”Kvinnor i omsorgen ska inte slåss över smulor utan kräva mer”

Ett mycket effektivt sätt att bibehålla orättvisor för en grupp är att få olika delar av den gruppen att vända sig mot varandra och bråka om smulorna i stället för att höja blicken och se till att det bakas en större kaka.

Gång på gång får vi bevittna hur de stora kvinnodominerade yrkesgrupperna inom välfärden ska ställas mot varandra, eller ännu värre – ställer sig själva emot varandra, och att det sneglas inom gruppen i stället för att se att en omfördelning inom gruppen inte ändrar något på det stora hela.

Sämre villkor i omsorgen

Att arbetsmiljön är sämre, sjukskrivningarna mycket högre, stödfunktionerna saknas och personalgrupperna större inom kvinnligt dominerade verksamheter som exempelvis omsorgen – jämfört med manligt dominerade verksamheter – är väl känt.

Ofta räcker det att förflytta sig några meter till ett annat våningsplan i kommunen för att se att cheferna inom mansdominerade verksamheter, hos samma arbetsgivare, har det bättre med mer i lön. Går man över gatan till en privat verksamhet så är lönerna betydligt högre, personalgrupperna mindre och mandatet större.

Visions chefstidning Chefen i fokus har tittat på snittlönerna för välfärdens chefer, där en chef inom äldreomsorgen i snitt tjänar 50 378 kr. Kartläggningen har uppmärksammats av bland annat Arbetet utifrån vinkeln att cheferna tjänar för mycket i förhållande till sina medarbetare.

Manliga chefer tjänar mer

Jag delar frustrationen kring de låga lönerna i omsorgen. Men lösningen är inte att jämföra chefers och vårdbiträdens löner, utan att höja lönerna i hela äldreomsorgen. Då stärks både ledarskapet, måendet och kvaliteten i omsorgen.

Omsorgscheferna leder en dygnet runt-verksamhet – ofta med ansvar för flera enheter samtidigt – som är i gång årets alla dagar, och bör sett till sitt ansvar få mer i lön. Snittlönen för enhetscheferna inom mansdominerad verksamhet som IT-enheter inom kommuner och regioner som snittar på 59 755 kr enligt Chefen i fokus.

Kvinnliga välfärdscheferna ligger efter med flera tusenlappar. Jämfört med manliga chefer inom privat sektor, som i snitt tjänar 61 800 kr, enligt Tidningen Kollega, blir skillnaderna ännu mer påtagliga.

Åtgärda könsgapet

Omsorgen behöver uppvärderas som den viktiga välfärdsverksamhet den är – och de strukturella löneskillnaderna som råder även inom det offentliga mellan mans- och kvinnodominerade verksamheter måste tydligt pekas ut och åtgärdas.

Chefer inom välfärden är stolta över sina medarbetare och över verksamheten, men kämpar minst sagt i motvind. Inflytandet över budget och mandatet att leda är ofta kringskuret på ett sätt som bakbinder cheferna att fullfölja sitt uppdrag.

Med ett ökat mandat och inflytande över budget skulle välfärdens chefer ha tid att jobba mer med arbetsmiljön, liksom med lönerna för sina medarbetare.

Strukturella skillnader

Som chef i omsorgen med ansvar för både ett stort antal medarbetare och en komplex verksamhet ska det värderas även i lönekuvertet.

Att omfördela löner från chefer i kvinnodominerade verksamheter till medarbetare råder inte bot på de strukturella löneskillnaderna som drabbar anställda inom välfärden, som är det vi egentligen borde ta sikte på

Om vi på riktigt vill förbättra för alla omsorgens medarbetare och chefer måste vi sluta bråka om samma smulor och i stället kräva den kaka vi har rätt till. Välfärden blir inte en bättre arbetsplats för att vi driver på en huggsexa mellan varandra inom de kvinnodominerade yrkena, eller skapar missämja mellan oss.

Det gynnar varken arbetsmiljön eller förbättrar våra förutsättningar. Vi borde lyfta varandra och framför allt borde vi kräva att politiker och arbetsgivare lyfter oss gemensamt till de villkor och de löner som välfärdens medarbetare förtjänar. 

Vision organiserar 218 000 medlemmar inom välfärden, varav över 20 000 chefer.