Trumps tullar: När kapitalismen biter sig själv i svansen
Näringslivet har fått som de velat i 40 år. Missnöjet det skapat är orsaken till Trumps tullar, skriver Arbetets praktiserande ledarskribent.
Donald Trumps tullar kommer att få stor påverkan på världens ekonomi.
Så kom till slut “frihetsdagen” då Donald Trump berättade om sina nya jättetullar. För Sverige betyder det 20-procentiga tullar på import.
Kritiken är med rätta bred.
Några av de starkaste reaktionerna har dock kommit från det svenska näringslivet. De oroas såklart över snabbt fallande börsvärden. Men det kan inte ses som något annat än hyckleri.
Samtidigt har nämligen svenska storföretag finansierat just Donald Trump. Ericsson gav 5,5 miljoner kronor till presidentinstallationen.
Näringslivet har också i årtionden lobbat för sänkta skatter, både i Sverige och USA. De fick som de ville.
Trump flirtar med missnöjet
I spår av avregleringar och frihandel har bolagsvinsterna skenat. Men den vanliga amerikanska arbetaren? Har inte fått en reallöneökning på över 40 år.
Det är i en flört med deras missnöje som Trump nu går fram med tullarna.
Grundläggande handelsteori förutspår vinnare och förlorare. Ekonomin blir bättre av handel men vissa arbetare kan få det sämre. Därför bygger teorin på en avgörande förutsättning: att förlorarna ska kompenseras.
Det löftet är sedan länge brutet.
I stället har staten kidnappats av rika donatorer som framgångsrikt lobbat till sig skattelättnader och kryphål.
Det är samma giriga kapitalism som Svenskt Näringsliv står för som nu slår tillbaka.
Slår hårt mot arbetare
Problemet är att även tullarna kommer slå hårdare mot arbetare. Beräkningar och studier visar hur inflationen i tullarnas spår slår hårdast mot låginkomsttagare. Och arbetslösheten som följer lär ju knappast drabba börs-vd:ar.
Nej, tullarna är inte främst ett slag mot näringslivet. Den slår än hårdare mot arbetare. Och dessutom mot demokratin.
Senast USA försökte sig på tullar ledde det till en kraftigt fördjupad depression. Då sjönk världshandeln med två tredjedelar. Det var i början av 1930-talet. Det slutade som bekant inte så väl för någon.
Än värre lär det bli i dag. Nu är världens produktion betydligt mer sammankopplad. Och auktoritära krigshetsare är minst sagt på frammarsch.
Så räddar vi jobben
Tullarna må göra oss till förlorare. Men de blottlägger också systemets kris. Det borde också tvinga oss att tänka om. Vill vi rädda jobb och demokrati kan vi göra tre saker:
- Svara hårt mot Trumps tullar och skada honom politiskt. Vi vet att Trump tidigare backat när börsen fallit och när finansiärerna sviktat. Det kan vi utnyttja. Dessutom kan vi rikta sanktionerna mot republikanska svängstater.
- Bygg en allians utan USA med riktiga demokratier. Att som regeringen fortfarande se USA som ”en av våra närmsta vänner” är bara naivt. Hur många andra vänner har Kristersson som konstant ljuger, hoppar i säng med ens värsta fiende och hotar vår bästa granne med våld?
- Flytta tillbaka jobb och produktion. Precis som både USA och Kina stöttar sina industrier måste EU inse att tiden när politiken och näringslivet helt kan separeras är förbi. En statlig investeringsbank som Socialdemokraterna föreslog i måndags är en utmärkt start.
Och när vi ändå håller på kanske vi ska göra något åt den rovkapitalism som skapat den ojämlikhet som är den verkliga orsaken bakom tullarna.
Det kan Svenskt Näringsliv tänka på nästa gång de rasar mot tullar för att i nästa andetag kräva nya avregleringar och sänkta skatter.