Ett år efter nazistattacken i Gubbängen är det viktigare än någonsin att agera

DEBATT. Den 24 april är det ett år sedan vi i Vänsterpartiet Enskede tillsammans med Miljöpartiet hade ett möte i Gubbängen där vi skulle prata om hur fascismen och fascistiska idéer normaliseras, hur det politiska klimatet ser ut och hur högerextrema grupper växer.

Mötet avbröts när ett gäng nazister attackerade oss genom att slänga in en rökbomb, pepparspreja oss och misshandla flera av deltagarna.

En person blev instängd i en skrubb så fylld med rök och pepparspray att hon trodde att hon var på väg att dö för att hon inte kunde andas. En annan fick pepparspray rakt i ansiktet och fick kraftiga andningsbesvär och blindhet i nästan en timme efteråt.

Flera hamnade i chock och även om bara två fick åka till sjukhuset med andningsbesvär var det många som var kraftigt påverkade. Många av oss gick hem med rädsla för att behöva uppleva något liknande igen och vissa har helt slutat gå på möten på grund av attacken.

Förlöjligande av vad som hänt

Att under kvällen och dagarna efteråt följa rapporteringen och läsa vad folk sa om attacken var en overklig upplevelse. Alla konspirationsteorier som snabbt spred sig på Flashback var bisarra och skrämmande att läsa. 

Det pågick ett utbrett förminskande och förlöjligande av vad som hade hänt som spred sig även till andra forum, sociala medier och i nyhetstidningars kommentarsfält. 

Att förminska och förlöjliga, att inte lyssna på sin faktiska omvärld och i stället skapa vilda konspirationsteorier är en del i att stänga av sin medmänsklighet och det har en central roll i hur fascismen fungerar.

I vårt fall gick allt ändå rätt bra till slut, även om rädslan som är kvar hos många ska tas på allvar så överlevde alla.

Det finns flera händelser som har samma mönster av empatilöshet där saker inte tas på allvar och reduceras till “oskyldiga skämt” vilket bidrar till att urholka vår empati för vissa grupper.

Flyttar gränser

Debattören Kawa Zolfagary skrev en väldigt stark text om hur folk reagerar på det mest vidriga sätt av att se glada kurdiska barn leka på ett lekland och rent av efterfrågar Örebro-massmördaren Rickard Andersson.

Vad är det som gör att folk tappar sin medmänsklighet så fullständigt?

Vad är det som gör att folk reagerar som de gör bara för att de ser en grupp som de inte identifierar som sin egen? 

Det är såklart komplicerade frågor men en stor del i det är hur man flyttar gränserna för vad som är acceptabelt att säga i det offentliga samtalet. Hur man i samhällsdebatten etablerar olika grupper och delar in dem i de som är inne och de som är ute.

Att bryta ner empati och omtanke för ute-grupper och förbehålla det för inne-gruppen är en av kärnorna i fascismen. Det är det som driver diktaturer till folkmord, “enskilda galningar” till massmord och unga män till att attackera ett demokratiskt möte.

Just därför är det viktigt att motarbeta den typen av retorik även i sin mildaste form. Men så ser inte det offentliga samtalet ut i Sverige i dag.

Regeringen godkänner SD:s trollfabrik

SD har en trollfabrik som delar “oskyldiga memes” med uppsåtet att förlöjliga invandrare och dela upp människor i de som hör hemma i Sverige och de som inte gör det. 

De pekar ut grupper som de tycker förtjänar att göras till åtlöje och inte är värda vare sig empati eller omtanke. 

Det är väldigt effektivt och de är duktiga på att nå ut till framför allt äldre som saknar modern källkritik och yngre vars världsbild är väldigt formbar. I många sammanhang på internet är SD:s världsbild norm och det tror jag fler behöver förstå.

Efter Kalla Faktas avslöjande införde Tidö-regeringen regler kring hur trollfabrikerna får arbeta. De får inte attackera de andra Tidö-partierna. Det innebär att i praktiken så har också Tidö-regeringen gett trollfabrikerna mandat för att för att fortsätta driva hat och hot, så länge det är mot ”rätt” grupper.

SD:s Europaparlamentariker har gått ut med att de föreslår etnisk rensning i Gaza.

Även om SD centralt sen tog avstånd från uttalandet och säger att det strider mot folkrätten så är det inte på något vis diskvalificerande att som representant för SD i EU argumentera för etnisk rensning. 

Det är heller inte något som är problematiskt för ett regeringssamarbete. Att vara för etnisk rensning är tydligen en åsikt som alla andra i dagens klimat.

Men det är inte bara det parti som grundades av nazister i regeringsunderlaget som gör sitt bästa för att driva på den här retoriken att vissa folkgrupper helt enkelt är mindre värda än andra.

Vi har en statsminister som konstant pratar om invandring som grundorsak till nästan alla problem i stället för att ta något som helst ansvar för en kollapsad byggmarknad, eftersatt infrastrukturunderhåll eller 10% arbetslöshet.

Trumpifiera samhällsdebatten

Liberalerna har gått från att vara så starkt antifascistiskt parti att Bengt Westerberg vägrade ens sitta bredvid Ny Demokrati i en tv-studio, till att sätta sig i gemensamt regeringsunderlag med ett högerextremt parti.

I dagarna har de dessutom gått ut med att de närmar sig SD i frågor kring bland annat invandring, mångkultur, klimat och argumenterar helt ogenerat för åsiktsregistrering av invandrare. 

Men kan SD bedriva åsiktsregistrering bland tjänstemän är det väl inget konstigt att göra samma sak med invandrare som grupp.

Dessutom har Kristdemokraterna under en längre tid gjort sitt bästa för att Trumpifiera samhällsdebatten genom att stå och vifta med en falukorv och prata om Magdapriser. KD var det första parti som öppnade dörren för samarbete med SD. I sin konservativa vurm utesluter de inte att begränsa tillgången på vare sig preventivmedel eller abort.

Vi har i dag en migrationspolitik där det är helt normalt för Migrationsverket att uttrycka sig så här när man utvisar en 19-årig tjej som bott i Sverige sedan hon var 8 år till ett land där hon inte känner någon och som dessutom är under full invasion från Ryssland:

”Det har dock inte framkommit några speciella omständigheter i ditt fall som gör att ditt privatliv i Sverige ska väga tyngre än statens intresse att upprätthålla en reglerad invandring.” 

Det sammanfattar på något vis helt och hållet vår nuvarande syn på andra människor än infödda etniska svenskar. Att deras privatliv ska vägra tyngre än vår abstraktion av reglerad invandring och uppdelning av människors värde går inte för sig.

Att vi lägger så lite värde i henne som människa gör mig gråtfärdig.

Att vi lägger så lite värde i henne som medborgare som bidrar med något genom att utbilda sig som undersköterska gör mig jävligt rädd.

Att vi som samhälle tycker det är så viktigt att upprätthålla ett system med stram invandring och strikt uppdelning av olika människor baserat på var man är född att vi väljer självskadebeteendet att utvisa folk i bristyrken säger något jävligt mörkt om oss.

Det har blivit värre

Efter attacken förra året och alla kraftfulla reaktioner så trodde jag faktiskt på att någonting i samhällsdebatten skulle förändras till det bättre. Att fler skulle inse faran i att vi flyttat debatten kring invandring så långt. Men det har bara blivit än värre.

När vår rådande politik och det offentliga samtalet ser ut så här är det inte konstigt att olika våldsverkande grupper växer och blir allt mer extrema i sitt agerande.

På årsdagen av attacken den 24 april kommer vi i Vänsterpartiet Enskede ha ett nytt möte på Teater Moment i Gubbängen tillsammans med Miljöpartiet som var med förra gången och den här gången har även Socialdemokraterna anslutit sig. 

Vi möts upp, visar vårt motstånd och lyssnar på samtal med fantastiska gäster om hur högerextremister verkar och rekryterar.

Jag hoppas vi ses där, om inte på plats så i varje fall i sinnet!