Politikers blinda tro på marknaden dödar människor

Vi lever i den stora baksmällans tid.

Tanken slår mig när Ola Pettersson – en gång chefsekonom vid LO – ställer sig bredvid det liberalpartistiska statsrådet Paulina Brandberg och håller pressträff.

Numera är Ola Pettersson ordförande i delegationen mot arbetslivskriminalitet, som sedan 2021 har arbetat fram ett paket med åtgärder. Åtgärder som nu har överlämnats till regeringen Kristersson.

En regering som nästan dagligen tvingas inse att den blinda tron på marknaden som lösningen på alla problem har lett fel.

Frågan om arbetslivskriminalitet – att arbetstagare utnyttjas och att seriösa företagare konkurreras ut, enligt Petterssons definition – är kanske det mest besvärande beviset på det.

Slagit rot bland LO-jobben

Dagens situation av exploatering, rättslöshet och fusk har möjliggjorts genom politiska beslut om avreglering av arbetsmarknaden och välfärden under lång tid.

När regler försvagas och kontrollen brister kliver kriminella in och utnyttjar systemet.

Så har arbetslivskriminaliteten slagit rot i flera branscher, särskilt i LO-dominerade sådana, och vuxit till ett samhällsproblem som finns överallt omkring oss – kring stora vägarbeten, i restaurangkök, på byggarbetsplatser, i flådiga gallerior, i skogen, i lantbruken. Lönefiffel, slavliknande arbetsvillkor och usla boendeförhållanden har blivit vardag.

Och det är verkligen ingen slump att kriminella flockas kring de enorma investeringarna i grön teknik som nu görs i norra Sverige. Eller att polisen varnar för att människor kommer att exploateras som arbetskraft och i sexhandel när pengarna strömmar till Norrbotten och Västerbotten.

En ren samhällsfara

För arbetslivskriminaliteten hänger ihop med annan grov brottslighet. Människohandel, narkotika och vapensmuggling drar till sig samma aktörer och samma pengar.

Samma gangsterorganisationer som spränger radhus, mördar barn och kvinnor och groomar småkillar in i en livsstil som kommer att sluta i fängelse eller på kyrkogården har sina tentakler långt in i byggbranschen och välfärdssektorn.

Det medför ytterligare en samhällsfara. När fuskande företag pressar ut seriösa aktörer tvingas företag slå igen, jobb försvinner och staten går miste om skatteintäkter.

Och människor dör.

Har de farligaste jobben

I år har redan 14 personer dött på jobbet. Tre av dem räknas som ”övriga” i Arbetsmiljöverkets statistik – en kategori som nästan alltid innebär att de är migrantarbetare. Mönstret är tydligt. År efter år utgör de ”övriga” mellan 10 och 20 procent av dem som dör på svenska arbetsplatser.

Det säger allt om vilka som gör de farligaste jobben och har den sämsta arbetsmiljön.

Och nu råder baksmälla.

I det paket som Ola Pettersson överlämnade i går finns en hel del som kan hjälpa Sverige att nyktra till.

Dömda arbetsgivare

Här finns förslag på en ny lag om rätt till lön för arbetstagare med arbetstillstånd. Det innebär att den som har blivit lurad på sin lön ska kunna kräva ersättning.

Här finns också förslag på att arbetsgivare som fuskar ska riskera sanktionsavgifter om Migrationsverket återkallar ett arbetstillstånd på grund av dåliga villkor. Arbetsgivare som medvetet lämnar felaktiga uppgifter i ansökningar om arbetstillstånd ska kunna dömas till böter eller fängelse.

Dessutom finns förslag som stärker rättigheterna för människor som exploateras på arbetsmarknaden. Hittills har det ju ofta varit de som straffats hårdast när fusk avslöjas – utslängda ur landet, ofta fattigare än när de kom.

Vågar regeringen?

Nu föreslås att papperslösa arbetare ska få bättre möjligheter att kräva ut sin lön genom att Diskrimineringsombudsmannen ges rätt att föra deras talan i domstol.

Utnyttjade arbetstagare ska också kunna få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medan de driver en rättsprocess.

Frågan är om regeringen – hur bakfull den än är – vågar ta den striden. Att straffa skurkaktiga arbetsgivare är en sak. Att stärka rättigheterna för arbetsmarknadens mest utsatta något helt annat.