Slopat karensavdrag är bra – men inte tillräckligt 

Så hände det, äntligen. Magdalena Andersson och Johan Lindholm kallade till presskonferens och gav beskedet många väntat på. Karensavdraget ska bort.  

Frågan har varit uppe på agendan i flera år. Varför ska den som är hemma sjuk straffas för att den faktiskt stannar hemma, vilar, inte smittar kollegor? I våra nordiska grannläder fungerar det inte så. 

LO-facken, progressiva opinionsbildare och Vänsterpartiet har pekat på den djupa orättvisa i att straffa dem som inte kan runda ett karensavdrag genom hemarbete på sparlåga. 

2021 tillsatte Socialdemokraterna en utredning som svar på pressen från LO. 2022 slängde Tidöregeringen ganska väntat den i papperskorgen. 

Straffar arbetare

Men så hände det, till slut. Magdalena Andersson säger det som borde sagts redan innan hon blev bortröstad som statsminister. Att vi behöver god beredskap i Sverige och därför ska vara rädda om vår arbetskraft.

Att vi inte med ett förödande löneavdrag ska straffa den som tar ansvar för sina kollegor, kunder, brukare, patienter. Att det slår främst mot människor med låga löner och att Socialdemokraterna därför vill ta ansvar. 

Karensen är ett otyg som spär på klyftan mellan de som arbetar på plats och de som har möjlighet att jobba hemma. En klyfta som har vuxit sig enorm efter pandemin. Den straffar den som arbetar i kontaktyrken och tvingar den som tjänar lite att gå till jobbet sjuk. 

Arbetet är inte klart

Tanken är att ersättning framöver ska utgå i en modell liknande den vi har i övriga sjukförsäkringen, sa Andersson på onsdagens pressträff, där den som tjänar mindre ersätts i högre grad. 

Det blir givetvis också ett tak, där den som tjänar mycket får bära lite större inkomstbortfall. En rimlig fördelningsprofil, en modell efter behov.  

Johan Lindholms budskapsdisciplin, att renodla LO:s krav och hans skärpta tonläge verkar ha fungerat. Magdalena Andersson och övriga partistyrelsen har till sist lyssnat.  

Men arbetet är inte klart. Det blir ingen lätt sak att vinna valet. Det blir ingen lätt sak att bilda regering. Mycket pekar på att det blir tuffa förhandlingar. Sveriges arbetare har fått stå tillbaka tidigare. Detta kan bli den viktiga signal många väntat på, att den tiden nu är förbi.

Tandläkare har blivit lyx

Mer måste till. Sjukförsäkringen i sin helhet behöver ses över. Den dysfunktionella rehabiliteringskedjan, hur arbetsprövningar går till, ett tydligare arbetsgivaransvar vid arbetssjukdom. Det finns att göra, som Kjell Rautio klokt konstaterat. 

Klassamhället gör sig påmint även i munnen på folk. Att gå till tandläkaren har blivit en lyx alltför många tvingas välja bort. S behöver gå fram med en rejäl tandvårdsreform där tänderna tydligt blir en del av kroppen. 

Och sist, men inte minst, behövs en tydlig agenda för att krossa arbetslösheten i allmänhet och långtidsarbetslösheten i synnerhet. Det är förödande för alla svenska löntagare att det ser ut som det gör i dag. 

Hålla i

Nu gäller det att hålla i. S behöver LO:s medlemmar i stundande valrörelse och behöver bevisa att LO behöver S. 

Men beslutet togs inte i en handvändning, trots den tydliga orättvisan. Socialdemokratiska arbetarepartiet kan med reformer som dessa kanske, kanske återerövra trovärdigheten hos besvikna LO-väljare. 

Nästa gång hoppas vi övertalningsprocessen blir lite kortare. Det är faktiskt lite genant att det tog så här lång tid.