20 ansikten på två veckor – fler äldre drabbas av springet i hemtjänsten

I Ängelholm sitter två undersköterskor och försöker hålla tillbaka tårarna. Den ena klarar det inte, hon brister ut i gråt.  

– Det är människor det handlar om, men i kommunens matriser är de brickor. Vi har så oerhört lite tid med varje brukare och kastas runt i olika områden för att fylla upp för varandra eftersom det hela tiden saknas personal, säger den ena och förklarar att följden blir att hon ofta tvingas komma hem till äldre som hon aldrig förr har träffat.   

 Vi kan kalla henne Maria, varken hon eller kollegan vill gå ut med sina riktiga namn – de är rädda för repressalier. Maria oroar sig dagligen för vad som skulle kunna hända om det kom en ny pandemi. Hon blir jättenervös bara det går vanlig magsjuka, eller säsongsinfluensa, säger hon.  

Fungerade under pandemin

 Annat var det under pandemin. Då upplevde både Maria och kollegan, som vi kan kalla Teresa, att ledningen skötte organisationen utmärkt.   

 – Vi jobbade med begränsat antal brukare för att det skulle bli lättare att smittspåra oss vid symptom eller bekräftad covidsmitta.   

 Då kände Maria och Teresa ett engagemang från arbetsledare och chefer. Personalen fick ofta frågan hur de mådde, om de hade allt de behövde och dagligen fick de beröm för sitt arbete. De ser det som ett bevis på att det går att sätta brukarnas bästa och personalens kompetens i centrum – i stället för den ständiga jakt på besparingar som de upplever nu.  

 – Så tog pandemin slut och allt blev som vanligt, och än värre, säger Teresa. 

Stressigt att bli sjuk

Hon berättar om stressen när hon är sjuk. Arbetsledaren tar ofta kontakt redan första dagen och frågar när hon kan vara tillbaka.  

 – Det blir en press. Jag kanske går tillbaka tidigare än jag egentligen borde.  

Arbetet har sammanställt statistik från Sveriges kommuner och regioner, SKR, som bekräftar Marias och Teresas upplevelser. Varje år ska kommuner rapportera till SKR hur stor andel av de som har hemtjänst och som är 65 år eller äldre som får besök av fler än 20 personer i sitt hem under en tvåveckorsperiod. Enbart besök under dagtid räknas in i statistiken och för att alls komma med ska den äldre ha minst två hemtjänstinsatser om dagen.  

I en majoritet av Sveriges kommuner har siffran ökat sedan före pandemin. Snittet för landet var under fjolåret, 2024, 22,5 procent. År 2019, året innan covid-19 bröt ut, låg rikssnittet på 17,6 procent.   

Ville ha färre timanställda

Om kommunerna hade följt en av de allra tidigaste rekommendationer som Coronakommissionen gick ut med hade utvecklingen varit en annan. I sitt första delbetänkande, det som kom redan i december 2020, lyfte Coronakommissionen just personalomsättning och organisation inom äldreomsorgen – däribland hemtjänsten.   

 Kommissionen ville bland annat se förändringar i bemanning. Man såg ett behov av färre antal timanställda och högre medicinsk kompetens.  

– Ambitionsnivån måste höjas, kompetensen inom omsorgsarbetet måste höjas, sa kommissionsordförande Mats Melin under en pressträff i samband med att delbetänkandet presenterades.

Färre platser på äldreboenden

Men det har alltså inte skett, i en majoritet av kommunerna. På en del orter ser det riktigt illa ut. I Härnösand har siffran gått upp med 58 procent sedan 2019, här får 59 procent av de äldre numera besök av fler än 20 personer under en tvåveckorsperiod. I Kil har siffran gått upp med 51 procent, och i Åstorp och Lekeberg har den stigit med 48 procent.  

Marta Szebehely är professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet. Hon har forskat om äldrefrågor sedan 1980-talet och är inte förvånad över utvecklingen av statistiken. Hon ser det i ljuset av hur antalet platser på äldreboenden blivit färre.  

 – År 2000 bodde 20 procent av alla som var äldre än 80 år på äldreboenden. I dag är det 11 procent. Det betyder att de som bor hemma har större hjälpbehov, säger Marta Szebehely. 

Det är ett komplext pussel att lägga, konstaterar hon.  

 – När någon kräver besök sex till åtta gånger per dag så blir många personer inblandade. Det kan dock dölja sig många olika upplevelser bakom statistiken, poängterar Marta Szebehely.  

Förgrundsgestalt ger trygghet

 Om det finns en stabil förgrundsgestalt som kommer två till tre gånger varje dag under måndag till fredag så behöver den äldre inte uppleva det som negativt att de andra är många olika, visar Marta Szebehelys forskning.  

 – Om jag är trygg med att Ahmed eller Anna kommer till mig varje dag, jag känner den personen och vet att han eller hon för vidare mina behov till alla andra inblandade, då kan det ge en grundtrygghet, säger Marta Szebehely. 

 Men det är inte alltid en sådan förgrundsgestalt finns. Bakom statistiken från SKR kan det därmed råda både kaos och en helt annan situation, konstaterar Marta Szebehely. Dessutom gör det varken från eller till när det gäller smittspridning.  

 – En förgrundsgestalt är viktigt för trygghetskänslan, men när det kommer till att sprida sjukdomar vidare så handlar det ju om att få besök av så få individer som möjligt. 

 Viktigt med personal som trivs

 Vad kan kommunerna då göra för att få högre personalkontinuitet i en tid där många äldre med komplexa hjälpbehov bor kvar hemma? Marta Szebehelys forskning visar att tillitsbaserat ledarskap, där personalen lägger sina egna scheman, är framgångsrikt.  

 – I dag är det i stället oftast så att schema läggs och så får personalen anpassa sig.  

 Andra faktorer som bidrar till hög personalomsättning är enligt Marta Szebehelys forskning många korta besök, många deltider, många timavlönade och många sjukskrivna.   

 – Att erbjuda heltider är alltså viktigt. Och då ska det inte ingå obligatoriska resurspass där man tillhör en annan enhet – det bidrar till lägre personalkontinuitet. Arbetsgivarna ska helt enkelt se till att ha personal som trivs.  

 Femminutersbesök

I Ängelholm beskriver Maria och Teresa besök så korta som fem minuter. På den tiden ska de ta sig in till den äldre, bekanta sig lite och bygga upp ett förtroende om det är första gången de ses och dessutom hinna ta på stödstrumpor eller ge daglig medicin.  

 – För promenader schemaläggs besöken numera i 30 minuter, oavsett i vilket skick den äldre är i. Men bara att ta på alla kläder och komma utanför dörren under vintern med någon som är väldigt skör tar ju minst en kvart, säger Maria och frågar sig om tanken sedan är att hon ska jaga på den stackars människan med rullator för att även hinna tillbaka och ta av allt.  

  – Jag kan ju inte bara dumpa någon fullt påklädd vid ytterdörren. 

  ”Vi jobbar bättre nu”

Eric Semb som är huvuduppdragschef för Hälsa i Ängelholm, motsvarande det som brukar kallas förvaltningschef för vård- och omsorg i många kommuner, känner till att Ängelholm ligger högt i statistiken. Men ökningen på 34 procent sedan år 2019, från 19 till 49 procent av de äldre, tycker han är missvisande.  

 – Jag skulle snarare säga att vi nog jobbar bättre med kontinuiteten nu. Tidigare rapporterade man bara in där det fungerade som bäst. Nu bygger statistiken på hela verksamheten, allt rapporteras in och stämmer därmed bättre överens med verkligheten, säger Eric Semb, som tillträdde i Ängelholm i oktober 2023, alltså för drygt 1,5 år sedan.  

Vill förbättra kontinuiteten

 Han medger att det har kommit en hel del klagomål från både anhöriga och brukare om att det rör sig alltför många olika hemtjänstanställda i de äldres hem.  

 – Därför är det nu ett uttalat mål från politikerna att vi ska förbättra kontinuiteten. Som en del i det har jag som krav på varje områdeschef att dagligen föra statistik, det ingår numera som ett mått i kvalitetsredovisningen. 

 Ingen är nöjd

Men faktum kvarstår, 49 procent av de över 65 år får besök av fler än 20 personer under en tvåveckorsperiod – enbart dagbesök inräknade. Eric Semb understryker att varken han, politiken eller professionen är nöjd.   

 – Jämför jag med de omgivande kommunerna i nordvästra Skåne ligger vi sämst i detta nyckeltal. Jag tycker det är en rimlig förväntan på vår verksamhet att vi ska ha samma värde som genomsnittet eller bättre, säger han.  

 På Arbetets fråga vad som görs för att förbättra personalkontinuiteten säger han att inga direkta åtgärder vidtas.  

 – Vi menar att det bör gå att få bättre värden genom noggrannare planering.  

”Måste säga farväl varje gång”

På kaféet i Ängelholm, där Arbetet möter de båda undersköterskorna, berättar Maria hur hon varje gång som hon jobbar hos ”sina” brukare, de hon är kontaktperson för, numera tänker att det kan vara den sista. Hon blir så ofta placerad på resurspass och så mycket runtflyttad i olika områden att hon inte vet när hon får arbeta hos dem nästa gång.  

 – De kan ju hinna dö under tiden. Jag tänker att jag måste säga farväl varje gång. Varje nytt pass är en överraskning, jag vet aldrig i vilket område jag ska jobba i för dagen. 

Så är utvecklingen i landets kommuner

Hitta rätt kommun genom att söka på kartan eller i tabellen nedanför. Siffrorna gäller hur andelen äldre med hemtjänst som får besök av väldigt många personer (20 eller fler inom en tvåveckorsperiod) har förändrats sedan före pandemin.