Tårar, dödsolyckor och våld är priset andra betalar för din billiga renovering

Arbetarna som journalisten Liza Alexandra-Zorina möter i boken ”De livegnas land” kommer från Uzbekistan, Ryssland, Ukraina.

De är i Sverige på flykt från förföljelse, förtryck och tortyr eller bara på jakt efter ett bättre liv. 

Här lever de på loppbitna migranthotell – drivna av svenska fastighetsägare – med förfalskade uppehållstillstånd och legitimationer samtidigt som de arbetar på våra byggen, städar våra hem eller renoverar våra bostäder.

Även om det närmsta en hemmarenovering vi tar oss i boken är interiörer från Spotifymiljardären Daniel Eks palats är det skrämmande är hur nära inpå frågan kommer alla som någonsin ens försökt ta in hantverkare.

Hot och våld vanligt

Alla vet att man kan fråga hur många gånger som helst efter kollektivavtal och sjysta villkor.

Med alla underleverantörer i bygg- och städbransch är det nästan omöjligt i slutänden att veta hur det ser ut när arbetet väl utförs.

Där känns det i mångt som mycket som att det svenska samhället givit upp. Vi låter det pågå. Ser mellan fingrarna. Anar, men vill inte veta. Med konsekvensen för arbetarna att stressen är hög, kroppar slits och jobben i viss mån sker på egen risk.

Här är alla är utbybara. Arbetsplatsolyckor inte ovanliga. Inte heller regelrätta blåsningar och hot om våld från mellanhänderna.

Ett sextioårigt par journalisten träffar har betalat för utlovade jobb och uppehälle som aldrig fanns.

En man gråter när han för första gången sedan han kom till Sverige för flera år sedan faktiskt fått lönen han utlovats. Ibland uteblir lönen helt.

En kvinna som bor på billackeringsfirman där hon arbetar dör i en eldsvåda på arbetsplatsen. Det hela tystas ned – hennes familj fick vänta på en ersättning för sin tystnad som i slutänden aldrig dök upp.

Facebookkonton visar bilder på nyfikna nyanlända i Sverige med framtidshopp för att sedan allt mer anonymiseras till svarta profilbilder och mörka budskap.

Droger och alkohol förekommer frekvent för att döva känslan av att befinna sig i en mänsklig köttkvarn. Givetvis lyser ett förakt mot de finlemmade svenskarna med sina valkfria händer igenom.

En radikaliseringsprocess

Flera författaren intervjuar befinner sig i en förbittrad radikaliseringsprocess som del av en redan förföljd minoritet av muslimer från Ryssland och Centralasien.

Det talas om IS-resor. Tankarna går direkt till terroristen Rakhmat Akilov. Var det så här hans resa gick till?

Från början sekulär migrantarbetare från Uzbekistan utan uppehållstillstånd som ska ha bott i en delad trång lägenhet och försörjt sig på ströjobb i byggbranschen. 

Här finns flera av nycklarna till det som antyddes i nyhetsbevakningen av hans väg till radikal islamism som slutade i en vansinnesfärd med lastbil nedför Drottninggatan, flera skadade och fem döda.

Bristen på fungerande arbetsvillkor och rent livegenskap kan bryta ned en människa fullständigt.

Utökat rot-avdrag kommer inte hjälpa

Det hela kan låta hopplöst, men ”De livegnas land” lyckas berätta om människoöden i ett anonymt skuggsamhälle utan att ta ifrån studieobjekten sin mänsklighet.

Fastighetsskötaren Artur i det lopphotell för arbetsmigranter i Haninge där författaren flyttar in visar sig vara en genuint fin man som faktiskt försöker ta hand om sina boende.

En ung städerska samlar på ledig tid ljusstumpar för att stöpa nya ljus till de stridande i Ukraina.

Människorna Liza Alexandrova-Zorina träffar under sitt wallraffande är de som befinner sig på den absoluta botten i det ROT- och RUT-samhälle vi ordnat för oss.

De som är desperata nog att göra jobbet absolut billigast och därför håller igång vår upplevelse av välstånd.

När Tidö-regeringen nu ska bekämpa inflationen med höjda avdrag är det de här näringarna som kan skörda när en belgian blue-dopad medelklass renoverar ännu ett badrum eller inte orkar städa hemma. 

Men det är knappast de utslitna arbetarna i ”De livegnas land” som får ta del av frukterna.

Det här är en omistlig bok om man vill förstå det nya Sverige, helt enkelt.