Nu är ett nytt avtal klart mellan Kommunal och arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner.

Undersköterskan Laila Khalidy, 43 år, som jobbar i äldreomsorgen i Malmö, är glad att individgarantin höjts till 600 kronor, även om hon velat ha mer:

– Den kunde legat ännu högre eftersom hyra och matpriser ökar så mycket och vi hör om många som jobbar men ändå lever i fattigdom, säger hon och fortsätter:

– Det här är ett steg i rätt riktning och jag är ändå nöjd. Positivt också att Kommunal lyckats få ett avtal som gör det bättre för deltiderna.

Laila Khalidy är en av de 540 000 anställda i kommuner, regioner och privata vårdbolag som berörs av avtalet.

”Beror ju på varje rektor”

De nya lönerna blir i snitt 1 000 kronor från 1 april, 2025, och 915 kronor i snitt från 1 april 2026, räknat på heltid. I Eskilstuna arbetar den 37-åriga barnskötaren Inas Hikmat. Hon kommenterar löneökningen:

– Det är inte dåligt men inte det bästa heller. Det beror ju på varje rektor sedan också vad man får i lön, vissa kanske får 1 600 kronor, andra får sämre.

Själv tjänar Inas 26 000 kronor före skatt.

Är det bra att alla garanteras en löneökning på 600 kronor?

– Jag tycker att det skulle vara högre utifrån hur samhället ser ut i dag med allt som blivit dyrare. Jag tycker kanske att alla kunde få 800 kronor i alla fall som grund.

Brandman besviken på dispensen

– En förväntad löneökning, säger brandmannen och arbetsplatsombudet Christian Fridsta, 47 år i Västervik, med en lön på 36 000 kronor.

Han tycker att löneökningen skulle ha behövt vara lite större.

– Med tanke på inflationsläget, men det är godkänt. 

Något som var viktigt för dig som du är besviken på inte är med? 

– Dispensförfarandet är ett misslyckande. Kravet från oss inom räddningstjänsten var ett totalt borttagande av arbetstidsnämnden och att beslut ska tas av kommunerna själva. Nu kommer osäkerhet att råda i minst två år till, det är olyckligt.

”Pengarna verkar inte finnas”

Även en mängd kommunalare som jobbar i tekniska yrken omfattas av avtalet, i alla fall om de är kommunalt eller regionalt anställda. Tony Lövbrand, 50 år i Kiruna, jobbar som snöröjare.

– Allting har blivit så dyrt, så man vill ju ha mer, säger han. Men det är bara att inse verkligheten, de pengarna verkar inte finnas. Man får väl känna sig relativt nöjd, så där jättenöjd är man ju inte.

I avtalet finns också en låglönesatsning och att få upp de låga lönerna är viktigt för Tony.

– Det finns ju sådana som har en heltidslön under 25 000. Det är på tok för lite. Man måste få upp dem som har sämst betalt. Man ska kunna leva på lönen.

”Varför ska det ta så lång tid?”

Daglem Nilsson, 40-årig specialistbarnskötare i Eskilstuna med en lön på 29 700 kronor, säger:

– Vi har pratat om det på jobbet och vi är väldigt glada över att individgarantin har höjts, det är bra att ingen ska leva fattig alla ska ha en lön att leva på. Sedan funderar vi på varför det ska ta så lång tid att betala ut den nya lönen. Men centralt låter det jättebra, sedan får vi vänta in de lokala förhandlingarna.

Något du saknar i avtalet?

– Det vi saknar är erfarenhetstillägg, det har det pratats om men det har jag inte sett något om.

Enligt Anton Byström, vårdbiträde på ett gruppboende i Burträsk, var det en välbehövd löneökning:

– Egentligen räcker det väl inte för att kompensera prisökningarna på hyra och mat till exempel som man måste betala. Men det är ett steg åt rätt håll.

Han tycker i grunden att alla får minst 600 kronor. Samtidigt önskar han att det var mer skillnad mellan botten och toppen.

– Jag kanske jobbar väldigt hårt och gör bra ifrån mig och sedan får jag bara någon hundring mer än den som inte gör mycket alls.