästan sex år kan rättsprocessen vara över. Nu vill dottern försöka gå vidare.
– Oavsett vad som händer får jag inte min pappa tillbaka, säger Anna-Karin Hällman.
För Per Myrbergs dotter, Anna-Karin Hällman, har den långa rättsprocessen varit tärande. I över fyra år fick hon leva i ovisshet om vad som hade hänt.
Det är den 11 november 2018. Per Myrberg, 59, ska gå i pension om en månad och vill tjäna lite extra pengar, han tar därför ett extrapass på sin lediga helg på godsbolaget Green Cargo.
Per Myrberg och hans kollega arbetar med att koppla ihop godsvagnar tidigt på morgonen. Efter att ha parkerat flera vagnar på ett spår ska Per Myrbergs kollega köra in ytterligare några.
Medan han arbetar med vagnarna, befinner sig Per Myrberg på marken vid spåret. När de nya godsvagnarna knuffas in hamnar han i kläm och en vagn kör över hans ben. Han får benet avklippt av ett hjul och omkommer.
”Helt oacceptabelt”
Exakt hur olyckan går till är okänt. Ingen annan person blir vittne till händelsen, och inga övervakningskameror fångar det som händer. Per Myrbergs arbetskollega befinner sig dessutom en bit bort på bangården.
Olyckståget.
Det tog över fyra år innan förundersökningen blev klar och åklagaren väckte åtal. Den långa väntan på besked har kritiserats av Per Myrbergs anhöriga, Green Cargo samt en arbetsrättsexpert.
– Det är helt oacceptabelt att det har tagit så lång tid att utreda, har Tommy Iseskog, en erfaren arbetsrättsjurist, tidigare sagt till Sekotidningen.
Målsättningen är att det ska ta 18 månader från händelse till åtal. Det är Arbetsmiljöverket, Polisen och Åklagarmyndigheten överens om.
Tärande väntan
Per Myrbergs dotter, Anna-Karin Hällman, berättar att den långa rättsprocessen varit tärande. I över fyra år fick hon leva i ovisshet om vad som hade hänt.
– Jag visste inte om han hade snubblat eller fått en hjärtinfarkt. Vi fick inte ta del av någon obduktionsrapport eller någon annan information i början.
– Därför visste jag inte heller vart jag skulle rikta min frustration. Hade han själv gjort något som gick fel? Eller vad var det egentligen som hade hänt?
Per Myrberg, 59, skulle precis gå i pension när han dog.
Borde inte ha jobbat
När förundersökningen till slut var klar menade åklagaren att Green Cargo inte hade gjort tillräckligt för att förebygga olyckan. Enligt honom fanns det brister i riskbedömningen, olämpliga arbetsturer och farlig gång mellan tågvagnar i rörelse. Han ansåg även att de borde haft visuell kontakt under arbetets gång.
Åklagaren ville att Green Cargo skulle betala en företagsbot på en miljon kronor, med hänvisning till vållande till annans död och brott mot arbetsmiljöregler.
När rättegången var över slog Falu tingsrätt fast att Green Cargo endast brustit på en punkt: godsbolaget hade låtit Per Myrberg jobba trots att han inte hade genomgått en obligatorisk hälsoundersökning.
– Han borde ha varit spärrad från arbete, sa åklagaren Anders Gustafsson till tidning en Arbetet i samband med rättegången vid Falu tingsrätt.
Slipper företagsbot
Rätten kunde däremot inte bevisa att denna brist direkt orsakade olyckan. Därför friades Green Cargo helt från misstanke om arbetsmiljöbrott. Domen överklagades till Svea hovrätt av Per Myrbergs anhöriga. Hovrätten beslutade i februari i år att gå på tingsrättens dom.
Green Cargo slipper företagsbot efter dödsolyckan, och Per Myrbergs anhöriga får inget skadestånd.
– Jag känner mig trött och besviken, säger Anna-Karin Hällman, Per Myrbergs dotter.
”Oavsett vad som händer får jag inte min pappa tillbaka”, säger Pers dotter Anna-Karin.
För henne är det viktigaste inte att Green Cargo döms, utan att de erkänner sitt ansvar och ber om ursäkt.
– Ett erkännande hade räckt. Att de med gav sitt misstag och visade att de tagit ansvar.
Hör Anna-Karin Hällman i podden Från Golvet:
”Får inte pappa tillbaka”
Efter olyckan ändrade Green Cargo sina rutiner för hälsokontroller och säkerhetsregler, vilket Anna-Karin ser som ett tecken på att företaget brustit i sina rutiner tidigare.
– Annars hade de inte vidtagit åtgärder för att förhindra fler olyckor, säger hon.
– Utrustningen på bangården var gammal, och det var rörigt – man hade inte koll på vem som gjorde vad. Det framgick vid rättegången.
Även om rättsprocessen och olyckan led de till förbättringar, hoppas Anna-Karin Hällman att säkerheten fortsätter att utvecklas så att ingen annan behöver dö på jobbet.
– Det är min önskan, men oavsett vad som händer får jag inte min pappa tillbaka.
Såg fram emot pensionen
Gunnar Nises var Sekos klubbordförande på Green Cargo i Dalarna i några år, fram till årsskiftet. Han jobbade tillsammans med Per Myrberg på bangården i Borlänge några dagar före dödsolyckan.
– Jag kände honom inte så väl, men vi jobbade ihop några dagar innan. Han pratade om pensionen: Snart får man gå hem, då blir det stugan, skogen. Sen blev det inte så. Det är fruktansvärt, säger Gunnar Nises.
Green Cargo vill inte ställa upp på en intervju eftersom domen kan överklagas fram till den 11 april.
