Det är inte din pension som får högern att rasa mot Northvolt

Konkursen i Northvolt fortsätter att skapa svallvågor i det svenska samhället. Hur det kommer att gå återstår att se, men att människor riskerar att förlora sina jobb är den största förlusten.

Många har satsat sitt liv och sin vardag på batteritillverkaren i Skellefteå. Man har flyttat med hela familjen, kanske från helt andra delar av världen. Köpt bostad och försökt anpassa sig till vintern i norra Sverige.

Leverantörer kommer inte att få betalt. Kommunen som försökt anpassa sig till jättesatsningen står nu inför nya jätteutmaningar. Dessutom har vi förstås ägarna som satsat pengar på en grön tillverkning av batterier i norra Europa. Kanske är det just den saken som väckt störst engagemang hos stockholmstidningarnas skribenter.

Pengarna tillhör pensionärerna

En stor del av pengarna tillhör nämligen svenska pensionärer. Tillsammans har Ap-fonderna, AMF och Folksam investerat närmare tio miljarder kronor i Northvolt. Det är svindlande pengar, och nu är de borta.

– Det går inte att säga någonting annat än att det här blev en dålig investering, säger Katarina Romberg på AMF till Svenska Dagbladet.

Så är det förstås, och rader av framför allt borgerliga debattörer tar man den tanken ett steg längre.

Svenska Dagbladets ledarsida talar om en ”grön bubbla” och ifrågasätter att staten ska vara med och garantera lån för att bygga upp nya industrier.

Den skepsisen gäller förstås inte nya kärnkraftverk.

Lego är inte dynamit

Ordföranden för Moderata ungdomsförbundet, Douglas Thor, tycker att Sverige kan överlåta den gröna omställningen på någon annan. Forskaren och debattören Magnus Henrekson vill att vårt land nöjer sig med att exportera järnmalm istället för grönt stål.

Oron är begriplig, men frågan är vad Sverige hade varit om samma inställning tillämpats när svenska företag introducerade kullager, högspänd elöverföring eller skiftnycklar? Ett Danmark vars industriella identitet är byggd på små färgglada plastbitar?

Jag älskar Lego, men leksakerna kommer inte riktigt upp i samma division som lastbilar eller dynamit.

Alecta förlorade 20 miljarder

Dessutom är inte förlusterna i Northvolt så unika som vi skulle kunna tro när vi läser rubrikerna om en ”bubbla”. Det är bara två år sedan Silicon Valley Bank i Kalifornien kollapsade. I kraschen som följde förlorade den svenska pensionsjätten Alecta i närheten av 20 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket pengar som svenska pensionärer kan ha förlorat i Northvolt.

Och då handlade det ändå om en investering som varken kunde skapa jobb, tillväxt eller trygga pensionerna i Sverige på sikt.

Kraschen i Silicon Valley Bank ledde till en diskussion om hur pensionspengarna placeras, men vi fick ingen debatt om ”bubblor” och inga krav på att överlämna utvecklingen till andra.

Det är klart att Northvolts konkurs måste diskuteras. Har företagsledningen bluffat? Var kalkylerna överoptimistiska? Underskattade man svårigheterna?

Är det rentav så att trovärdigheten i arbetet för att rädda planeten har skadats?

I så fall har vi alla anledning att vara riktigt oroliga.

Industrin blir kulturkrig

Men känslan är att en del av den kritik som nu riktas mot industrins investeringar i grön teknik inte handlar om något av det där. Den handlar inte ens om pengarna. Delar av den svenska högern tycks helt enkelt ha bestämt sig för att industrisamhället är något vi lämnat bakom oss. Som Unikaboxar och svartvit TV.

Kampen mot nya industriinvesteringar är helt enkelt ett kulturkrig. Det är svårt att begripa, men det går inte att förstå på något annat sätt. 

I värsta fall kommer det att göra investerare oroliga och försiktiga. Och då lär framtiden byggas någon annanstans. För den måste ju byggas. Alternativet är mycket värre.