Alice Storm, då 24 år, och hennes kollegor som jobbar som servicehandläggare på Kommunals a-kassa i Kalmar hade haft det extra tufft på jobbet ett bra tag.

I december 2022 hade a-kassan varit utsatt för en cyberattack och det gjorde att handläggningstiden var extra lång. 

Högen av ärenden bara växte och servicehandläggarna, som inte har någon egen handläggning utan är de som sitter i första linjen och svarar i telefon, fick ta emot mycket frustration. 

– Ändå kan vi inget göra. Det är en jobbig känsla. Vi handlägger inte enskilda ärenden och kan inte skynda på processen utan bara informera. Man känner sig lätt otillräcklig då, säger Alice.

Desperation och gråt

Dag ut och dag in under snart ett halvår hade hon och hennes kollegor fått höra på skrikande medlemmar som inte kunde betala räkningar, gråt och desperation i telefon.

Dessutom kom det ibland personliga påhopp och Alice kunde få höra att hon var en fitta, idiot, jobbade långsamt, var snål eller rasist.

Nu stundade sommaren 2023 och Alice upptäckte plötsligt mystiska utslag på sina armar, ben och mage. Röda, kliande och svidande stora blaffor.

– Jag trodde att jag hade drabbats av någon allergi och tog kontakt med vårdcentralen.

Men läkaren kunde inte hitta några fysiska orsaker utan började fråga om hennes arbetsmiljö.

Och när Alice började tänka efter så var det ju det här med att hon hade börjat gråta allt oftare också, både hemma och på jobbet.

– Polletten trillade ner. Jag insåg att jag hade nått en gräns och att stressen påverkade mig för mycket.

Tacksam att utslagen kom

Även om det var jobbigt just då är Alice så här i efterhand tacksam att utslagen kom.

För de fick henne att förstå att gränsen var nådd och blev början på en positiv förändring. 

Hon hade trots att hon var ganska ny på jobbet redan tagit på sig rollen som skyddsombud för Handels på arbetsplatsen och insåg att hon nu behövde stå upp både för sig själv och sina kollegor.

– Det är så lätt att lägga skulden på sig själv, tänka att man borde kunna göra mer och orka. Men jag ringde till min chef och berättade precis hur det var. Att min gräns var nådd. Han bemötte det jättebra och tog det ansvar för arbetsmiljön som en arbetsgivare faktiskt har.

Extra semester

Alice ville inte bli sjukskriven men fick ta ut extra semesterdagar inför den period som redan var planerade, trots att det just då rådde restriktioner kring semestrar på grund av den höga arbetsbelastningen.

I hennes fall räckte det för att få tillräcklig återhämtning. 

När hon var tillbaka började kollegor och chefer ha regelbundna möten och bygga upp tydligare rutiner kring hur jobbiga telefonsamtal ska hanteras.

– Det fanns inte mycket kring det när jag började. Jag kände exempelvis att jag aldrig kunde avsluta ett samtal, att det var dålig service. I dag har vi tydliga rutiner kring det.

Om en medlem är väldigt arg så har team och ledning nu insett att ärendet ändå inte leder någon vart utan bara tar arbetstid och energi.

– Då ska vi säga att vi behöver avsluta och att medlemmen är välkommen att återkomma.

Rätt att ta paus

Dessutom är det i dag uttalat att den som haft ett jobbigt samtal har rätt att ta paus. Det ska finnas tid att ladda om och fylla på med energi för att kunna göra ett bra jobb resten av arbetsdagen. 

Som skyddsombud är Alice också noga med att ständigt ha en pågående dialog med sina kollegor kring hur de mår och vad de är med om.

Hon upplever att hon har byggt upp ett förtroende på arbetsplatsen och att kollegorna vänder sig till henne med frågor och funderingar. 

Så även om arbetsbelastningen också i dag kan vara hög, särskilt när väntetiderna är långa, så upplever hon en mer hälsosam arbetsmiljö.

– Vi kollegor är mycket viktiga för varandra. Det finns ingen som förstår vår arbetssituation och kan stötta varandra så bra som vi själva och våra chefer. Därför behöver man ha högt i tak och vara ödmjuk inför varandra på arbetsplatsen. 

Stortrivs på arbetsplatsen

Utan sina kollegor och förstående och lyhörda chefer tror Alice att hon hade bytt arbetsplats för länge sedan.

Nu är kontoret i Kalmar för Kommunals a-kassa i stället en arbetsplats där hon stortrivs.

– Det här jobbet har lärt mig mer om mina egna gränser, jag känner att jag bidar och får utvecklas. Vi är också alltid noga med att skola in nyanställda i hur vi tänker, i våra rutiner och vårt sätt att arbeta. Det är jätteviktigt.